Yamaha BB 424 • BB 1024X • BB 2025X
| Yamahas BB-serie var mycket populär redan på åttiotalet och får betecknas som en modern klassiker. Dessa nya modeller är inte rena återutgåvor, men i huvudsak är det basar med samma egenskaper.
Vi skall här titta på BB 2020, BB 1020 och BB 420 varav 2020 är i femsträngat utförande. Samtliga modeller finns som fyr- eller femsträngade. De båda exklusivare modellerna testas i ett nytt utförande med plektrumskydd och kromad kontrollplatta, då med tillägget X i modellnamnet och en något högre prislapp. Lyxmodellerna i 2020-serien är tillverkade i Japan, medan de andra modellerna görs i Indonesien. Den största skillnaden mot de gamla originalen är att de forna toppmodellerna hade genomgående hals. Nu har samtliga modeller skruvad hals. Denna skillnad är säkert en anpassning till den rådande trenden där det säljs fler och fler basar med skruvade halsar. Yamaha fastnar inte i gamla hjulspår utan jobbar vidare för att hitta nya lösningar. I en nytänkande strängmontering löper strängarna diagonalt från bussningar i kroppens bakkant så att strängarna ligger i en relativt rak linje över stallsadlarna, detta används i alla tre modellserierna. Gemensamt för basarna är att halsarna är mellanbreda med sina dryga 40 millimeters bredd. Halsprofilen är behagligt rundad och ligger bra i handen oavsett fattning. De femsträngade modellerna är inte mycket bredare vid sadeln, så det är ganska kompakta femmor som borde passa de flesta händer. Alla tre basarna har samma grundutförande med liknande mikrofoner och passiv elektronik. Skönt för oss som har dålig koll på när vi bytte batteri senast. Det är befriande enkelt med bara en mikväljare samt ton och volym. Mikrofonerna har hög utsignal så det krävs inte mycket gain på förstärkaren innan det distar. Halsmikarna är av hederlig P-bastyp medan Stallmikarna mest påminner om Jazzbas. Grovt förenklat beter sig alla testbasarna som en Fender P-bas med extra J-mik vid stallet. P-miken är en humbucker så den är relativt brumfri på egen hand. Stallmiken däremot är enkelspolig så när den är inkopplad brummar det en del, dock inte värre än en vanlig J-mik. Överdimensionerade axelbandsknoppar är en toppendetalj som gör straplocks nästan överflödiga. De båda dyrare modellerna har sadlar i nickel-silver. Med samma material i sadlarna som i banden hoppas Yamaha på jämnare förhållande mellan lös sträng och nedtryckta toner. Jag märker faktiskt ingen större skillnad mot en vanlig sadel, men visst låter lösa strängar bra på de här basarna. BB 424 Av de tre testbasarna är det denna som ser mest klassisk ut, form och färg fanns även på 80-talet så här känner man igen sig. Med en prislapp på runt sex och ett halvt tusen är det en bas många kan ha råd med. I den här prisklassen spar man in på extrautrustningen och basen levereras i en kostnadsbesparande pappkartong. Jämfört med den dyraste modellen är självklart finish och detaljarbete av lägre klass. Det känns mest på halsen och ändarna på banden som inte har samma mjuka polerade känsla. Halsen har lite mer tjocklek än de andra modellerna. Dock är spelbarhet och känsla riktigt bra och jag tycker inte att man kan vänta sig perfekta utföranden på så här billiga instrument, så prisvärt är det absolut. Ljudmässigt är det ett himla drag med bra botten i stallmiken. Karaktären är stötig och knorrig med ovanligt mycket botten, fungerar faktiskt även till slapljud på egen hand. Vid mycket hög volym blir det rundgång i stallmiken om man står framför högtalaren. Troligen är det spolen i mikrofonen som behöver vaxas bättre för att inte vibrera. Halsmiken låter P-bas, inte så konstigt eftersom placering och utförande är i princip samma som den gamla Fender-klassikern. Jag tycker att båda mikarna tillsammans ger en utmärkt kompromiss. Stallmiken tillför då lite fokus och knorr så att det blir lättare att höra vilka toner man spelar. Ett utmärkt allroundljud som även fungerar bra till slapspel. Jag tycker dock att de båda dyrare modellerna gör sig bättre till slapspel som kan bli lite hårt och skramligt med BB424. Tonkontrollen tar bort all diskant lite plötsligt runt 6-7 på ratten. Volymkontrollen däremot är mycket jämn och lättanvänd. Jämfört med de båda