banner Skandinaviens ledande gitarrportal

Mattias Hellberg - The Fur Heads, Håkan Hellström & Nationalteatern

Av Ulf Zackrisson

Det har precis som Mattias Hellberg sjunger i sin låt Coffee & Croissant på nya albumet, varit ”quite a bumpy ride”. Alltid på gång men samtidigt både upp och ner, och lite fram och tillbaka. Nu verkar allting dock bara peka uppåt för Mattias. Nybliven gitarrist i Håkan Hellströms band, fast medlem i Nationalteatern, plus en egen solokarriär som nu lär tuffa igång på allvar, inte minst med tanke på hans utmärkta nya album Gurimolla, som precis släppts.
Även om Mattias Hellberg är lite av en doldis har han redan som 40-åring hunnit med om mer än vad de flesta gör under en hel livslång karriär. 
Musikintresset grundlades tidigt hemma i Karlstad, framförallt genom två äldre syskons försorg som lyssnade mycket på musik och som Mattias sög i sig. Bland annat Dag Vag, Bob Marley, Neil Young, Dylan, Bowie och Stones
Det är ju så du låter ungefär?
– Ja, det är väl så. Framförallt var det Dag Vag och Bob Marley som fastnade ordentligt, säger Mattias som kom med i sitt första band som fjortonåring där han sjöng, spelade munspel och gitarr Då bestod repertoaren av Ebba Grön, KSMB, D.A.D., Wilmer X med mera.
Det började på allvar i garagerockbandet Nymphet Noodlers i början av 90-talet, tillsammans med bland andra Mattias Bärjed och Martin Hederos, (sedermera i Soundtrack Of Our Lives). Ett band som stolt kan räkna in MC5-legenden Wayne Kramer som ett av sina fans!
Bland övriga band som Mattias spelade med under 90-talet kan nämnas The Hellacopters, soulbandet Solution (också med Nicke Andersson), samt Stefan Sundströms band med vilka han gjorde två plattor. 2005 blev han sångare i Nationalteaterns rockorkester. 
Men en konstellation som blev extra lyckad och som stod ut lite från de övriga, var den kritikerrosade duon Hederos & Hellberg. 
– Det här var 1999, samtidigt som Martin spelade med Soundtrack Of Our Lives, och då även jag hade flyttat till Göteborg, berättar Mattias. Vi umgicks mycket vid den tiden och snackade om att göra en grej på duo, lågmält och nedtonat med bara piano och sång. Vi spelade omarrade covers på Stones, Captain Beefheart och allt möjligt. Vi var båda stora fans av Jazz på svenska, och idén var att försöka blanda den melankoliska svenska folktonen med rocklåtar.
Det var ett väldigt kritikerrosat band.
– Det kan man verkligen säga. Vi hamnade ju på tredjeplats på alla kritikers årsbästalista det året, 2000, när vi släppte vårt album. Allt blev grymt upphaussat. Ryan Adams hörde av sig ville att vi skulle hänga med på hans europaturné, vilket vi gjorde Och Van Morrison som hade fått nys om oss på något sätt spelade vi också med. Sedan ville Ryan Adams göra en längre turné men då krockade det med Soundtrack så det gick inte. Då tyckte jag att vi skulle lägga ner, för det kändes inte bra att tacka nej till det ena finare erbjudandet efter det andra. Det här var 2003. 
Den populära duon gjorde en lyckad reunion förra året och dörren är fortfarande öppen för en fortsättning, enligt Mattias, om man bara får tid att göra egna låtar och spela in ny skiva.
Det har också blivit fyra soloalbum genom åren. Det första kom 2004.
– Jag hade skrivit lite egna låtar och några ihop med Mattias Bärjed. Det var Daniel Zquaty som jobbat med Bob Hund som peppade mig mycket och tyckte jag skulle göra en platta. Han spelade också in den och producerade.
Det var en akustisk baserad, ganska lågmäld sak?
