Trio

Av Jan Olof Strandberg

I skrivande stund repeterar jag för en skivinspelning med Tommi Varjola trio. Att spela Jazz i trioformat med gitarr, bas och trummor är mycket intressant och krävande. Det gäller att skapa intressanta färger och nyanser från bandet och få det hela att leva, det får absolut inte bli sterilt. Några fina jazztrios jag själv gillar är John Scofield trio med Steve Swallow och Bill Stewart och sedan förstås Pat Metheny, inte minst intressant är skivinspelningen Bright Size Life med Jaco Pastorius och Bob Moses. Om ni inte har hört den så rekommenderar jag varmt att ni bekantar er med mästerverket.

Jazz i trioformat fungerar lika bra med ståbas som med el bas. Det beror ju förstås alltid på vem som spelar. Ståbasen har ju sin fina karaktär och när man lyssnar på Nils-Henning Örsted Pedersen så tycker man ju att det är det enda möjliga alternativet. Men när man sedan lyssnar på Stewe Swallow så förstår man hur fina färger en elbas kan åstadkomma i en jazztrio och hur fint det låter när elbasisten lirar ackord i ackompanjemanget.    

I månadens exempel är det delar av en låt som Tommi Varjola har skrivit. Låten har tongångar som påminner om Flamenco och är en mycket intressant låt med lite ovanliga lösningar. I introt på ljudexemplet kan du höra att jag spelar på konventionellt vis med fingrarna. I nästa del spelar jag mjukt med tummen och dämpar strängarna på samma gång med handflatan. På detta sätt får vi en kontrast mellan introt och A-delen av låten. I takt 14 är det åter igen dags för vanligt fingerspel.

I slutet av månaden reser jag till Tyskland och kollar Anthony Jackson med Hiromi och Simon Philips och i november blir det John Scofield trio, det skall bli fint!

FUZZ 8/12