Skandinaviens ledande gitarrportal

Mike Amott - Arch Enemy förnyar

Av Janne Stark
 
Senast FUZZ pratade med Mike Amott var med anledning av Spiritual Beggars utmärkta album Earth Blues. Nu är den outtröttlige Mike tillbaka igen, denna gång med sitt melodiska dödsmetallband Arch Enemy, aktuella med plattan War Eternal
 
En hel del har hänt i Arch Enemy sedan förra albumet Khaos Legions släpptes 2011. FUZZ har träffat bandledaren Mike Amott för att få veta mer.
Det var ett tag sedan förra plattan släpptes och det har ju verkligen hänt viktiga saker sedan dess, bland annat ett sångarbyte från Angela Glossow till Alissa White-Gluz. Berätta!
– Vi gjorde sista gigget på förra turnén i december 2012. Efter det hade vi bestämt oss för att ta en paus under 2013. Vi har ju mer eller mindre turnerat och spelat in plattor i ett sträck i 12-13 år. Man missar ju ganska mycket av ett vanligt socialt liv. Om man älskar detta liv är det det bästa som finns, men om man inte gör det kan det även vara det värsta som finns. Angela kände under vår paus att hon saknade ett vanligt liv och bestämde sig för att sluta. Det var hon som hittade Alissa åt oss och vi skildes som vänner.
Hur har processen med nya plattan gått till?
– Det började i mars 2013 med att jag åkte över till Nick (Cordle) och vi började jobba på nya låtar. Vi fick ihop fem låtar som blev startskottet till nya plattan. När vi hittade Alissa så kom hon över till Sverige och vi började jobba på texter och sång till de första låtarna. 
Vad jag förstår är hon en väldigt mångfacetterad sångerska som inte bara growlar utan även sjunger rent, bland annat med Kamelot. Har ni inte funderat på att ta med ren sång?
– När jag startade Arch Enemy var det för att köra den tyngsta musik jag kunde men melodiskt. Då blev det att gitarrerna står för melodierna i låtarna och sången för det brutala. Om även sången skulle vara ren och melodisk skulle det förmodligen bli för mycket melodier som slåss med varandra, så det skulle bli overkill. Däremot kom jag i kontakt med Ulf Jansson, en dirigent och gitarrist från Halmstad, som bland annat jobbat med Jerry Williams, Britney Spears och Celine Dion. Han hade lyssnat på Arch Enemy, och gillade det och frågade om vi kunde göra något ihop. Det slutade med att han arrangerade stråkar till tre låtar, som sedan spelades in i Benny Anderssons studio. Det har satt en ny färg på vissa delar av plattan, bland annat nya singeln You Will Know My Name.
Melodierna i gitarrerna finns ju, som du säger, fortfarande kvar i högsta grad. Jag hörde bland annat lite drag av Scorpions i instrumentala Not Long For This World.
– Ja, det är lite Born To Touch Your Feelings över den. Rudolph Schenker är faktiskt en av mina gamla favoritlåtskrivare. Jag lyssnar nästan aldrig på death metal utan det är gamla favoriter som Judas Priest, Scorpions och gamla Europe som jag inspireras av. Sedan hottar vi ju upp melodierna och gör en ny grej av det.  Not Long For This World är den tyngsta låt vi någonsin har gjort.
Hur gick inspelningarna till?
– Trummorna spelades in i Fascination Street Studios i Varberg medan gitarr, bas och keyboards gjordes en liten demostudio i Halmstad. Denna gång lade jag gitarrerna med en Kemper med några profiler som Andy Sneap hade gjort av min rigg. Men, när Jens Bogren sedan mixade plattan re-ampade han alla gitarrerna och det enda jag vet är att han använde Marshall, Mesa Boogie, Peavey och Engl. Jag har ingen koll på läget alls denna gång, vilket faktiskt var lite skönt, att bara låta någon annan ta över.
Var det din signatur-Dean som fick göra gitarrjobbet?
– Ja, alla kompgitarrerna är lagda med min Dean. Det kändes skönt att  vi gjorde det själva och att ingen producent kom och sade att han tyckte man skulle spela in med någon tjockhalsad Les Paul som han tyckte lät bättre. I några låtar använde jag även min gamla trotjänare, en ESP Navigator, Les Paul-kopia, nedstämd i B. Den är extremt tung och välbyggd med en riktigt fet ton. Jag använder också den för melodislingor ihop med en wah-wah eftersom den har så bra botten. Nick använde också Dean, fast en Dave Mustain-modell med Floyd Rose.
Använde du några effekter?
– Effekterna lade vi till efteråt i ProTools, förutom wah-wah, min signaturmodell från HomeBrew Electronics, och en Boss Dimension C chorus. Den har bara fyra olika ljud men alla låter bra.
Ni brukar ju spela in lite covers ibland. Några denna gången?
– Ja, vi spelade in ett bonusspår till Europa-plattan, där vi gjorde en helt omarrangerad version av Mike Oldfields Shadow On The Wall. Vi plockade ner den helt och gjorde vår egen tappning. I Japan fick de en cover av Judas Priests Breaking The Law. Det är ju inte den mest udda coverlåten, men vi gjorde om den helt och tog till och med bort den klassiska melodislingan som startar låten.
Mike berättar även att han hade det stora nöjet att bli tillfrågad av Joey Tempest om han ville gästa med Europe på den senaste Wings Over Sweden-turnén i Stockholm, där han lirade Wings Of Tomorrow ihop med sin gamle gitarrhjälte John Norum, någon han minns med glädje.
 
Mer info:
 
Videolänk:
 

 Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
banner