dyrare bröderna är ljudet kaxigare, skramligare och skitigare. Jag tycker att det är plektrumspel som har störst fördel av detta. Ljudet kan bli härligt skramligt och rockigt. Även fingerspel får lite opolerad grynighet som kan ge ökad närvaro i ljudet. Yamaha BB 1024X Denna modell har ännu mer utsignal i mikarna. Såväl ljud som spelkänsla är mer polerade med mindre av 424:ans råhet. Det finns mer öppenhet och mindre skitighet i ljudet. Fingerspel såväl som slapljud blir tightare med bättre tryck. Det lönar sig mer att dra till lite extra i strängarna, så spelet kan få ökad dynamik. När det gäller finish och detaljarbete är det större skillnad upp till 2020-serien även om 1024 är märkbart behagligare att spela på än den billigaste modellen. Jag gillar X-utförandet med plektrumskydd och kromad kontrollplatta. Det ser lite rockigare ut och blir något av en korsning av Music Man Stingray och Fender Precision. Yamaha BB 2025X Detta är lyxmodellen i serien, gjord i Japan. Testbasen är den femsträngade varianten. Yamaha har utvecklat processer för att preparera träbitarna för bättre resonans. I den så kallade A. R. E-processen (Acoustic Resonance Enhancement) används speciella fukt- och temperaturförhållanden för att träet skall uppföra sig som äldre instrument. Man använder sig också av I. R. A (Initial Response Acceleration) där vibrationer används, även här för att få egenskaper liknande väl inspelade gamla instrument. Om man är skeptisk till dessa fikonord är det bara att ta en provtur. Det verkar nämligen som om det fungerar alldeles utmärkt. Det är verkligen utmärkta akustiska egenskaper i BB2020-basen. Till exempel är responsen ovanligt jämn. Oavsett var på basen man spelar finns en väldig klarhet och tydlighet, ända ner till H på den tjockaste strängen. Tonen i basen känns ovanligt kraftig och fullvuxen. Om man inledningsvis kan gilla BB424-basens grova, skitigare ljud så hittar man så småningom liknande ljud även i BB2020-basen, men de är jämnare och fylligare. Det är ovanligt lätt att variera tonen med olika anslag till exempel genom att spela nära eller långt ifrån stallet. Testbasens fem strängar ger prov på en mångsidig femma med grym klarhet i h-strängen. Den här lyxbasen har ett väldigt balanserat ljud och makalöst detaljarbete. Slutomdöme Yamaha har lyckats ta vara på de klassiska modellernas egenskaper och samtidigt förnyat dem. Detta är basar som går att använda till i princip allt. Jag spelade soul, punk, metal och vanlig rock och kände hela tiden att Yamaha-basarna levererade funktionella ljud. Den billiga 420-modellen har sina fördelar med ett råare ljud, men ju mer man spelar med 2020-modellen desto mer uppskattar man mångsidigheten och balansen i ljudet. Det är väldigt bra resonans och respons i den här basen så den kan faktiskt vara värd sina dryga trettio tusen. Toppinstrument kostar ju ofta så här mycket. För dig som inte har råd går det att komma väldigt nära med 1020-modellerna som kostar mindre än hälften. Fakta Yamaha BB 424 Fyrsträngad solid elbas • Kropp i al • Skruvad lönnhals med två mörka laminat av nato-trä • Greppbräda i rosewood med 21 band • Alnico V halsmik, keramisk stallmik • Passiv elektronik med mikväljare samt kontroller för volym och ton • Halsmått 41 x 22 mm vid sadel • Strängbredd 11-19 mm (sadel-stall) • Vikt: 4,2 Kg • Etui ingår ej Yamaha BB 1024X Fyrsträngad solid elbas • 34" mensur • Kropp i al • Skruvad lönnhals med två mörka laminat av nato-trä • Rosewoodgreppbräda med 21 band och nickel-silver sadel • Alnico V halsmik, keramisk stallmik • Passiv elektronik med mikväljare samt kontroller för volym och ton • Halsmått 40 x 20,5 mm vid sadel • Strängbredd 11-19 mm (sadel-stall) • Vikt: 4,7 Kg • Gig bag ingår Yamaha BB 2025X Femsträngad solid elbas • 34" mensur • Kropp i al • Hals i fem laminat av lönn och mahogny • Rosewoodgreppbräda med 24 band och nickel-silver sadel • Alnico V halsmik, keramisk stallmik • Passiv elektronik med mikväljare samt kontroller för volym och ton • Halsmått 43 x 20,5 mm vid sadel • Strängbredd 9-18 mm (sadel-stall) • Vikt: 4,5 Kg • Hårt, kraftigt rektangulärt etui ingår www.yamaha.se FUZZ 8/10 |  |
Fler artiklar
Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
