Pedalsteel guitar - Mike Johnson

Av Erik Nordström

 

En av alla olika versioner av elgitarren ser mer ut som ett finmekaniskt underverk än en gitarr. fuzz.se har beökt studiomusikern Mike Johnsson och ljudteknikern David Hall i pedalsteel-gitarrens högkvarter, Nashville.

 

Mike Johnson, AMC Steel Player of the Year 2006, spelar och har spelat med många av de stora inom genren Country: Brad Paisley, Carrie Underwood, Faith Hill, Gretchen Wilson, Alison Krauss, Shedaisy, Kenny Rogers med flera. Under en normal arbetsdag har han tre inspelningspass under vilka han kommer att spela på tre till fem låtar/pass som han aldrig hört förut. 

– Det är alltid lika spännande och givande eftersom kvaliteten på låtarna på den här nivån alltid är hög, säger han.

Mike har tre riggar för inspelning som sköts av en egen tekniker som på heltid åker runt bland studiorna på Music Row och sätter upp dessa. När Mike kommer till studion behöver han ”bara” lyssna igenom låten en gång och skriva ner formen. Sedan är det bara att spela in. Det som förvånar mig mest är att det låter som han övat på låten i veckor innan. Inte en ton låter fel, men det som redan låter bra kan bli ännu bättre så det blir alltid några tagningar per låt.

 

 

 

Mike använder Franklin pedalsteel-gitarrer. De bästa som finns enligt honom. Tyvärr är de numera svåra att få tag i. En snabb koll på den så kallade mediumriggen visar att steel-gitarren går först till en volympedal med ett stycke folie under för att förbättra skärmningen. Sedan vidare till en Mesa Boogie studio preamp som går till slutsteget, Studio Works Mos Valve MV982. Slutsteget driver en Rivera högtalarlåda (bild 3-4) med ett Peavey Black Widow 12” element. När Mike inte använder den här riggen så är det äldre Fender förstärkare som gäller, Twin, Deluxe och Princeton. För större spelningar krävs det mer effekt än vad Fenderförstärkarna har. Därför får de för det mesta stanna hemma.

Mike gillar inte D.I boxar för inspelning. 

– Det ska vara förstärkare och mikrofon om det ska låta rätt. D.I låter för rent medan förstärkaren alltid ger ett lätt överstyrt ljud som gör att gitarren kommer fram bättre.

Mikrofonvalet är enkelt, Sennheiser MD421 är den bästa mikrofonen enligt Mike.

– 421:an har en punchig bas som ändå håller sig ren och med en varm och fin diskant som inte sliter huvudet av dig.

Skulle det mot förmodan inte finnas en MD421 så får en Shure SM57 duga eller en Neumann U87. Royer R-121 är en bandmikrofon som provas till och från. Om låten innehåller många elgitarrer och är allmänt fullpackad med ljud så ger alltid MD421 steel-gitarren ett ljud som hörs utan att låta vasst.

– Om du använder andra mikrofoner måste steel-gitarren höjas mycket för att höras i mixen och det är inte en bra väg att gå.

 

Mikrofonen placeras rakt in mot elementet en bit från centrum.

 

Sennheiser MD421 och Rivera högtalarlåda

 

 

Kompressor eller reverb får aldrig finnas med på Mikes sida. För en känsla av dimension och djup används TC 2290 digital delay inställt på 300 ms delay och en mycket liten mängd feedback. EQ används inte heller vid inspelning. Eventuellt tillåts en lätt förstärkning vid 1kHz vid mix om det behövs.

I kontrollrummet sitter ljudteknikern David Hall. Bland hans kunder finns Jim Van Cleve, Mountain Heart, Vince Gill, Jewel med flera. Han håller med om att MD421 är en bra mikrofon för pedalsteel men att det ändå är SM57 som används mest. Det är pedalsteel-gitarristen som brukar bestämma vilken mikrofon som ska användas. Det finns aldrig några problem vid inspelningen eftersom musikerna och deras ljud är så pass bra. Ljudet är helt färdigt vid deras högtalare så det gäller bara att placera mikrofonen på ett bra sätt.

 

David Hall

 

Vid inspelningen används lätt kompression. 2:1 program dependent attack, snabb release. Nivåreduceringen är ca 2-3dB.

Vid mix används ibland mer kompression även om det är sällan det behövs eftersom instrumentet i sig har så pass bra sustain. Fairchild 670 är en bra kompressor för detta. Finns den inte som hårdvara rekommenderas en bättre plug version. Fairchild kan hålla tillbaka en pedalsteel-gitarr ordentligt men utan att förstöra klangen.

Om tempot är långsamt skickas gitarren till ett längre plate-reverb ”så att den får simma lite”. Helst ska det vara ett EMT 250 reverb, annars får det bli ett Lexicon 480. Om låten har ett högre tempo eller är mer aggressiv så används fjärdedels eller åttondels delay. Används delay så panoreras det till ena sidan och pedalsteel-gitarren till andra sidan.