Skandinaviens ledande gitarrportal

Hagström Super Swede Bass Northen series & Music Man Classic Sabre

Av Lars Arvidsson
 
Dessa basar från Hagström och Music Man är exklusiva instrument och är nyutgåvor av klassiska modeller. Lustigt nog kom båda modellerna runt 1978-1980. Såväl Hagström som Music Man har valt att utveckla modellerna så det är inga rena vintage-utgåvor där alla detaljer stämmer med de gamla originalen. Båda basarna visar upp ljudmässig mångsidighet så de flesta har något att hämta i dessa utmärkta instrument.
 
 
 
 
Hagström Super Swede Bass Northen series
Hagström Super Swede är en klassiker som är lite ovanlig. Det var ganska mycket ståhej om den här basen när den kom. Rutger Gunnarsson var inblandad i utformningen av basen. Eftersom han spelade på oräkneliga plattor vid den tiden, inte minst Abba, så bidrog det till ett stort intresse. Super Swede var bland de sista modellerna Hagström gjorde innan nedläggningen 1982 och det gjordes bara 364 stycken Super Swede.
Nya Super Swede tillhör Hagströms Northen Series som är riktigt påkostade modeller. Med svenska Lundgren-mikar och tillverkning i Tjeckien så känns den lite mera svensk än de vanliga Asientillverkade modellerna.
Halsprofilen har en rund profil som känns bekväm och lättspelad. Sadeln är mellanbred. Om jag minns rätt hade det gamla originalet en ganska platt, tunn och bred hals.
Mikar och kontroller är av vanlig passiv Jazzbas-typ med två volymer och ton, så de flesta känner igen sig.
Ljudet är både varmt och klart. Såväl kropp som hals är av mahogny, inte så vanligt på basar, även om Gibson har en god mahognytradition med exempelvis Thunderbird och EB-3. Att det finns så mycket klarhet i ljudet, och ändå en hel del värme är troligen mahognyns förtjänst. 
Det är ett väldigt tryck i mellanregistret så det blir extra uttrycksfullt att dra till med kraftiga anslag.
Lundgren har gjort ett utmärkt jobb med mikrofonerna, de passar verkligen perfekt till basen. Ljudet har mycket skärpa men är ändå inte speciellt metalliskt. Båda mikarna ger ett klassiskt tjockt jazzbasljud som går att använda till allt. Det är nästan garanterat att detta ljud hörs genom vilken låt som helst eftersom det är så fokuserat och relativt knorrigt utan att för den skull vara nasalt. Jämfört med en vanlig jazzbas är ljudet en aning varmare och tjockare. Jag tog med Super Swede på en spelning, använde då båda mikarna på fullt och hade ingen anledning att ändra något på hela kvällen trots att jag spelade såväl finger- som plektrumspel, både med och utan distpedal. Även slapljud låter väldigt balanserat. Klart, krispigt och rent men samtidigt med mycket värme. Med ensam halsmik låter det mer åt precision-hållet. Öppnare och luftigare men då naturligtvis inte lika fokuserat och genomträngande, passar utmärkt om det är viktigare med värme än fokus. Det vanliga nasala knorrande ljudet från stallmiken har en del fyllighet men det behövs som vanligt lite förstärkning i basen för att det inte skall låta för tunt med ensam stallmik. Med lite neddragen ton och hårda anslag kommer man till Pastorius-land med stötigt, fjärtigt ljud på helt rätt sätt.
 
Konstruktion 
Konstruktionen är genomgående trebitars mahognyhals. Kroppen är två pålimmade mahognybitar.
 
 
Greppbrädan är lite speciell eftersom den går tvärs över kroppen ända fram till stallet. Materialet kallas Resinator och är ett slags kombination av trä och komposit. Detta fungerar bevisligen utmärkt och låter väldigt bra. 
 
