Maton EBG808 TE - Tommy Emmanuel & M225

Australiensiska gitarrtillverkaren Maton har funnits med sedan fyrtiotalet men det är först nu man fått distribution i Sverige. FUZZ har testat två gitarrer ur det omfattande programmet, bland annat en signaturmodell för gitarrvirtuosen Tommy Emmanuel.

Tommy Emmanuel är kanske den gitarrist man främst förknippar med Maton och det visar sig att han spelat på deras gitarrer ända sedan femtiotalet. Han säger själv att han funnit sin röst genom Matons gitarrer. 

Matons grundare hette Bill May, namnet Maton kommer av Bills efternamn samt det engelska ordet för ton; ”tone” .

Bill May var från början lärare men älskade att jobba med trä. När han på fyrtiotalet gav upp lärarkarriären för att istället satsa på gitarrbyggandet tyckte de flesta att han var fullständigt galen. Han jobbade länge i motvind men så småningom vände det. Några av de gitarrister som gav Maton draghjälp var George Harrison och Jimmy Page. Bill startade tillverkningen hemma i garaget men i slutet på fyrtiotalet öppnade han Australiens första gitarrfabrik i Melbourne. Maton har flyttat ett par gånger sedan dess men håller fortfarande till i Melbourne. Bill May finns inte kvar i livet men företaget drivs vidare av hans dotter Linda Kitchen. 

Förutom akustiska gitarrer bygger man också elgitarrer, elbasar samt ukuleles. Det akustiska programmet är omfattande med en mängd olika modeller. Maton har också en custom-shop för den som är villig att hosta upp några extra dollars.

Maton EBG808 TE ”Tommy Emmanuel”. EBG808 TE bygger på Matons EBG808, en gitarr som funnits i deras sortiment sedan 1978. Till formen påminner den om en bantad OM-modell. Locket är gjort av solid gran, sidor och botten av solid Queensland Maple, ett träslag som Maton från början använde som mahognysubstitut men numera använder i de flesta av sina modeller. Man menar att det är ett extremt välbalanserat träslag som ger maximal respons åt gitarrens alla frekvenser. Trädet växer i Queenslands norra regnskogar. Detta träslag återfinns också i halsen på EBG808 TE som är försedd med greppbräda av mahogny med 21 stycken band och lägesmarkeringar i form av kängurus så klart! Halsen har inpassning vid fjortonde bandet. Mekaniken är kromad och kommer från Grover, modell Rotomatic. Gitarrens färg och finish är natur/satin.

Mikrofonen på EBG808 TE heter APMIC och är ett tvåvägssystem med både piezo och kondensatormikrofon. Tommy Emmanuel lär själv ha varit med och utvecklat systemet. Initialt testade man ett antal exklusiva kondensatormikrofoner men ingen av dem lät bra i kombination med piezomikrofonen. Till slut testade man en billigare variant och plötsligt lät det kanon i Tommys öron. På scenen täpper Tommy Emmanuel till ljudhålet och kör fullt på både piezo och mikrofon. Men enligt honom själv jobbar han mycket med tonkontrollerna för att få rätt karaktär, mycket beroende på vilken låt det gäller. På nätet finns en mängd videos där han berättar om sina ”setups”.

Ljud och spelkänsla. EBG808 TE är ett riktigt krutpaket sitt format till trots. Akustiskt har gitarren en klar och innerlig ton, mycket trä i ljudet. För er som sett TE live vet att han kan vara minst sagt brutal mot sitt instrument, han gillar att trumma och slå på gitarren för att få fram olika effekter. EBG808 TE står dock pall och viker inte undan, dynamiken är enastående med perfekt respons i hela registret. Gitarren har en kraftfull konstruktion och för den som vill köra med tjocka strängar går det alldeles utmärkt, TE själv strängar sin EBG808 TE med ett mediumset, 013-056. Det här ger så klart ett extra kraftfullt sound. Mikrofonen med sitt tvåvägssystem låter förträffligt, jag pluggade in gitarren i en AER Compact 60 med alla tonkontroller i neutralläge. TE:s eget recept med fullt upp på båda mikrofonerna tycks vara ett vinnande koncept, här får man absolut ut mesta möjliga av systemet. Det kan noteras att Maton rekommenderar endast 10 % från kondensatormikrofonen, men Tommy Emmanuel kör full patte!

Slutomdöme. Den här gitarren skulle jag gärna ha i min arsenal, en exklusiv men avskalad gitarr som funkar till i stort sätt alla genrer.

Lättspelad som få med ett enastående sound oavsett om man kör pluggat eller akustiskt. Kostar en bra slant men är en investering som håller mer än en mansålder.

Maton M225. Maton jobbar i huvudsak med fyra modeller: Minimaton, Blue Grass som kan liknas vid Martins OM-modell till utseendet vidare klassisk dreadnought samt slutligen en jumbomodell. Via Matons customshop finns möjlighet att få andra modeller men det här är deras fyra standardmodeller vad gäller form. 

Maton M255 är en klassisk dreadnought med lock av solid sitkagran försedd med X-bracing. Sidor och botten av laminerad queensland maple som också återfinns i halsen. Greppbräda av rosewood med ”dot” inlägg och 21 stycken band, med halsen inpassad vid fjortonde bandet. Mekaniken är sluten kromad och kommer från Grover. Gitarren i testet har ingen mikrofon men modellen kan fås med Matons AP4. 

Ljud och spelkänsla. M225 är Matons billigaste modell och är tänkt som en instegsmodell. Den är enkel och avskalad med solitt lock men laminerade sidor och botten för att kunna pressa priset. 

M225 har samma typ av hals som Matons Tommy Emmanuelmodell och är behagligt lättspelad med fin action. Finishen är matt natur och ger mycket träkänsla. Detsamma gäller ljudet som är distinkt och klart. Bäst låter den i bas och mellanregister då den tappar en del av sin feta ton då man kommer ovanför tolfte bandet. 

Slutomdöme. Enkel men välbyggd dreadnoughtgitarr, perfekt för den som vill testa vad de bygger ”down under”. Kraftfullt ljud samt välgjort detaljarbete.

 

Fakta

 

FUZZ 3/13