Skandinaviens ledande gitarrportal

Spitfire Albion One

Av Mats Nermark
 
Inom filmmusik har symfoniorkestern alltid haft sin tydliga plats. Därför har det över tid varit nödvändigt att inte bara förstå hur symfoniorkesterns instrument fungerar och hur man arrangerar för den utan även skaffa bra orkesterljud att spela med.
 
Instrumenttyper
Lite grovt indelat, finns tre typer av orkesterinstrument.
Classic Orchestra. Dessa instrument gör anspråk på att ha samma sättning och låta som en klassisk symfoniorkester.
Cinematic Orchestra. I Hollywood skall allt vara stort. Helst större än livet självt. Därför är dessa instrument en förstorad symfoniorkester. De innehåller samma typer av instrument men fler av vissa just för att det skall låta riktigt stort.
Epic Orchestra. Enkelt sett är detta i princip en ännu större symfoniorkester. Här pratar vi om en riktigt stor ljudbild.
 
Vad skall jag köpa?
Detta är alltid en aktuell och befogad fråga. Skall man arrangera för just symfoniorkester och vill ha ett bibliotek för att höra hur det kommer att låta, är ju en Classic Orchestra ett bra val.
Men skall jag arrangera ett originalstycke som troligtvis aldrig skall spelas av en levande orkester är det ett helt annat val. Här gäller det att göra kunden nöjd lika mycket som man själv skall bli nöjd. Då verkar ju ett instrument av typen Cinematic Orchestra vara ett bra val. 
Eller kanske en Epic Orchestra om det skall låta riktigt stort?
Efter att ha kontaktat ett antal prominenta arrangörer i USA, fick jag rekommendationen att prova Albion One från det brittiska företaget Spitfire Audio. Det gäller att ligga i tiden, och nu är det stort som gäller ”over there”.
 
Albion One – vad finns i paketet
Albion One hör till gruppen Epic Orchestra och enligt rekommendationerna är det lättjobbat, låter bra och är flexibelt. Dessutom finns det några alternativa ljudmotorer i programsviten vilket ger andra möjligheter att behandla de inkluderade samplingarna.  Det är därför Spitfire valt att kalla Albion One för ”Epic Composer Tools”. I denna verktygslåda finns följande delar:
The Albion Orchestra, som innehåller de olika orkestersektionerna.
Darwin Percussion Ensemble, där man hittar percussion som låter stort.
Brunel Loops. Detta är loopar skapade av Paul Clarvis som bland annat jobbat med filmer som Skyfall och Spectre.
Stephenson’s Steam Band är en synt som använder Albion Ones loopar och samplingar som grundmaterial och manglar och vränger dem ordentligt. Inte minst rytmiskt. 
 
The Albion Orchestra
Det är utan tvekan här som den stora ansträngningen skett. Spitfire spelade in så många som 109 musiker vilka representerar alla instrumentsektioner i orkestern. Stråk, brass och träblås förutom percussion. Jag kan direkt säga att det låter riktigt bra och det är inte svårt att få det att låta äkta och stort. En av anledningarna är att de spelade in i Abbey Road och det finns fyra par stereomikar man fritt kan mixa mellan. Utöver det finns det ett ”Lush Reverb” som kan mixas in efter behag. Det går att få det att låta långt borta eller nära och intimt, hur intimt det nu känns att sitta med 109 personer.
Sektionerna har ibland delats upp i delar. Som till exempel Brass Low, Brass Mid och Brass High. Sedan finns det ett antal olika artikulationer som korta toner, långa toner. Artikulationerna får stråk är fler och inkluderar bland annat spiccatto, sforzando och pizzicato.
Förutom att det skall låta bra måste det också gå att hantera alla instrument och deras artikulationer och här tycker jag Spitfire lyckats extra bra. Man kan styra om man till exempel vill ha långa eller korta toner genom att adressera de olika artikulationerna till MIDI notnummer (Key Switching). Det gör att du snabbt kan byta live genom att trycka på en tangent som du bestämt skall byta till, exempelvis, korta toner. Detta är bra till livebruk men jag har funnit att det inte fungerar bra när jag sitter med min sequencer eftersom jag kanske startar låten efter jag tryckt för att få korta toner och då spelas långa toner upp i stället. Nu har jag, på ett fördelaktigt sätt, lagt ut de olika artikulationerna på olika MIDI-kanaler. Då har jag namngett mina spår i sequencern med vilken artikulation som ligger där och då kan jag lätt se i arrangemanget vad som spelar när och jag kan snabbt spela in då det är lätt att hitta korrekt spår/artikulation. Jag har skapat en mall (template) för detta i Studio One 3 så det går dessutom väldigt fort att komma igång när kreativiteten finns. Detta är, för mig, ett jätteplus.
Övrigt plus är användargränssnittet i stort. Det finns tre olika lägen. Det första är ett slags grundläge där man kommer åt de viktigaste parametrarna. Där man kan ställa in om lyssnaren skall sitta nära eller längre bort, styra dynamik, vibrato, reverb samt att man kan ställa in hur artikulationer skall kommas åt (till exempel via Key Switch eller MIDI-kanal).
Nästa läge ger dig möjlighet att styra än fler parametrar. Här har du tillgång till alla fyra stereomikrofonerna var för sig, hur ”tight” en sektion spelar och mycket mer.
Tredje läget kallas för Ostinatum och här kan man skapa egna rytmiska motiv som följer de toner du spelar på din MIDI-klaviatur.  Jag ser en nytta i detta om man skall spela mycket ostinaton, speciellt om det skall ske live. Men sitter man i en kontrollerad studiomijlö tycker jag nog det var enklare och snabbare att spela själv. 
Det låter verkligen stort utan att man behöver anstränga sig speciellt mycket. Speciellt brasset men även träblåset. Stråkarna är de instrument som jag känner att jag kan mer spela på riktigt. De har en bra dynamik som gör det lätt att frasera. Men även om det är lättare att variera stråkarna så låter det nästan alltid stort. Och här är det stora dilemmat med Albion One som svensk kompositör. Det sätt vi verkar skriva på här i Sverige är ofta lite mindre bombastiskt och det är svårt att få till en lite mer sparsmakad ljudbild. Allt låter hela tiden stort. Nu skall jag i rättvisans namn erkänna att Albion One aldrig gjort anspråk på att vara annat än stor och svulstig i sina ljud. Vill man ha det är Albion One helt rätt. Det är bara att spela och njuta. Vill man å andra sidan ha en lite mer nordisk framtoning kan den bli för stort. Nu går det ju att komplettera med andra bibliotek så då är det ju inget problem, förutom att man får öka sin budget något.
 
