Skandinaviens ledande gitarrportal

Robert Svärd - Från Beatles till flamenco

Av Jan ”Nusse” Dahlin
Foto Monostad
 
Robert ”Robi” Svärd är måhända inte fullt så känd i Sverige ännu, men en rising star som är både uppskattad och efterfrågad i flamencovärlden. Lördagen den 9 april spelar han på Konserthuset i Göteborg. Samtidigt släpper han sin första cd med eget material: Pa´ki Pa´ka. Robert är ett hett och efterfrågat namn bland de största nutida flamencomusikerna, till exempel sångaren Alfredo Tejada och slagverkaren Miguel ”El Cheyenne”. Båda kommer för övrigt att delta i konserten i Stenhammarsalen på konserthuset den 9 april. 
Robert, som efter många år utomlands är tillbaka i Sverige, började en gång i tiden som många andra gitarrister med att spela pop. Skillnaden är kanske att han började mycket tidigt; tre år gammal började han lära sig hitta bland strängarna och vid fyra års ålder spelade han Beatleslåtar tillsammans med sin pappa. (Bevis finns kvar i form av bandinspelningar från den tiden!) 
Vid sex års ålder blev det dags för lektioner i klassiskt gitarrspel, något som pågick under många år och så småningom avslutades med studier vid Musikkonservatoriet i Sydney. Långt borta kan tyckas, men naturligt för Robert eftersom en stor del av hans släkt bor där. Robert är för övrigt både svensk och australisk medborgare. 
Som alla unga män lockades Robert även av sin tids musik och det innebar att han också inspirerades av elgitarrister som Steve Vai, Yngwie Malmsteen och andra inom rock, blues och jazz. Det här är influenser som lyser igenom i Roberts spel idag, de gifter sig med flamencons mer styrda form och gör hans spel mycket spännande och rikt. Och lyfter hans flamencospel utanför boxen.
Det hela började under hans sista år vid konservatoriet i Sydney. Sydney Festival pågick för fullt och studentlägenheten mitt emot Roberts hade hyrts ut till Niño Josele, en mycket känd gitarrist från Latcho Drom och gästspelare på festivalen. (Latcho Drom är en dokumentärfilm om romernas musikaliska resa från Indien till Spanien – se den!) Robert hörde Niño spela, blev nyfiken och knackade på dörren. Det blev början på en 10 dagar lång session där de båda spelade mer eller mindre oavbrutet och bytte erfarenheter om allt från spelteknik till hur man filar sina naglar. Robert blev ”hooked” på flamenco, gick sin sista termin på konservatoriet, gjorde ett kort mellanspel i Sverige och drog därefter till Sevilla i Spanien. Först ”lite på måfå”.
I Spanien spelade Robert med olika flamencomusiker under några månader men kände efter en tid att det hela gick lite på tomgång. Han var nästan på väg hem till Sverige igen när han fick tips om en audition som förändrade allt. I nästa ögonblick turnerade han, gav konserter, deltog i tv-framträdanden och andra sammanhang tillsammans med sångaren ”El Pechuga”. De spelade bland annat med Pata Negra, ett välkänt band i Spanien och flamencovärlden, lett av Rafael Amador och känt för att blanda blues, rock och flamenco.
Som ständigt upptagen, turnerande musiker dröjde det ett tag innan Robert började skriva eget material. Men reaktionerna lät inte vänta på sig när han väl började göra det. Ett exempel: när han lade ut en av sina egna låtar på Facebook och uppmanade lyssnare att komma med synpunkter och idéer – delades den 12 000 gånger! Och inte nog med det, Alfredo Tejada, som nämnts tidigare en av flamencons mest kända sångare, blev så förtjust att han såg till att Robert fick spela in sitt album med eget material i Fernando Romero's studio: Fjr Estudios De Grabación i Granada – med flera av flamencons toppnamn som medmusiker!
 
Favoritgitarren byggd i Göteborg!
Sedan dryga tre år har Roberts favoritgitarr varit ett instrument byggt av Gabriel Salvadores, en spansk gitarrbyggare numera bosatt i Göteborg. Gabriel lärde sig hantverket bland de klassiska gitarrbyggarna i Granada, Spanien. Att gitarren han byggt till Robert är något alldeles extra framgår av Roberts entusiasm: ”Jag är så jäkla nöjd med den!” 
Robert har tidigare använt gitarrer byggda av legendaren Conde Hermanos. Han tycker att även de är fantastiskt bra men har alltså Salvadoresgitarren som favorit nu. Eventuellt kommer han så småningom att besöka Vicente Carillo, ytterligare en klassisk gitarrbyggare i toppskiktet, för att prova ut något av hans instrument, men något närmare är inte bestämt. 
Strängarna han föredrar är Savarez Corum. 
När det gäller naglar så använder han sällan eller aldrig något medel för att förstärka dem. ”Jag har kommit fram till att det bästa är att inte använda något alls, undantaget möjligen om jag skall spela mycket dansmusik som kräver en massa ”ratschande”, som ju sliter ganska mycket. Då kan jag tänka mig att stryka på lite superlim.”
 
Aktuella länkar: om och med Robert: 
 
 
 
 
 
 
 
 

 Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
banner