– Det stämmer, lite influerad av Calexico, Neil Young och annat. Pelle Ossler var med och spelade gitarr. Tycker han är en av världens bästa gitarrister, har ett jävla bra sound. Christian Gabel (Bob Hund) spelade trummor. 
2008 kom nästa soloplatta; Out of the frying pan, into the woods under namnet Mattias Hellberg & The White Moose. Namnet på bandet kom sig av ett magiskt möte med en vit älg(!) i Värmlandsskogarna samma år. 
– Det hände när jag var ute och joggade i skogen vid sommarstället i Värmland som mina föräldrar har. Är det hästar tänkte jag, nej det var faktiskt en vit och en brun älg. Fast ingen trodde på mig då, tills en annan boende i trakten berättade att han också hade sett den. Så bandet fick heta The White Moose. Jag hade då börjat tycka att det var rätt kul att spela gitarr igen. Materialet bestod till en del av ganska långa, psykedeliska jamlåtar inspirerade av tidiga Funkadelic. 
2011 var det dags för nästa soloplatta High in the Lowlands som återigen drog åt det mer softa hållet. Det var också början på ett samarbete med låtskrivaren och producenten Mattias Areskog.
– Han kontaktade mig redan 2005 och hade skrivit låtar han ville att jag skulle spela in. Han diggade Hederos & Hellberg väldigt mycket och hade haft mig som sångare i åtanke. Men det passade inte in just då.
 2010 lyssnade jag iallafall igenom materialet jag fått och sållade ut. Jag ringde Mattias och tyckte ”att nu gör vi plattan. Vi hyr något billigt ställe och spelar in du och jag på ett enkelt sätt. Med bara akustisk gitarr och tramporgel”. Vi spelade in fjorton låtar som jag tycker blev jävligt bra.
Mattias Areskog har även skrivit låtmaterial till det nya albumet Gurimolla. 
– Mattias har gjort mycket av grundmaterialet där jag sedan har gått in och pillat och framförallt gjort arren på låtarna ihop med bandet. 
Mattias band heter The Fur Heads och består av basisten Nikke Ström, trumslagaren Johan Håkansson och keyboardisten Jonas Kernell, och bildades vintern 2011. På albumet är man bland annat förstärkta av de prominenta blåsarna Gjoran Kajfes och Jonas Kullhammar, samt Johan Lindström på steelguitar.
Det är en genuin bandplatta, med ett eget särpräglat sound och dynamik.
– Bandet satte stor prägel på plattan. Med det bandet kan jag utan problem spela låtar från alla mina plattor. Det finns ett grundsväng där, ett sound och bra musiker helt enkelt. 
Albumet har en rootsig karaktär; afro, ska, reggae, soul, rock, country… färgat med lite psykedelia här och där?
– Intentionen var att det skulle bli en dansant platta. Jag har på senare tid lyssnat och influerats mycket av gammal afrofbeat som finns tillgänglig på diverse fantastiska samlings-cd, från tidigt 70-tal. Dom har ett grymt sväng, med mycket snirkliga fuzzgitarrer och elorglar, vilket jag gillar. 
– Det är första gången man kan höra samtliga mina influenser jag har på en och samma platta. Allt har fallit på plats. Afrofunk, psykedelia, Neil Young, 50-talsrock, Dr John, rock steady, inslag av vemod och Dag Vag – har till och med samplat Stig Vig på låten Flying. En hyllning till Stickan från mig. 
Gurimolla är inspelad i Silence studio, vilken kommit att bli Mattias favoritstudio, värmlänning som han är. Mattias Areskog spelade in och producerade. Samtliga grunder är gjorda live med hela bandet. Med sång, gitarr-, keyboard- och percussionpålägg och annat gjort i efterhand.
– Samtidigt vill man ju utnyttja studion med alla dess möjligheter. Det är inget självändamål att allting skall vara inspelat live. Tyckte alltid det var spännande att lyssna i lurar när jag började lyssna på musik som liten. Det är kul när det händer mycket i ljudbilden.