Darwin Percussion
Här finns percussion av det slag vi är vana att höra i amerikanska filmer. Detta skiljer sig en hel del från det som man av tradition hittar i en symfoniorkester. Här är det riktigt uppenbart att Spitfire Audio riktar sig till filmkompositörer. Slagverken här är stora. Bland godbitarna finns japanska taikos som är riktigt maffiga.
 
Brunel Loops
Detta kan bäst beskrivas som loopar med olika percussionsinstrument. Det mest spännande här är inte looparna i sig utan ljudmotorn som tillåter att du har upp till tre loopar gående samtidigt och det finns kraftfulla redigeringsmöjligheter. Man kan dessutom med modulationshjulet mixa loopar i realtid och simultant styra effekt- och ljudparametrar. Här lönar det sig verkligen att sätta sig in i vad som finns tillgängligt. I grundläge tycker jag det är lite tamt. Men när jag jobbar lite med looparna i realtid blir det snart mycket roligare och mer dynamiskt.
 
Stephenson’s Steam Band
Detta är samma ljudmotor som för Brunel Loops men istället för loopar som grundmaterial används de samplade instrument som finns i Albion One. Även här är den ljudmotorns redigeringsmöjligheter som gör det roligt. Av den enkla anledningen att jag inte jobbat med ljudsyntes på detta sätt förut så tar det längre tid än jag är van vid att komma dit jag vill i min ljuddesign. Men tid och tålamod lönar sig.
 
Användargränssnitt och kundstöd
Detta är något som är jätteviktigt. Speciellt om detta med orkestrering är nytt för användaren. Albion One är absolut inte självinstruerande. Användargränssnittet är oftast lätt att hitta i och se vad som är vad men ibland är det kryptiskt. Jag stötte på några problem och tänkte att jag skall läsa i bruksanvisningen. Hmmm? Det fann ingen bruksanvisning. Vare sig tryckt eller en pdf. Jag frågade kundsupporten var den fanns och fick en länk till en webb-baserad manual. Jag gick dit och letade. Jag läste i texten och där refererades det till bilder som inte syntes. Nytt ärende till supporten som sa att de gått över till ny server och då hade inte bilderna kommit med. Jag vet fortfarande inte hur jag skall göra det jag ville göra så jag arrade på annat sätt i stället. 
 
Slutomdöme
Albion One är ett fantastiskt instrument om man vill ha stora och svulstiga ljudbilder för mastiga kompositioner. Tänk actionfilm så kommer du väldigt rätt. Jag hade väldigt roligt när jag ville slå på stort. Men ibland vill man ju ha det lite mer finstämt och då gick det inte så bra. Ibland inte alls faktiskt. Instrumentsektionerna är helt enkelt för stora för det.
Brunel Loops och Stephenson’s Steam Band är roliga och väldigt användbara när jag skrev sound tracks till reklamfilm men ligger ju definitivt inte inom ramen för den anledning jag började skriva artikeln, vilket var att se hur Albion One fungerade som symfoniorkester.
Kort sagt så är Albion One stor i sitt ljud och fungerar väldigt bra om man vill ha stora arrangemang och ljudbild som kompletterar detta. Vill man dock vara lite mer intim i sitt sätt att arrangera med färre instrument och sparsmakade klangbilder, då behöver Albion One kompletteras rejält.
 

 Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
banner