Gamla svenska gitarrmärken står fortfarande högt i kurs runt om i världen. Hagström är ett av dessa. Efter att tillverkningen av Hagström legat nere sedan 1983 har nytt liv blåsts in i företaget. Instrumenten byggs på licens av ett amerikanskt företag, American Music & Sound och tillverkningen är förlagd till Kina. På jazzgitarrsidan har man tagit upp tillverkningen av fyra modeller, den halvakustiska Viking, som bland andra Elvis spelade på, samt tre hollowbodymodeller, HJ-500, HJ-600 och HL-550.  Hagström började bygga elgitarrer i slutet av femtiotalet. Rocken hade nått Sverige och Hagströms flashiga elplankor, klädda med glittrig celluid, blev snabbt populära inte bara i Sverige utan även internationellt. Sammanlagt tillverkade man över hundratusen el- och basgitarrer. I Hagströms sortiment fanns också en jazzburk som designades av den numera legendariska gitarrbyggaren John ”Jimmy” D’Aquisto. Samarbetet inleddes på sextiotalet och resulterade i en gitarr som rätt och slätt kom att kallas Jimmy. Gitarren byggdes helt och hållet av Hagströms egna gitarrbyggare men övervakades av Jimmy själv. I en intervju berättar Jimmy D’Aquisto att han ville bygga en gitarr som man kunde spela på i timmar utan att bli trött i armen. Den skulle också vara billig och gjordes därför i laminerat trä. Jimmys egna byggen säljs idag för rena fantasisummor på den internationella samlarmarknaden. Han har efter sin död uppnått kultstatus och det gör nu att Hagström får ett extra uppsving för sina nytillverkade burkar. Jimmymodellen har blivit rejält omskriven i gitarrmagasin världen över.

Hagström HJ-600

Den här modellen ser i stort sätt ut som den klassiska Jimmymodellen. Den mest iögonfallande skillnaden är stränghållaren som numera är av klassiskt Hagströmsnitt.
För den som är intresserade finns massor av bilder på den ursprungliga Hagström Jimmymodellen på nätet.
Själva kroppen har de klassiska D’Aquistodragen. Storleken och de originella F-hålen gör att man genast ser vem som ligger bakom designen. Halsinläggningarna är också desamma som på originalet. Den patenterade H-expanderdragstången lär föresten vara ett tidigt samarbete med Saabs ingenjörer. Jimmy själv beställde ett femtiotal av dessa halsar när de tillverkades i Sverige men oturligt nog blev de stulna på sin färd till New York. På HJ-600 har man använt laminat av gran i locket och lönnlaminat i sidor och botten. Greppbrädan är gjord av ett kompositmaterial som kallas Resinator. Materialet sägs ha samma egenskaper som ebenholts men med ännu större hållfasthet. Modellen är utrustad med ett stall i solid ebenholts som även det är designat av Jimmy D’Aquisto. HJ-600 har två humbuckers, två ton- och volymkontroller. Mikrofonomkopplaren är placerad nere vid gitarrens cutaway.

Spelkänsla och ljud

Jag gillar D’Aquistos design skarpt. Enkla och precisa drag ger modellen ett optimalt och tidlöst utseende. Jimmy D’Aquisto var en innovatör när det gällde gitarrdesign och några av hans modeller är rent avantgardistiska. Kolla in hans modeller Centura Electric, Avantgarde eller Teardrop, snacka om modern konst.
Hagströms Jimmygitarrer är sköna att spela på, halsen har ibland fått epitetet ”the fastest neck on the planet” och de är verkligen tunna och mycket lättspelade. På sjuttiotalet var jag stolt ägare av en Swede och jag minns speciellt att halsen alltid var spikrak. HJ-600 köper man i första hand för det elektriska ljudet. De akustiska förtjänsterna är inte så framstående. Den låter nästan som en planka oförstärkt. Synd, för konceptet borde kunna bli en gitarr som även har ett bra akustiskt ljud trots att den är laminerad.
Roligare är det elektriska soundet. Med ett par D´Addario Chromes 012 har man en fullfjädrad jazzbox. Hög eller låg action spelar ingen roll, gensvaret är lika bra i hela registret och det skramlar inte det minsta om banden.

