Norge är väl i första hand inte känt för sina shredders. Visst finns där otroligt duktiga och hyfsat namnkunniga strängbändare som till exempel Ronnie Tekrø, Mads Eriksen, Tore Moren och Terje Rypdal, men något i närheten av Yngwie Malmsteen har de väl inte.

Efter ett insändartips i UNT från en Joacim Jansson, som jag hittade på nätet, lokaliserade jag Jonas Lefvert från Uppsala. Jonas lirar mestadels klassisk gitarr, men även när han plockar upp elgitarren briljerar han.

Ett tips som kom från Zoom Club-trummisen Peter Hermansson. Micke Mojo Nilsson är först och främst bluesgitarrist men har en bra bredd i sitt spel, där klassiska blueslicks blandas med lite mer tekniska räkor.

René Sebastian är ytterligare en allsidig och högst imponerande svensk gitarrist. Kollar man in hans MySpace hittar man dels softa akustiska låtar, ibland med en jazzig känsla, ibland med bluesbotten.

Brasilianska gitarrhjältar växer kanske inte direkt på träd även om killar som Angras Kiko Laureio och Rafael Bettancourt har gjort sig varsitt världsnamn. Vid en liten koll på nätet visade det sig finnas bland annat en kille med det lite udda namnet Ozielzinho.

Blott sexton år gammal satt han med i Virginias All-State Jazz Ensemble och bjöds in att spela med Pat Metheny på hans masterclass i tv. Bryan har därutöver studerat jazzimprovisation, komposition och ljudteknik på James Madison University.

Jag blev smått överraskad när den i övrigt anonyme Sven, som till vardags lirar i AOR-bandet Street Talk, släppte den lite mer ”west-coast-goes-fusion-light”-plattan Sunlight And Shadow förra året.

Gugun bor i Indonesien och har släppt ett antal plattor i hemlandet med sina band Bluesbug och Gugun Blues Shelter, samt internationellt plattan Solid Ground med Gugun Power Trio.

Malmösonen Huldt började sin karriär spelandes dödsmetall och bildade sedan den instrumentala fusionmetaltrion Dynamic. Han flyttade till USA 2006, fortsatte lira där och har släppt sin första soloplatta Rules Do Not Apply. 

Jag vet inte vad det är som gör det, men Skövdetrakten har något visst vad gäller gitarrister. Här finns obesjungna gitarrhjältar som Harry Kempainen, Jan Strandh och Thomas G:son (jo, han gör annat än skriver hitmusik).