Mattias har numera som sagt också ett prestigefyllt jobb som gitarrist i Håkan Hellströms liveband, med vilket han turnerat under sommaren. 
– Håkan ringde upp mig i våras och frågade om jag hade tid och lust att hänga med på hans sommarturné, säger Mattias. Jag blev smickrad av frågan och förtroendet och tackade ja ganska omgående.
Hur har det påverkat dig som musiker?
– Jag vill tro att det påverkat mig i positiv riktning på lite olika plan. Dels att jag tror det är bra och nyttigt att vara med i olika sammanhang och spela med olika musiker för att bli bättre på att spela dynamiskt. Dels att det är nyttigt att vara med i en så pass stor produktion som det är med Håkan, att det får en att höja ribban. Det har också varit kul på det viset att man känner att man har en viktig roll i bandet, att jag bidrar med något med mitt sätt att spela. Även om låtarna ju har sin givna form så är det hyfsat öppet för att komma med egna idéer. Det är inte alltid det tillför något, men ibland kan det lyfta och det är skönt att den öppenheten för att testa nya grejer med låtarna finns.
När det kommer till gitarristinfluenser har Mattias en hel del svenska gitarrister han håller högt. Till exempel Beno Zeno (Kenny Håkansson) & Zilversurfarn (Johan Zachrisson) i Dag Vag, Pelle Ossler och Bengan Blomgren. Andra favoriter inkluderar Neil Young, Ron Asheton, Ali Farka Touré, Keith Richards och Marc Ribot.
Kan du berätta lite om dina gitarrer?
– Jag har en halvakustisk Levin 325 P som jag bytt mikrofoner på, till Lundgren Revolver P90. Diggar den gitarren för att den är stor och skön. Sedan är det något med P90-soundet som jag insett att jag mer och mer älskar. Har svårt för ”vanliga” humbuckers, tycker det blir för slickt. Har också bytt stallet till ett med rullsadlar det funkar bättre ihop med Bigsbysvajet tycker jag.
– Har även en Yamaha TVL (Troy Van Leuwen signaturmodell) som komplement, lite halvakustisk 335-stajl, funkar helt okej, den har tre P90 och Bigsby. Använder därutöver en Hofner Very Thin i original, från 1964, tror jag, där Johan Lundgren lindat om mikrofonerna. Har ett ”gött plonksound” som passar vissa låtar. Med Håkan kör jag även på min Fender Telecaster Custom från 1978. Och Ibland får även min Fender mexicostrata vara med. Jag frågade Lundgren om han kunde fixa ett lite mer P90-aktigt ljud till den. Så mikrofonerna är utbytta på den också.
Vad har du i förstärkarväg?
– Jag har dels en Fender Deluxe Reverb från 1979 som Bosse Hansén renoverat. Den har jag använt en hel del på nya plattan. På Håkan-gigen har jag en Fender Pro Reverb från 1979. Tror den är på 70 W. Funkar bra ihop med en Palmer 2x12 låda med Greenbackselement. På plattan har jag även spelat på en Teisco 10, en liten härlig rör-japanare, från 1969 tror jag. Den är på 10 W, också renoverad av Bosse Hansén. Mycket bra till inspelning
Avslutningsvis i Mattias gitarr-rigg finns ett ganska digert pedalbord med följande effekter: Seymour Duncan Pick Up Booster, Electro Harmonix POG, Fuzz Stang MK ll, MXR Slash Octave Fuzz, Hot Cake, T-Rex Møller, Small Stone Phase Nano, MXR M117R Flanger, JAM Pedals Wahcko, Subdecay Echo box, Line6 DL4, Fuzz Cocktail VFE samt en Korg tuner.
I höst ger sig Mattias och The Fur Heads, i samband med albumsläppet, ut på vägarna. Missa inte det! Speldatum finns på www.mattiashellberg.com.
FUZZ 7/13
 

 Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
banner banner banner banner

Countdown to Fuzz Guitar Show 2018
FUZZ GUITAR SHOW 2018
MAY 26-27, GOTHENBURG