Fakta
Hagström HJ-600

Archtopgitarr med två mikrofoner
Laminerat granlock
Laminerad lönn i sidor och botten
Hals av lönn
Resinatorgreppbräda
Ebenholtsstall modell ”Jimmy”
Mensur 24.75”
21 band
Mekanik: Hagström 18:1 Die Cast tuners
2 stycken Hagström HJ-50 Humbuckers
Gigbag

Hagström HL-550

På den här modellen har man satsat på en flytande humbucker och locket är därför intakt. Lock, sidor och botten är av laminerad mahogny. Mahognyhals med Resinator greppbräda och H-Expander Truss Rod. En volym- och tonkontroll sitter på plektrumskyddet. Även här återfinns det Jimmydesignade ebenholtsstallet och den klassiska stränghållaren från Hagström. Kroppsformen är densamma som på HJ-600.
HL-550 kan fås i färgerna matt eller polerad mahogny.

Spelkänsla och ljud

Vad man eftersträvat med modellen HL-550 är, om möjligt, en ännu mer klassisk jazzgitarr. Tanken med flytande humbucker är att gitarren skall behålla sin akustiska klang. Nu är det inte så mycket bevänt med det akustiska soundet på den här modellen heller, utan tonvikt ligger på det elektriska ljudet.
Med en flytande mikrofon blir ljudet torrare och får en mer akustisk ton. HL-550 låter jazzgitarr av 50-talssnitt. När Jimmy D’Aquisto designade sina första modeller åt Hagström gjorde han också en modell som hade ovalt ljudhål och flytande Humbucker. I övrigt känns den här modellen precis som HJ-600. Den är extremt lättspelad och har samma sköna action. Mahognyfinishen ger den en skön patina och själv tycker jag att den är gôrsnygg.

Fakta
Hagström HL-550

Archtopgitarr med en flytande minihumbucker
Laminerat mahognylock
Laminerad mahogny i sidor och botten
Hals av mahogny
Resinatorgreppbräda
Ebenholtsstall modell ”Jimmy”
Mensur 24.75”
22 band
Mekanik: Hagström 18:1 Die Cast tuners
1 st Hagström Floating Custom HF-50 Humbucker
Gigbag

Hagström Viking

Den här modellen har många gånger kallats för Elvisgitarren.
Upprinnelsen till detta är att Elvis använde en Hagström Viking under en TV show som sändes 1968 i USA. På sin hemsida berättar Elvis gitarrist Scotty Moore att producenten för showen kom och frågade bandet om någon hade en riktigt flashig gitarr. En av studiomusikerna, Al Casey, letade i sin gitarrtrunk och gav honom en Hagström Viking. Elvis använde gitarren på flera låtar och det var ju såklart kanonläge för Hagström att slå mynt av detta. Lyckan blev dock kortvarig eftersom man genast fick alla Elvis jurister på halsen. Det var bara att stoppa undan promotionbilderna. Någon gratisreklam var inte att tala om.
Viking började byggas 1965 och kan väl närmast liknas vid en korsning mellan Gibson 335 och Fender Coronado, speciellt huvudet som var Fenderliknande. Al Casey lär föresten ha sålt sin Viking till ett megastort kasino i Illinois för ett hemligt belopp. Det kan löna sig att vara bussig och låna ut sin gitarr.
Gå föresten in på YouTube och sök på ”Guitar Man” så kan du se showen där Elvis lirar på Caseys Hagström Viking.
Sextiotalsmodellerna av Viking hade singlecoilmickar och halsen var skruvad. 1972 gick man över till Humbuckers och huvudet ändrades till detsamma som på Swede och Jimmygitarrerna. Modellen kunde också fås med Bigsby eller Tremsvaj.

Konstruktion

Kroppen var från början av gran eller björk men idag används laminerad lönn. Även halsen är av lönn med Resinatorgreppbräda, och inlägg i form av ”dots”, prickar. H-Expander dragstången återfinns även på Vikinggitarren. Mensuren är 24.75” med tjugotvå band.
Vidare är den utrustad med två stycken Hagstöm HJ-50 Humbuckers samt treläges omkopplare placerad på det övre hornet. Två volym- samt två tonkontroller. Stallet är ett Long Travel Tune-O-Matic med den traditionella stränghållaren från Hagström. Modellen kan fås i färgerna Tobacco Sunburst, Black Gloss samt “Elvisfärgen” Wild Cherry Transparent.
Viking görs också i en DeLuxemodell och kan då fås i färgerna Amber Sunburst, Natural samt Cherry Sunburst. Inläggen i greppbrädan är då så kallade Pearl Block.

