Ulf ”Rockis” Ivarsson är mest känd i rollen som proffsbasist med olika svenska artister. Han har dock en högst vital solokarriär med två olika projekt gående vid sidan av, med en egen komponerad instrumental musik i gränslandet dark ambient, industrial och dub. Det är dels albumaktuella Beat Under Control och dels det nya dubprojektet Noise Hi Fi.  – Jag vill jobba med musik och överleva på det, trots att ekonomin i branschen just nu är dålig, fastslår Ulf Ivarsson inledningsvis. För att det ska vara möjligt behöver man få upp nivån några steg och då måste man jobba med människor som brinner på samma sätt för musiken. Som exempelvis Mike Coles på mitt nya skivbolag.

Ulf berättar att han hittade Malicious Damage Records via MySpace på internet.

– Jag kommer ihåg Malicious Damage från åttiotalet, då jag var en stor Killing Joke-fan. Mike gjorde ju alla deras skivomslag på den tiden. Jag adderade bara honom som vän på min egen sida och sedan fick jag ett meddelande tillbaka att ”din musik låter riktigt bra, kan du skicka en skiva så man får höra mer?”

– Jag ser också Malicious Records som ett sätt för mig att gå vidare med min musik och mig själv som musikant, fortsätter han. Jag har ju satt en nivå på det jag håller på med, att jag inom några år ska hitta nya territorier och etablera mig. Här i Sverige har jag gjort mitt och kommer inte längre med min vision. Sverige är ju numera ett singersongwriterland och det tycks som att jag inte har något här att göra. Jag har ju spelat med sådana artister, vilket jag inte har något emot, men att själv göra sådan musik är helt främmande för mig. Jag har hittat den musik jag vill göra och det är något helt annat. Det jag tänder på i musik handlar mer om sound, texturer och atmosfärer än om texter och melodier.

Och kretsarna kring Malicious kändes som en utveckling i rätt riktning för Ulf.

– Mike släpper musik med nya okända artister samtidigt som han fortfarande jobbar med stora och kända akter som exempelvis The Orb. Det finns ett samband mellan alla de där människorna; Alex Patterson var förr roadie åt Killing Joke och Youth spelade bas i det bandet. Dessa två startade sedan The Orb.

Att Ulf nu kommit igång med att göra sin egen musik har inneburit att det blivit lättare för honom att tacka nej till vissa förfrågningar. Han är ju trots allt en av Sveriges mest efterfrågade frilansbasister, exempelvis ofta på turné med gitarristen Claes Yngströms band Sky High. Han jobbar också i studio med Joakim Thåström för dennes kommande album samt spelar med i bandet The Hunt.

– The Hunt är ett progressivt hardcore-band, berättar Ulf. Det är Krister Linder från Lancelot som sjunger och jag har varit med på bas sedan förra året. Det är väldigt kul! Hård och vacker musik.

Ulfs dub-skiva med Noise Hi Fi kommer under hösten 2008. Här har han ett remix-samarbete med Bill Laswell i New York på en av låtarna. Samt även förmånen att kunna använda Laswells tekniker Bob Musso som bollplank och därigenom få ovärderliga råd och tips.

– Med Noise Hi Fi är det så att jag verkligen inte vill veta i förväg vart musiken ska komma att ta vägen. Det är som i improvisationerna på scen med Claes Yngström; man känner att man inte vill veta var improvisationen ska sluta, man vill bara veta att man ska komma tillbaka till låtens form – och däremellan ligger äventyret.

Ulf menar att just experimenterandet sammanlänkar musikformer som dub, ambient musik och improvisation.

– Dub är väl egentligen den första egentliga experimentella musikformen, eftersom den innebar att man satte mixerbordet i centrum som ett musikinstrument. Men sedan har det förstås dykt upp purister som tror sig veta hur musiken egentligen ska vara och så är det tyvärr även inom jazz och punk. Men jag tycker snarare att det är när man bryter med detta som musiken börjar bli intressant. Miles Davis är ett typexempel, när han gick från akustisk jazz till att spela elektrisk musik och i princip alla samtida, som Stan Getz och kompani (”fucking repetitive shit, I can’t stand this”), bara tyckte det lät fruktansvärt. Men alla de som gillade svart och svängig musik men aldrig tidigare hade hört Miles Davis, de tände direkt på hans nya musik. Så vad var viktigast för Miles? Jo, att hitta en ny publik som uppskattade den här musiken.

Basgitarren framför alla andra är Fender Precision Bass och Ulf har både bandlösa och bandade sådana.

– Jag känner mer och mer; att ge mig bara en P-bas så funkar musiken! Det är världens bästa instrument. Hänger du på dig en sådan bas så hänger den in i musiken omedelbart.

Ulfs basljud är ofta enormt djupt och fett. Till exempel i låten Darkland Dub med Noise Hi Fi känns hans P-bas lägre än en moog-bas. Hur kan han få ett så tungt ljud från strängar som inte ens är nedstämda?

– De djupa basarna jag har sådan förkärlek för, de ljuden kräver inte ens en basförstärkare. En sådan tung reggaebas handlar mer om hur du spelar; du ska ha hög volym men spela väldigt löst på strängarna och långt framme vid halsmiken. Jag lägger gärna en aning kompressor på och spelar jag ofta genom ett envelopefilter. Ställ in filtret med låg tröskel så att det inte öppnar helt då man spelar lös och innan ljudet kommit ut har tonen redan en grymt tung botten. Sedan jobbar jag också en del med ”boombox-effekt” som till exempel Logics fina Sub Bass-plugg.

Filmmusik är också en ny verksamhet Ulf har gett sig in på. Uppdraget gäller en dokumentär, betitlad Berny Blue, som sändes i våras på SVT i K Special, om författarinnan Berny Pålsson.

Han har nu också för första gången gett sig in på att vara producent. Detta för två band; Topper och Scrags.

– När det gäller Topper var jag med och skrev låtar till deras förra skiva som gavs ut på Sound Pollution och det ledde till att jag fick en förfrågan om att vara producent för den nya skivan. De är ute och spelar en hel del över hela Europa och deras musik ligger nära den sjuttiotalspunk jag själv kommer ifrån. Min producentroll med Topper går mest ut på att hjälpa dem att få ihop sina idéer och låtar till ett bra album.

– Scrags är ett band som drar lite mer åt garagerockhållet med Detroit-rötter, som exempelvis Iggy Pop och The Stooges. Trots att de inte släppt någon skiva än har de varit runt och spelat i Europa, USA och England.

Scrags ville spela in analogt och de valde att göra liveinspelning av grunder hos Christian Edgren i dennes studio Traxton Recording. Edgren har nyligen jobbat med bland annat Bob Hund och Eagle Eye Cherry. Sedan flyttade de produktionen till Ulf Ivarssons egen studio i Fryshuset för att lägga sång. Han ser den egna studion som sin egen oas dit han aldrig tar in externa uppdrag.

– För mig är tanken med mina egna projekt en kombination av professionellt tänkande och hobby-tänkande. Det får inte bli så att jag tvingas köpa utrustning för att konkurrera om uppdrag med andra helt kommersiella studior. Min studio ska vara mitt vattenhål för de projekt jag tycker om att jobba med.



Publicerad i nr 6/08