Borlängekvartetten Thalamus har nu hunnit med fyra skivsläpp och stilen har förändrats en del efter hand. På debuten Beneath A Dying Sun var det stentungt sjuttiotalsmangel med krossariff i kikarsiktet, medan man på EP:n Sign Here For Nothing började höra tendenser till en lite mer proggig sida. Gitarristen, tillika sångaren Kjell Bergendahl släppte 2011 en platta med det lite psykedeliskt progressiva bandet Renaissance Of Fools. 

Jag skall direkt erkänna att jag är splittrad på flera plan inför Black Star Riders debutalbum. Det hela började som en ny inspelning under namnet Thin Lizzy, men efter massiva protester och ett uteblivet tillstånd att använda det namnet blev det hela Black Star Riders.

I slutet av 60-talet funderade Eric Clapton på framtiden. Efter några år i John Mayall & the Bluesbreakers och Cream hade han fått gudastatus och husväggar i London taggades med ”Clapton is God”. Men Clapton tröttnade på rollen som gitarrhjälte och inspirerad av bland andra gruppen The Band ville han nu vara en del av ett band och fokusera på låtar och låtskrivande. 

Gitarrduon Per Hovensjö och Rolf Jardemark har spelat tillsammans ända sedan 1978, vilket man också knyter an på plattans sista spår. Speedway Dream är nämligen en gammal inspelning från 1978 med Per och Rolf där man kan höra tidstypiska influenser från John McLaughlin, Al Di Meola och Paco de Lucia. Kul som jämförelse med de nya alstren, 35 år senare.

Jänkarna i välmeriterade Killswitch Engage har tagit tillbaka sin originalsångare Jesse Leach och briljerar i den genre de sägs ha skapat. Detta under ledning av det sjusärdeles tunga namnet i gitarristen, låtskrivaren och producenten Adam Dulkiewicz. 

Sedan debutplattan släpptes 2011 har rock/fusiontrion The Aristocrats – med den enastående gitarristen Guthrie Govan i spetsen – turnerat flitigt och i höstas spelade man till exempel på den årliga gitarrfestivalen i Uppsala. Om du inte var där (eller vill ha mer) är BOING, We ’ll Do It Live! lika livsviktig som Celebration Day för alla Zeppelinfans.