Spelänsla och Ljud

Modellen påminner om en alldeles förträfflig 335-modell tycker jag. Lättspelad och välklingande. En stock går hela vägen genom kroppen och det ger gitarren bra sustain. Jag har aldrig testat originalet men den här generationens Vikinggitarrer står sig mycket bra i konkurrensen. Ett av Hagströms stora trumfkort är de tunna och spänstiga halsarna. Jag gissar att det är den patenterade dragstången som ligger bakom detta. Den tycks bidra till att halsarna kan göras så tunna men ändå stabila.
Designen är i övrigt förstklassig, undrar om det är samma person som ritat alla Hagströmgitarrer.

Fakta
Hagström Viking

Halvakustisk gitarr med Humbuckers
Laminerat lönnlock
Laminerad lönn i sidor och botten
Hals av lönn
Resinatorgreppbräda
Long Travel Tune-O-Matic stall
Mensur, 24.75”
22 st band
Mekanik: Hagström 18:1 Die Cast tuners
2 stycken Hagström HJ-50 Humbuckers
Gigbag

www.emnordic.se

Slutomdöme

Det är utmärkt att Hagströms gitarrer tillverkas igen. Det är ett stycke svensk kulturhistoria som inte förtjänar att försvinna in i glömskan. Hagströms koncept var unikt och även om man som alla andra gitarrtillverkare lånade friskt vad gällde design så hade man en helt egen look och ett väl utarbetat koncept på sina instrument. Googlar man på ämnet Hagström finner man snart att det vimlar av Hagströmfreaks över hela världen med egna dedikerade hemsidor. På samlarmarknaden står de också högt i kurs. Har du en gammal Hagströmare och vill bättra på pensionsförsäkringen så är det bara att hänga ut den på Ebay,

Jimmy D’Aquisto
James L. D’Aquisto, 1935-1995, född i Brooklyn, New York.

James, eller som han brukade kallas, Jimmy, var själv gitarrist och hängiven gitarrbyggare redan från unga år. 1952 fick han börja jobba hos legendariska gitarrbyggaren John D’Angelico. På kort tid utvecklades han till en utomordentlig gitarrbyggare och när D’Angelico gick ur tiden 1964 berättade hans efterlevande att Johns högsta önskan var att Jimmy skulle ta över hans verksamhet. Från sin studio och affär i Farmingdale, New York kom han att bygga några av de vackraste och mest välklingande jazzgitarrer som skådats. En av Jimmys mest kända modeller var den Art Deco inspirerade modellen The New Yorker. Jazzgitarrister som Jim Hall, George Benson och Joe Pass lirade ofta på hans instrument. Jimmy D’Aquisto designade förutom åt Hagström även gitarrer år Fender och indirekt åt Ibanez då Joe Pass gav dem ritningarna på sin D’Aquistomodell.
En av D’Aquistos mest berömda gitarrer är den som han kallade Centura Deluxe. Den låg bakom idén till boken Blue Guitar. Detta var ett projekt som sjösattes av en gitarrmecenat vid namn Scott Chinery. Scott hade världens största samling av gitarrer och var dessutom miljardär och passionerad gitarrälskare. Han gav därför i uppdrag åt tjugoen stycken luthiers att bygga varsin archtopgitarr som skulle vara lackerad med en blå nyans som bara fanns att få från en specifik färgtillverkare i New York. Hela projektet var en hyllning till Jimmy D’Aquisto. Brittiska gitarristerna Steve Howe och Martin Taylor kom senare att spela in en hel CD, Masterpiece Guitars där de bland annat spelar på de blå gitarrerna men också gamla samlarobjekt som D’Angelicos Teardrop. Tyvärr gick Scott Chinery bort alldeles för tidigt endast fyrtio år gammal. (1960-2000). Glädjande är då att hans gitarrsamlingar ofta visas runt om i världen, speciellt den blåa serien. Hörde föresten nyligen en intervju med Jimmy D’Aquistos son James D’Aquisto II. Han är en fullfjädrad gitarrbyggare och planerar att starta sin egen verksamhet så nu förs arvet vidare.