 
Stallet är egentligen fyra separata stall, ett för varje sträng. Även originalet hade en liknande konstruktion, men den var lite klumpig och var gjord med tanke på att det skulle sitta en kåpa över. Rattarna är kromade metallrattar av stratocastertyp. Jag tycker att det är lite synd att inte Hagström tagit upp de svarvade och räfflade aluminiumrattarna från originalet.
En enkel men riktigt smart detalj är de dubbla bakre axelbandsknopparna. De gör att basen står mycket stadigare när den ställs på golvet, lutad mot förstärkaren. Det gör större skillnad än man tror.
 
Slutomdöme
Hagström Super Swede är en mycket bekväm, välgjord och mångsidig bas. Den är relativt lätt och känns smidig med sin tunna kropp. Jag tycker faktiskt att den är värd sina tjugo tusen och väl värd en provtur.
 
Fakta
Hagström Super Swede
• Genomgående hals av mahogny
• Greppbräda av Resinator
• Kropp av mahogny
• Strängbredd stall-sadel: 20-11mm
• Halsmått vid sadel: 43 x 22 mm
• Mensur: 34”
• Kontroller: volym för respektive mikrofon, ton
• Vikt: 4,1 kg
• Färg: naturell mahogny, naturell mahogny sunburst och svart
• Hårt fodral ingår
• Pris: 19 950:-
 
 
 
 
 
Music Man Classic Sabre
När jag växte upp hade jag Music Mans katalog från 1980. Jag tittade med lystna blickar på Sabre-basen som var först i katalogen. Jag tyckte att den var mycket läckrare än Stingray, men det var Stingray som blev storsäljaren. Av någon anledning blev aldrig Sabre någon succé, kanske var den för dyr. Testbasen är faktiskt den första Sabre jag sett i verkligheten. Sabre slutade tillverkas 1991 så nyutgåvan är välkommen.
Testbasen har rosewoodgreppbräda, men Sabre går också att få med greppbräda i lönn. Bra om man är ute efter ljusare ton med vassare diskant, eller om man helt enkelt tycker att det är snyggare. 
Direkt när jag packade upp basen stod det klart att det här är ett högklassigt instrument. Detaljarbetet och finishen är på topp. Halsen är mycket bekväm. Mellanbred, mellantjock och har skönt rundad baksida, ett utmärkt mellanting mellan jazz- och precisionbasarna. Även kanten på greppbrädan är fint rundad, detta gör mycket för bekvämligheten. Testexemplaret har en härligt flammig hals som är gultonad. Färgningen gör att de tjusiga flammorna framhävs ännu mer.  Mycket vackert.
 
Fem bra ljud
Mikomkopplarens fem lägen ger många möjligheter där samtliga kombinationslägen har parallellkopplade spolar. Första läget är hela halsmiken med båda spolarna. Det låter varmt och runt, precision-ljud fast tjockare. Kanonljud till plektrumspel som får anslaget att komma fram. Det kan ju bli lite för luddigt med fingerspel ibland.
Läge två är halsmiken med bara en spole (den närmast stallet) Detta är det enda läget som bara har en spole, trots detta brummar det inte som en enkelspolig mik brukar. Music Man har tänkt till och kopplat in något de kallar för Silent Circuit. En patenterad lösning som släcker ut brum men behåller ljudet från den enkelspoliga miken, detta funkar utmärkt. Jag blev dock förvånad över hur lite skillnad det var mot läge ett med hela humbuckern. Visserligen låter den ensamma spolen vassare och lite tunnare, men det är som sagt inte så väldigt stor skillnad.
Mittenläget på omkopplaren ger båda mikarna. Ett ljud som egentligen passar det mesta. Karaktären påminner en del om jazzbas, det vill säga ett tjockt och mycket kärnfullt ljud med väldigt tydligt anslag. Med de två humbuckermikarna blir det naturligtvis ännu fylligare. Slap- och plektrumspel blir väldigt fylliga och det finns inte stor anledning att ratta något på förstärkaren.
Läge fyra på omkopplaren ger hela stallmiken plus en spole på halsmiken, samma spole som läge två. Detta läge blir lite mer nasalt och ger ett bra mellanting mellan mittenläget och läge fem som är hela stallmiken.
Det är läge fem som alla känner igen, det ger nämligen ett ljud som är mycket likt Stingray. Jämfört med de andra ljuden blir såklart stallmiken stötigare och mer nasal och kan behöva lite förstärkning i basen. Det låter dock hela tiden betydligt fylligare än ensam stallmik på jazzbas. Sabre klarar det mesta ljudmässigt, med undantag för de knorrigaste Pastorius-ljuden som kräver något jazzbas-liknande.
De tre rattarna är de ursprungliga Music Man-kontrollerna med volym, bas och diskant. Det finns inga mittklick på bas- och diskantkontrollerna men jag tycker ändå att det är ganska lätt att hålla reda på inställningarna. Basen ger en härligt bullig boost som inte ligger alltför lågt i frekvens. Det går alltså att öka en hel del utan att lågbasen luddar till allt. Diskantratten ger en ganska elak karaktär när den ökas mycket, passar utmärkt till att få plektrumljud med anslag som skär igenom allt. Slapljud blir kaxiga utan att skära hål i trumhinnan. 
 
