Skandinaviens ledande gitarrportal

Young Guitars

Av Peter Almqvist
Rune Gustafsson, en av världens absolut förnämsta jazzgitarrister lämnade oss i början av sommaren. Runes musikaliska testamente var omfattande, han medverkade på hundratals inspelningar i de flesta genrer främst under sextio och sjuttiotalet. Det blev också en hel radda soloalbum där det första kom redan 1961. Albumet hette Young Guitars, Rune var vid den här tiden tjugoåtta år gammal. Han hade flyttat från Göteborg till Stockholm ett par år tidigare, övat upp sin förmåga att läsa noter och hade nu drösvis med studiojobb. 
Young Guitars spelades in i skivbolaget Metronomes studio. Tekniker var Rune Persson, en legendarisk ljudtekniker som varit med på ett otal jazzsessions genom åren. Rune Persson är förresten pappa till trumslagaren Magnus Persson, (Eagle Eye Cherry, Elvis Costello, Magnus Uggla med flera.) 
Jag talade nyligen med Rune Persson som berättade att han spelat in de flesta av Runes soloplattor. Rune Gustafsson ville ha ett rent och oprocessat sound, inga kompressorer eller andra finesser. De brukade använda en kondensatormikrofon och sedan gällde det bara att hitta rätt avstånd och vinkel.  
Producent för plattan var Anders Burman, själv jazztrumslagare och en man som senare skulle komma att producera artister som Cornelis, Pugh och Bernt Staf. Burman tackade förresten nej till en okänd Magnus Uggla i mitten på sjuttiotalet, men det är en annan historia. 
Young Guitars är en ganska omfattande produktion, stommen i kompet utgörs av en annan göteborgare nämligen trumslagaren Nils Bertil Dahlander eller Bert Dale som han kallade sig i USA. Nils Bertil var en av Runes första kapellmästare så de hade spelat ihop ett bra tag. På piano återfinns ingen mindre än Jan Johansson med vilken Rune skulle komma att göra ett flertal numera klassiska album. Basist var amerikanen Jimmy Woode, han hade spelat med Duke Ellington men slagit sig ner i Europa och levde under en tid i Stockholm. Kuriosa i sammanhanget är att hans far som också hette Jimmy Woode kom till Sverige redan 1947 och slog sig ner i Borås där han levde fram till sin död!
Utöver nämnda musiker medverkar också ett antal blåsare samt en mindre stråksektion på några av spåren. Arrangemangen är skrivna av basisten Georg Riedel.
Runes utrustning vid det här tillfället och även under större delen av sextiotalet var en Les Paul Gold Top från 1955 och en Gibson GA-90 förstärkare. På Young Guitars använder han också en Fender oktavbasgitarr som råkade stå i Metronomes studio. 
När jag lyssnar på det här albumet slår det mig att Rune redan fått sitt karaktäristiska sound, tonen är där och alla de intrikata sololinjerna. Jag har transkriberat en bit av hans solo på en mollblues skriven av basisten Georg Riedel, What Time Is It? Runes sätt att spela lite ”outside” finns representerat i den här frasen och han har redan här en osviklig timing. Den övre ackordanalysen visar vad kompet spelar och ackorden under själva solot visar vad Rune befinner sig. Superimposing på högsta nivå! 
Det andra exemplet är också hämtat från Young Guitars. Rune gör ett av sina berömda solobreak när han avslutar låten Tangerine, spelas över Gm7 och landar på Fmaj7, mycket användbart.
FUZZ 7/12



Riff.pdf

Video






 
 

 

 Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
banner