Michael Manring - del 2

Av Jan Olof Strandberg

 

Underlaget för Basriff denna gång knyter an till förra numret och Michael Manring. Riffet är baserat på en introduktion till en låt som jag spelade in i november tillsammans med Michael. 

Jag glömmer nästan ibland vilket mångsidigt instrument basgitarren egentligen är. Man kan vara både en solid ”less is more”-typ av basist och sedan nästa dag använda instrumentet som en gitarr. Instrumentet heter ju faktiskt basgitarr och har sin speciella karaktär. Med kontrabasen kan du lira med stråke eller med fingrarna och utnyttja kontrabasens massiva mensur och stora ljud. Med basgitarren kan du däremot töja på strängarna lira ackord betydligt lättare.

I detta riff används basen mera i gitarrhänseende, här lirar vi 32-delsnoter i tempot 75. Det går med andra ord ganska långsamt men det är viktigt att tempot hålls och att tonerna du lirar hörs tydligt. Första ackordet är Dm med A i basen. Andra ackordet är ett ”sus”-ackord, det vill säga Asus4 med A i basen.

Vad gäller högerhandsteknik använder jag tummen för A-strängen, pekfingret för D-strängen och långfingret för G-strängen. 

Vänster hand får också arbeta rätt så hårt för att undvika onödiga ”oljud”. Lira först riktigt långsamt och sök de rätta tonerna, öka sedan på tempot så gott det går.