Fetare gitarrljud i tyst hemstudio - del 2

 

Om man har en modellerare men inte är fullt nöjd med dynamik och hur den svarar, skall man sälja den? Inte nödvändigtvis!

Jag har upptäckt att ett till synes liknande problem kan ha olika lösningar. Om man sitter med en Telecaster och en ES-335 och upplever att dynamiken är dålig i modelleraren för båda gitarrerna är det inte säkert att den lösningen man hittar till telen fungerar till ES-335. Eller så kanske den gör det. Här får man prova sig fram och man får inte glömma av att det är den egna visionen av vad ett bra ljud är som skall avgöra om det fungerar eller inte. Som jag skrev i förra numret är det ju viktigt att man har en modellerare där man trivs med grundljudets karaktär och som har en snabb processor. Själv använder jag en Boss GS-10 som bas för det jag skriver i denna artikelserie. Jag har även provat med gott resultat med Boss ME-25 och Boss ME-70.

Rena ljud. Att spela på en gitarr med singlecoil-mikar, som till exempel en tele eller en strata, genom en förstärkare inställd på ett rent ljud är en oerhört dynamisk upplevelse. Så dynamisk att somliga använder en kompressor för att tämja dynamiken något. En liknande gitarr genom en digital modellerare ger oftast ett lamt intryck med plinkigt ljud och taskigt gensvar på variationer i anslag. Då får man försöka hitta ett botemedel och för mig var lösningen en boostpedal som tar hand om gitarrsignalen så att jag upplever resultatet som förbättrad dynamik. Min favorit är boosten T-Rex Möller. Den ger en förbättrad dynamik och ger ljudet en varmare och mer rörlik karaktär. Spelar jag rent ljud med singlecoil-mikar är denna pedal alltid på, utan undantag. Det är dock viktigt att inte ställa in pedalen på för mycket boost för då börjar ju modelleraren att dista och det kanske man inte vill. Jag brukar ha boost-ratten på cirka klockan 9-10 beroende på vilken klang jag vill ha. I detta fall fungerar lösningen utmärkt för min 335-klon som också låter lite tunt genom modelleringsprocessen. Fast här går jag inte över klockan 9 på boosten.

Ett problem till som många upplever med modellerare är att tonens förlopp över tid inte riktigt är som man är van vid från förstärkare. Med modelleraren är det ofta en skarpare attack som sedan dör ut fortare än vad man vill. På syntspråk säger man att det är snabb decay och för svag sustain. Vad jag vill göra då är att bibehålla den attackdel av ljudet som utmärker en bra singlecoil-mik men öka den efterföljande delen av ljudet i volym. Vissa använder en vanlig kompressor för att kontra detta problem och är nöjda med det. Det finns ju ofta kompressorer i digitala gitarrprocessorer och då skall man givetvis av kostnads- och bekvämlighetsskäl prova dessa först. Saken är dock den att en del kompressorer ändrar för mycket i de delar av ljudet som jag inte vill ändra i. En lösning som fungerar bra för mig är parallell kompression. Detta innebär att istället för att komprimera ljudet och använda detta mixar man det komprimerade ljudet med originalsignalen. Om man då mixar in den komprimerade signalen cirka 60-70% lägre än originalsignalen upplever jag att jag får oförändrad attack men bättre tryck i den följande klangutvecklingen. Barber Tone Press har en kontroll som heter Blend som hanterar blandningen av original- och effektsignal och denna pedal fungerar bra både i detta sammanhang och där man behöver en traditionell kompressor. En annan pedal som har denna funktion är Wampler Ego Compressor som jag inte testat själv men hört mycket gott om.

Av någon anledning så gillar jag inte Tone Press så bra med humbuckers och rent ljud så jag letade länge och väl innan jag hittade en kompressorpedal som passade. Det blev en Frantone Sandwich. Det är en optisk kompressor. Jag får ställa den väldigt lågt och då fungerar den utmärkt för att få mer häng utan att det förstör spelupplevelsen.

Low gain ovderdrive. Detta är det område där man kan styra balansen rent/dist med anslaget och/eller rattande av gitarrens volymkontroll. Där får man välja om man vill utgå ifrån ett något distat ljud i modelleraren och sedan jobba på samma sätt som jag gör med att forma rena ljud. Personligen väljer jag en pedal med lagom gain (signalförstärkning) som dessutom har en klangkaraktär som tilltalar mig. För en mer diskantrik och öppen klang använder jag en Fulltone Fulldrive 2 satt till Flat Mids. Speciellt bra till singlecoil-mikar. För lite fetare klanger till både humbucker och singlecoil så har det på senare tid blivit en Fulltone PlimSoul. Inte minst för att den har två lägen som man steglöst kan mixa för väldigt breda ljudvariationer. 

Flera pedaler. Något man absolut skall experimentera med i detta sammanhang är att koppla ihop flera pedaler. Jag kan ibland tycka att disten i Timmy är lite ofokuserad och ljus för ett visst musikaliskt ändamål. Då kopplar jag in disten i T-Rex Möller innan och har relativt lite gain och mixar in lite originalsignal men det är tillräckligt för att få fram den klangkaraktär jag vill ha. En rolig kombination för rockljud med en tele är Fulldrive 2 in i en Lovepedal Eternity. Det man skall vara extra noga med är att prova hur de olika pedalernas inställningar påverkar varandra och i vilken ordning man har dem. Skall man ha mycket eller lite dist i den första pedalen eller i den andra. Eller skall det vara låg gain i båda och man jobbar med volymrattarna. Jag har roligt med pedaler och kopplar gärna ihop tre pedaler även om jag inte skall ha mycket dist alls just för att dessa tre pedalers karaktärer integrerar så väl med varandra. Kom ihåg att det inte finns några regler förutom ditt eget ljudideal.

Avslutande tankar. Det roliga med pedaler är ju att man kan ha dem till sin valiga gitarrförstärkare också. Sedan kan det vara så att två pedaler med lagom dist tillsammans ger mer och bättre dist än en ny dyr pedal med mycket dist och då sparar man ju pengar. Så nu bör alla läsare kolla sin umgängeskrets och börja låna pedaler av varandra för att utforska och utmana sina soniska världsbilder.

FUZZ 9/11