Studiomusikerns hemligheter - del 1, Att utsmycka vanliga ackordprogressioner

- del 1, Att utsmycka vanliga ackordprogressioner

 

Av Joe Pesce

Många musiker spelar inte bara live utan jobbar även i hemstudion, spelar in låtar och även hela album, för att kanske sälja på nätet. I den här serien på tre delar skall jag försöka hjälpa till med lite inspiration och motivering.

Att gjuta lite liv i en annars ordinär ackordprogression är ett mål för varje studiomusiker.

I månadens exempel har jag tagit en vanlig ackordprogression (G, D, Em och C) som har använts i oräkneliga låtar, kryddat på med lite ”studiomusiker-krydda” för att ge det där extra ”något” som fångar lyssnarens uppmärksamhet.

Varför är detta viktigt? Ja, sitter man kring lägerelden och lirar gura, är det väl inte så noga… Men, jag antar att om du är passionerad när det gäller gitarrspel och vill skapa en egen ”röst” är dessa tips guld värda.

Som studiogitarrist brukar jag analysera låtens känsla och vilka instrument som ingår i arrangemanget.

Gitarrarrangemanget i första versen brukar inte vara detsamma som i andra versen, även om jag använder mig av samma ackordprogression, detta av två anledningar; för att låten skall växa och ta tag i lyssnaren, och för att om arrangemanget växer och andra instrument adderas så får jag kompensera och skapa plats för detta.

Låt oss säga att sången kanske inte har något piano/keyboards. Då kan efterlikna pianoliknande ”voicings” när jag tar ackorden. Om låten är melankolisk kan jag använda mig av pedalsteel-aktiga bändar. Att efterlikna ett annat instruments karaktär är ett bra sätt att uppnå en speciell känsla.

Ett annat tips är att lägga till små melodier eller teman i ackordbytena – detta är ett sätt att sätta sin egen prägel på arrangemanget, både live och i studion.

I de två exemplen har jag gjort precis det jag talat om.

I exempel 1 startade jag låten med ett piano-voicat G-ackord, där jag använder tummen för bastonen. När jag tar D-ackordet spelar jag ett litet tema som är stigande intervaller i ”D”. Em och C behandlas med en pedalsteel-känsla där jag återigen använder tummen på bastonen C, och bänder med ringfingret. Observera; om du har ett svaj som flyter på gitarren behöver du låsa detta så att inte de andra strängarna blir ostämda vid bändningarna.

Exempel 2 är en variation av samma ackordprogression, med lite mer rockkänsla, fortfarande med småmelodier/teman mellan ackorden. Jag har även lagt ett sus-4-ackord till D-ackordet för att få det hela att röra sig mer.

Experimentera med dina egna idéer, så kommer snart dina gitarrarrangemang att nå helt nya nivåer.

FUZZ 8/12