Utförande och historik
Classic Sabre är som sagt ingen ren återutgåva. Music Man har vidareutvecklat elektroniken, mikrofonerna och ytterligare några detaljer. Jag tyckte först att det var konstigt att man valt heltäckande mikrofonkåpor i motsats till de gamla humbuckermikarna som hade samma synliga poler som Stingray. Efter att ha läst på lite förstår jag varför: Halsmiken har sexton poler, den är alltså av samma typ som en dubbel Jazzmik. Stallmiken däremot har den klassiska konstruktionen med åtta stora magnetpoler. Sabre började med dessa mikar redan 1983, så det är bara de första åren som har synliga poler. Music Man valde säkert att täcka mikarna helt för att det skulle se mera enhetligt ut. Sabre-mikarna har också mindre yttermått än Stingray-miken som dock har samma specifikationer.
Stallet har de klassiska strängdämparna. En skumgummikudde för varje sträng som skruvas upp tills den trycker lagom mycket på strängen. Även om det är lite pilligt att justera in strängdämparna så är de grymt effektiva. Det går ju att få dämpning med handflatan när man spelar med tummen, men med strängdämpare går det utmärkt att spela som vanligt med alla fingrar och det öppnar ju upp många möjligheter. Med mycket dämpning blir det ett dovt thudd-ljud vid fingerspel, ett ljud som gör det fantastiskt kul att försöka härma James Jamerson och andra soul-legenders rytmiska spel. Själva stallet är av stingraymodell. Music Man har alltså frångått det kraftigare gjutna stallet från äldre Sabre. De äldsta Sabre-basarna hade tre miniomkopplare på kontrollplattan, men från cirka 1983 har det sett ut som testexemplaret med en femläges mikomkopplare av stratocastertyp. Halsinfästningen har fått sex kraftiga skruvar istället för äldre Music Man som hade tre eller fyra skruvar.
En kul detalj är den intonerade sadeln. En ovanligt bred sadel har urfräsningar för att ge varje sträng anpassad längd. Detta gör att framförallt de första bandens toner stämmer bättre än på standardinstrument där det bara går att intonera stallet.
 
 
Music Mans hårda fodral är föredömliga. Basen ligger som limmad med stöd längs hela halsen. 
 
Slutomdöme
Sabre är en mångsidig och bekväm bas med många ljudmöjligheter, lite som en Stingray med extra allt. Alla borde kunna hitta ett favoritljud bland de fem lägena på mikomkopplaren. Spelbarheten är på topp med en fint avrundad mellanbred hals. Detaljarbetet är på topp. Rekommenderas varmt.
 
 
 
Fakta
Music Man Classic Sabre
• Kropp av ask 
• Skruvad hals av lönn
• Greppbräda av rosewoodgreppbräda
• Strängbredd stall-sadel: 19-11,5mm
• Halsmått vid sadel: 43 x 21 mm
• Mensur: 34”
• Vikt: 4,2 kg
• Standardutförande är vit kropp och lönngreppbräda eller svart kropp med rosewoodgreppbräda. Andra färger kan fås på beställning 
• Hårt fodral ingår
• Pris: 20 950:-
 

 Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
banner