FUZZ KUNDTJÄNST  


KÖP NYA NUMRET »
PRENUMERERA »
PROVA TRE NUMMER »
BESTÄLL TIDIGARE NUMMER »
GE BORT FUZZ »
Sökmotor
STARTINTERVJUTESTRECENSIONRIFFFIXSTUDIOVINTAGERIGGKRÖNIKATÄVLINGANNONSERAKONTAKTA FUZZOM FUZZINFO IN ENGLISH
Foto Patric Ullaeus Dream Evil
Fredrik Nordström

Av Urban Kindhult

Studio Fredman har sedan starten 1990 utvecklats till en av Europas kanske främsta inspelningsstudios för musik i den tyngre skolan. Fredrik Nordström har framgångsrikt byggt upp en verksamhet som expanderar kraftigt Dessutom kommer nu hans band Dream Evil ut med ny platta som tar dem ännu en gång runt världen.  
Här finns en viss risk för en smula förvirring. Studion som tidigare gick under namnet Studio Fredman i Göteborg har bytt ägare och heter numera IF Studios. Nya innehavare är bandet In Flames och kopplingen är egentligen helt logisk då studion under Fredrik Nordströms roderföring utgjorde ursprunget till det Gothenburg sound som In Flames är stolta förvaltare av. Den riktiga Studio Fredman med Nordström bakom spakarna är numera belägen i Hyssna väster om Göteborg.

Vid sidan av arbetet med studiotekniken, producerandet och fostrandet av fem barn finns alltså här även tid för Fredrik till att ge ut en ny platta som gitarrist och låtskrivare med egna bandet Dream Evil. Bandet har ju faktiskt fostrat Ozzys nya fynd Gus G. Albumet In The Night är den femte i ordningen och man har hunnit med ett stort antal svängar runt världen. Idag heter sologitarristen i Dream Evil Daniel Varghamne.

Hur får du tid att göra alla dessa saker, frågar man sig?

– Ja det är väl det jag kanske inte får, kan jag känna ibland. Vi startade bandet som en bieffekt av arbetet med studion. Lite som att det skulle väl vara kul att ha ett band. Egentligen lite av samma anda som skapade studion och sedan gick också bandet bra och bara växte och växte. Vi har ju en grym beläggning i studion just nu och det är verkligen full fart. Dessutom skall jag mixa Sabaton uppe i Dalarna under våren. Som tur är har jag bra folk som kan backa upp för mig i studion. Min adept och kollega Henrik Udd är ju en fantastisk resurs och utbildad på ljudteknikerutbildningen uppe i Piteå. Det märks en markant skillnad på dem som tagit sig in på den utbildningen och vi tar faktiskt alla våra praktikanter därifrån.

Är det inte problematiskt att samla ihop sig för att prestera en egen inspelning och hitta sin egen roll när man arbetar så mycket med andra?

– Att ha roligt är det absolut viktigaste. Vi har ju inte tillåtit Dream Evil att bli ett monster som lever sitt eget liv utan vi vill ha roligt och helst inte repa så mycket. Man kan tycka att den musik vi gör är enkel och endimensionell men för oss är spelglädjen väldigt central och vi vill ha det på det här sättet. Det som kan vara svårt och också var det denna gång var att hitta tid i studion. Vi var faktiskt tvungna att spela in plattan i tre omgångar. Som tur är så har vi duktiga musiker i bandet som också deltar ganska aktivt i skapandeprocessen vilket underlättar mycket och vi hade faktiskt runt 30-talet låtar med oss i uppstarten denna gång. Jag brukar själv i och för sig sällan presentera mig som huvudsakligen gitarrist. Mycket bygger ju på sången och vi försöker alltid bygga tematiska koncept på varje platta. Vår paroll ”oblodigt oseriöst” har genomslag även här. Man skall ju komma ihåg av från allt jag har sett genom åren kan jag konstatera att om alla har roligt och har ett gott samarbete i studion blir det oftast också en bra platta.

När man har en egen studio, då måste man ju ha en massa tid att pröva olika lösningar både vad det gäller instrument och övrig teknik. Är det så?

– Ja kanske på ett sätt. Man har ju en grundläggande kunskap om vad som fungerar och vet vad som faktiskt är att bryta mot någon regel och man vet också vad som bara är ett slöseri med tid. Vi spelade denna gång in alla kompgitarrer med en Les Paul som var utrustad med en True Temperament hals och jag trodde fan inte det var sant vilken skillnad det faktiskt var med en intonation som var i det närmaste perfekt. Alla solon spelades in på en Jackson. Jag har kommit på att det ofta räcker med ett par dubbningar och vi brukar faktiskt hålla oss till två. Den vanligaste kopplingen är gitarren in i försteget på min ENGL Savage 120, ut från send och in i returen på det mycket speciella slutsteget på en Peavey EVH 5150. Bägge toppar har lådor kopplade till sig och dessa mikar vi upp med Shure SM57:or, en rätt in i elementet och en i 45 grader, panorerade en till höger och en till vänster. Effekter har en tendens att krångla med tonen så jag använder egentligen bara lite chorus ibland.

Blir det turnerande på det här nu?

– Ja, vi skall vara förband på en turné med Stratovarius och vi kommer bland annat också att spela på Metaltown-festivalen i Göteborg, Storsjöyran uppe i norr och vi är också bokade för en Englandsturné, avslutar Fredrik.



FUZZ 3/10


 annons  egenannons

 annons
 annons
 annons
Gus G
Ny gitarrist i Ozzy Osbournes band.

Imperial State Electric
Nicke Andersson efter Hellacopters.

Emil Ernebro
Akustisk fingerstyle med groove.

Ralph Towner
En egen klangvärld

Jeff Waters
Annihilators frontman.

Kaki King
”Guitar goddess” mot sin vilja.

Rigg special
Göran Elmquist.

Expo
Produktnytt.

Martin Performing Artist Series
Modellerna GPCPA1, DCPA1 och OMCPA1 i test.

Fyra reverbpedaler.
Boss FRV-1, Fuchs Audio Technology Good Verbrations, Electro Harmonix Cathedral och T-Rex Room Mate MkII.

Diezel Einstein
Rörtopp som imponerar.

Mesa Boogie Transatlantic
Hakar på lunchboxtrenden.

Fender G-Dec 3
Gitarrförstärkare som spelkompis.

Strandberg Guitarworks
Ergonomiskt gitarrtänk.

Fender 50th Anniversary Jazz Bass
Jubileumsmodell med inslag från hela Jazzbasperioden.

Fix gitarr
Pimp your guitar, del 4.

Vintage
Paul Tutmarc, del 2.

Studio
Spela in på 24-kanals rullbandspelare.

Riff
Melodiskt solospel del 3 – Danny Gill, Mollarpeggion med Kurt och Wes – Peter Almqvist, Freak Guitar – Mattias Eklundh, Basriff – Jan Olof Strandberg.

Rec
Jeff Beck, John McLaughlin, Rolling Stones, Danko Jones, Ozzy Osbourne, Imperial State Electric och Sky High.

Branschguiden
Guiden till musikbranschen.

Krönika
Av Johan Norberg

 egenannons