Nolatone Tango 22 är en ny amerikansk uppstickare. En handbyggd, point-to-point-lödd kombo av Paul Sanders. 
Gitarrmässan i Fryshuset Stockholm, oktober 2009. Jag och Ulf Zackrisson står vid Fuzz bord och pratar med en besökare när jag hör ett gitarrsound som drar mitt fokus från diskussionen utan att ge mig en chans. Det kommer från ett av rummen längre bort i lokalen. Jag ursäktar mig och går bort till rummet där Sebastian Nylund och ”These goto 11” ställer ut. Sebastian håller precis på att demonstrera en Nolatone Tango 22 för en besökare. Inom en minut är jag fast. Den MÅSTE vi bara testa i Fuzz, tänker jag. Och nu är den här.

Förstärkaren i fråga kommer från ett litet företag i Atlanta USA som heter Nolatone Ampworks. Mannen som ritat och byggt förstärkarna, det finns alltså flera modeller, heter Paul Sanders. Pauls avsikt med Tango har varit att bygga den ultimata förstärkaren för klubbspelningar och studiojobb. En förstärkare med två 6V6:or i slutsteget som dels har tillräckligt med headroom för funk och country och dels kapacitet nog för crunchigare sound och sjungande leadljud. Resultatet är Nolatone Tango 22.

Som synes handlar det om en kombo med ett, i mina ögon, smakfullt och snyggt retro-utseende. Kabinettet är byggt i sinkad tall och handbyggt, precis som resten av förstärkaren. Träval och konstruktion av kabinetter är lika lite slump som i någon annan del av förstärkaren. Båda har valts speciellt för att ta tillvara och balansera tonen och samtidigt ge så bra projektion som möjligt. Komponentval, design och all slags montering är av absolut toppklass. (Paul är i utbildad i US Navy och skulle väl i princip kunna doktorera på lödningar.)

Effekten är 22 watt som levereras via ett tolvtums Celestion Vintage 30-element. I slutsteget sitter som sagt två 6V6:or och i försteget tre 12AX7/ECC83. Som likriktarrör finns ett GZ34 men här finns också möjligheten att slå över till en diodlikriktare för lite mer direkt attack. Transformatorerna är speciallindande och kommer från Mercury Magnetics. Samtliga komponenter är högspecade och alla signalvägar har gjorts så korta som möjligt.

Förstärkaren har en kanal och kontrollerna på frontpanelen är märkta Gain, Boost (omkopplare), Bright (omkopplare), Treble, Middle, Bass och Master. Baktill finns två högtalarutgångar, anslutningar för biasjustering och fotpedal. Med sistnämnda kopplar man in och ur boost-effekten. Två pluggade anslutningar visar att man även kan få Tango 22 med effekt-loop. Finish, komponenter och montering andas hantverk av bästa sort.

Hantering och ljud

Med den här typen av förstärkare är det givetvis inga konstigheter med hanteringen. Plugga in gitarren, slå på förstärkaren och skruva till önskat ljud, det är allt. Jag började med gainkontrollen på klockan nio och mastern ungefär likadant. Tonkontrollerna på klockan 12. Och här börjar det roliga. Den här förstärkaren har, i likhet med de bättre på marknaden, förmågan att gifta sig med gitarren och tillsammans med den bilda ett responsivt instrument. Ljudet är himmelskt, i alla fall i min bok. Med en strata i eggläge får jag fram precis den rätta kombinationen av rent men ändå lite blött, ”ihoplimmat” och lätt distat ljud, med precis de rätta övertonerna, råa men ändå balanserade. Slår jag över till halsmiken och tar i lite hårdare börjar det sjunga med den där magiska flöjtliknande, lite hesa tonen som bara en bra strata kan åstadkomma tillsammans med rätt förstärkare. Och här kommer nästa bonus: man får i princip total kontroll över ljudet bara med hjälp av sitt anslag och gitarrens volymkontroll. Dynamiken är fenomenal!

Upp med gainkontrollen och det börjar sjunga på allvar. En tät, rik och uttrycksfull ton som plockar upp kabinettets egenskaper och tillför en resonant träig karaktär, lite som en altfiol eller cello. Kompressionen är mjuk och naturlig och gör en redan bra sustain ännu bättre. I det här läget pluggar jag in en Les Paul och kan bara konstatera att Tango 22 kommer minst lika bra överens med humbuckers. Fetare ton givetvis, rundare med en lite mer förlåtande attack. Fortfarande mycket musikaliskt. Jag försöker leta i bakhuvudet efter andra förstärkare att jämföra med och lyckas bara delvis. Här finns en viss del Fender; rent utan att vara kliniskt och med ett rejält headroom. Här finns också lite av det varma och sonora sjungande som en pleximarshall levererar. Möjligen finns här även en gnutta muskulös Ampeg. Men man kan ändå inte säga att Tango 22 låter som den ena eller andra förstärkaren. Den har en egen karaktär, helt klart. Och en mycket bra sådan i mitt tycke. Men kära läsare, don´t take my word for it, klicka på följande länkar och hör vad du själv tycker: http://www.nolatone.com/22tango.html

http://store.thesegoto11.se/product_info.php?cPath=25&products_id=697


Slutomdöme

Nolatone Tango 22 är en mycket bra handbyggd kombo på 22 watt. Den har ett bluesigt, klassiskt ljud och en dynamik som gör den till en av de absolut bästa i den här klassen, och som man normalt bara hittar hos riktigt bra äldre förstärkare. Eller nygjorda som i så fall har en helt annan prislapp. Problemet med handbyggda och riktigt bra förstärkare brukar ju som bekant vara prislappar på 30 000:- och uppåt. I jämförelse har Nolatone Tango 22 ett riktigt vettigt pris. Visserligen är den avskalad, den saknar till exempel reverb och har ”bara” en kanal. Men den har som sagt ett ljud och en dynamik som en del betydligt finessrikare förstärkare, både boutique-varianter och andra, inte kommer i närheten av.

Fakta

• Rörförstärkare, kombo
• Handbyggd, point-to-point-lödd
• 22 watt
• 1 x 12” Celestion Vintage 30
• 3 x 12AX7/ECC83 i försteget
• 2 x JJ 6V6 i slutsteget
• 1 x GZ34 likriktarrör/diod

www.thesegoto11.se



P.S. På Youtube hittar du fler inslag med Tango 22 och andra Nolatone-modeller. Tyvärr, är inte alla inspelade med bra ljud men några av dem ger ändå en hygglig uppfattning om hur Nolatone låter. (Det finns några filmer där testaren ställt förstärkaren på en stol, vilket är ungefär det sämsta man kan göra om man vill höra hur en förstärkare verkligen låter.)



FUZZ 3/10