En av de mest ansedda och profilstarka gitarrbyggarna i USA och en av de mest diskuterade genom åren är James Tyler. Efter att ha jobbat som reparatör på Norm’s Rare Guitars så öppnade han eget och var till en början ”studiomaffians” yrkeshemlighet. Som alla hemligheter läckte denna till allmänheten och då inte minst genom att musiker som Michael Landau och Dann Huff oftast sågs med en Tyler i händerna. Tyler har alltid applicerat sina egna designidéer på sina gitarrer oavsett vad han utgår ifrån. Han är mest känd för sina Studio Elite och Ultimate Weapon som är olika grader av utveckling av en strata. Nu kommer en variant av Telecaster och FUZZ kollar läget.  Det första som är uppenbart när man ser denna gitarr är att detta är en variant av Fenders Telecaster. Sedan dras ögonen otvivelaktigt mot de olika designelementen och då ser man en oerhört snyggt tretons tobacco sunburst lagd över en semi hollow kropp av al med ett lock av ask. Kroppsformen är onekligen en variant där jag personligen tycker mig se influenser från både strata som Les Paul Junior. Halsen är av ett stycke lönn med Tylers fasade halsinfästning och hans välrenommerade ’59 neck shape. Som kronan på verket sitter gitarrens huvud med Tylers, vid det här laget, välkända form och logotyp. När jag först såg denna gitarr tyckte jag inte den var snygg men nu tycker jag att den är urtjusig.
Mekaniken är Klusonkopior och stallet har individuella sadlar och strängarna fästs precis som på en tele genom kroppen. Elektroniskt är den traditionell. En stallmik lindad av Tyler, en minihumbucker från Seymour Duncan, en trevägsswitch, en volym- samt tonkontroll. Tyler Mongoose Retro levereras i ett hårt case från G&G.

Ljud och spelbarhet

Jag har alltid tyckt att vissa musiker kunnat få fram mycket olika bra ljud med en Telecaster. Däremot har jag aldrig tyckt att jag själv hört till skaran som lyckats med en tele trots att jag ägt 5 olika och provat det mesta från Fenders Custom Shop och andra byggare. Därför framstår det som ett mindre underverk att jag omedelbart fattade tycke för denna Mongoose. Den gav mig genast utan krångel allt jag någonsin önskat mig av en tele men aldrig funnit någon annanstans. Halsmiken ger ett runt ljud varmt nog för den jazz som Ted Greene förespråkade men med tillräckligt bett för att spela country, pop, rock och blues. Mittläget är i mina öron det ultimata teleljudet trots att det är en minihumbucker vid halsen. När jag kopplar över till stallmiken är valet helt och hållet mitt. Blues pop, rock och twangy country. Från rent till rätt så mycket dist så utstrålar Mongoose Retro en auktoritet och attityd som jag sällan träffat på i någon gitarr. Jag rattade snabbt fram ljud som lät som Brent Mason, Brad Paisly, Steve Trovato, Robben Ford (då han spelar tele), tidig Albert Lee, Keith Richards med flera. Detta är en osannolikt allsidig gitarr. Två bidragande orsaker till allsidigheten är god kvalitet och väldigt väl valda värden på de elektroniska komponenterna för volym och tonkontroll. Att använda tonkontrollen på stallmiken gör att man kan ha mycket diskant på förstärkaren och sedan styra hur mycket diskant man vill ha från gitarren. Man kan ratta tonkontrollen utan att ljudet blir luddigt och/eller tjockt. Ljudet förblir klart och väldefinierat. Att dra bort lite diskant från halsmiken gör att man går från ett poppigt rent ljud till ett jazzigt.
Då den är semi hollow är den lätt och skön att ha hängande över axeln i timtal. Gitarren är lite fasad på baksidan så att den inte skaver på revbenen som en gammal tele har en tendens att göra. Tylers ´59 halsprofil är min absoluta favoritprofil och trots att gitarren är utrustad med 0.10-strängar är det inga problem att köra country bends. En intressant faktor är att jag vanligtvis är mindre förtjust i lönnbrädor men här var det hur bra som helst.

Slutomdöme

Tyler Mongoose Retro är en vändpunkt i den här skribentens musikaliska liv. Plötsligt känner jag att jag har svårt att klara mig utan denna gitarrs många och dynamiska uttrycksmöjligheter. Det är ytterst sällan jag får förmånen att testa instrument av den här kalibern. Genomtänkt och välbyggt in i minsta detalj. Man kan ha hur många åsikter som helst om hur gitarren och huvudet ser ut samt dess pris men de som någon gång har provat en Tyler går ur upplevelsen som berikade musiker.

Fakta
James Tyler Mongoose Retro

Sexsträngad elgitarr
Semi hollow kropp av al med lock av ask
Hals av lönn
Greppbräda av lönn
22 band
En minihumbucker från Seymour Duncan och en stallmik lindad av Tyler
Stall med individuella sadlar

www.godlyd.com