Oz Noys pedalpark är omfattande men alla som kollat in hans musik vet hur kreativt denne israelfödde gitarrstjärna använder sina stompboxar, till exempel i orkestreringssyfte.  – Jag har alltid gillat effekter antagligen för att jag började spela i studio tidigt, säger Oz Noy. Mitt grundljud är rätt enkelt och jag använder få effekter samtidigt. Min strata plus en eller två äldre Fender Bandmasterstärkare, samt en 50-watts Marshalltopp för vissa studiojobb, moddade av Ziv Nagari. Jag spelar starkt och låter stärkaren jobba vilket ger ett större sound. Sedan är det mest boostpedaler för sustain och eko/delay.

I vilken ordning effekterna placeras är viktigt och Oz kategoriserar dem så här: filter, boost/dist, chorus/tremolo och sist eko/loop-effekter. Alla effekter får sin energi från (utom tre DL4-pedaler) av Voodoo Labs Pedal Power.

Först ut på golvet är Xotics RoboTalk och en Cry Baby wah. RoboTalk (idag ersatt av RoboTalk 2) har envelope och lo-passfiltereffekter. Det “bubblande” soundet som inleder låten Which Way Is Up? på albumet Fuzzy, är effektens slumparpeggiator. Ibland använder Oz en volympedal här, innan en A/B-omkopplare, för att kunna stämma med en Boss TU-2.

– Sedan följer boost, dist och fuzzeffekter, fortsätter Oz. Det är en Blackstone Mosfet Overdrive plus en Xotics RC Booster. Den senare ger en lite kornig och komprimerad dist, perfekt om jag måste låna stärkare för ett gig. Ibanez Tube Screamer vet de flesta hur den låter, men mitt ex är moddat av Robert Keeley. Men viktigast är nog en Fulltones OctaFuzz som jag använder ofta. Det finns massor av olika sound i den; Hendrixljudet såklart, men minskar du volymen på stratan ger det massor av andra olika ljudkaraktärer.

Alla effekter i den här sektionen – längst ned på pedalbord 2 i bilden – är kopplade till en True Bypass-strip från Pedal-Racks för att behålla signalnivå och diskant för gitarrljudet.

– Jag har tremolo och vibrato på ganska många låtar. Det är Demeters Tremulator, Diaz Tremodillo, Dunlops Stereo Tremolo och Auralux King Trem som alla har ganska olika karaktär. Jag använder tremolo för korta avhuggna rytmer (lite som Tom Morellos “kill-switch”, förf. anm.) och det funkar olika bra olika dagar (skratt)! Funkkomp kräver ju phaser, eller hur? Då har jag Maxons Rotary Phaser eller en MXR Phase 90. För orgelsound som på låten Yeah, Yeah, Yeah (från Fuzzy, förf. anm.) använder jag lite dist och minskar volymen på stratan. Orgelljudet skapas med en Fulltone ChoralFlange eller H&K Rotosphere som båda låter bra.

– Jag har alltid gillat ekoeffekter och har tre Line6 DL-4 plus lika många expressionpedaler. Jag använder olika slags ekon från dem, både slapback och längre ekon. DL-4:ans Lo-Rez Delay som ger dig ett filtersound och med en DL-4:a till blev det ett cool sound. Sedan har jag en inställning med ett ”evighetseko” – lite som när man spelar piano och trycker ned sustainpedalen. DL4:ans loopeffekt är en annan viktig effekt, med baklängeseko som du kan spela upp fram/baklänges med halva eller dubbla hastigheten på en gitarrfras!

– Min gitarr är en Fender Stratocaster ’62 reissue från 1989 med bra tryck och attityd i mellanregistret. Den har extrafeta band, Dimarzios Virtual Vintagemikar plus en stallmik byggd av DiMarzios Steve Blucher. Jag spelar med DAddario .011-.048-set. Stratan som var gul från början, men jag och min far “strippade den” för jag var rädd att den tjocka lacken dämpade soundet.


Illustration: Janne Stark
FUZZ 4/10