Danmark är i dag känt för att hysa flera duktiga instrumentmakare, som basbyggaren Celinder eller gitarrbyggarna Rahbek och Henning Hansen (HMH). Men traditionen är lång, redan på 1940-talet fanns det gott om skickliga hantverkare. Serierna var små, instrumenten ofta handbyggda, men av olika skäl var efterfrågan stor, trots naziockupationen. Det påstås att just på grund av utegångsförbud och mörkläggning så hade danskarna inte så mycket annat att göra på kvällarna än att sitta hemma och spela gitarr. Nå, det kanske gjordes annat också... Dessutom rådde importförbud, så de inhemska gitarrbyggarna var ensamma på marknaden. 
Att Köpenhamn efter kriget utvecklades till en europeisk jazzmetropol där många amerikanska musiker bosatte sig bidrog säkert också till efterfrågan. Naturligtvis hade även musiker som Jørgen Ingmann stort inflytande. Han var på 1940-talet gitarrist i Svend Asmussens populära orkester och blev senare internationellt känd bland annat för sin inspelning av Shadows-hiten Apache.

Bland de mest kända byggarna av jazzgitarrer i Danmark på 1940–1950-talen märks Poul Just Povlsen, H.F. Jensen, som ofta satte varumärket Single på sina gitarrer, och Yngve Barslev. Jensen och Barslev hade sin bakgrund i skeppsbyggeri, Jensen hade dessutom börjat som lärling hos en likkistsnickare! Barslev hade också, innan han öppnade eget, arbetat för bland andra Poul Just Povlsen.

Just Povlsen gjorde sin första akustiska orkestergitarr på 1930-talet. Modellen, som var byggd efter Gibsonkroppens omkrets och mensur, fick modellbeteckningen GG (för Gibson Guitar). Den blev mycket populär och ingick i Just Povlsens produktion fram till 1950-talet.

Samtligas modeller var tämligen traditionella jazzgitarrer med eller utan cutaway, solida handskurna lock med vanliga f-hål och med varierande grad av inläggningar i huvud och greppbräda. En del av Jensens Single-gitarrer stack ut litet grand designmässigt, med tyska influenser som droppformade tonhål och överdimensionerade huvuden.

Dessa orkestergitarrer försågs ofta med påhängsmikrofoner av tyska märken som Ideal, Schaller eller Framus, eller danska Walchris som grundades av elektronikingenjören Walter Christensen. Han byggde också bland annat små batteridrivna transistorförstärkare på 1960-talet. Walchris tillverkade annars mest hifiprodukter.

Valutarestriktioner gjorde det i stort sett omöjligt att importera de eftertraktade amerikanska märkena under lång tid efter andra världskriget, därför vände danska musikhandlare blicken mot Tyskland. Fram till andra halvan av 1960-talet importerade man elgitarrer och basar från framför allt Tyskland, som Höfner och Framus, men även svenska Hagström och Levin.

Däremot hade Danmark inga elgitarrbyggare under 1960-talet. Inte förrän 1970 dyker det upp en, men han blev desto mer uppmärksammad internationellt: Johnny Mørch, som tillsammans med fadern Arne började bygga fina instrument.

Han har vid det här laget hunnit producera omkring 1 400 instrument, både elgitarrer och -basar (även elkontrabasar), och inte minst basarna har gott rykte. Man ser dem inte så ofta i Sverige, men den utmärkte och alldeles för tidigt bortgångne Kåre Ström (Gimmicks, Cornelis, Tomas Ledin med flera) spelade länge på en av Mørchs femsträngade modeller. Lars ”Danmark” Danielsson tillhör också användarna, liksom salig Jaco Pastorius! Även Mørchs mikrofoner är populära och säljs till andra byggare både i Danmark och utomlands. En speciell exteriör finess med Mørchs instrument är den lilla ”spiralen” på den övre snäckan, en gång designad av gitarristen Thomas Puggard-Møller, som också en tid var verksam i företaget.

BILDTEXTER:

1. Orkestergitarr byggd av Yngve Barslev ca 1950, med Walchris pickup.

2. Mørch sexsträngad bas med den typiska spiralen.

FUZZ 4/07.