Line 6 LowDown HD 400 • LowDown 410 Cabinet
| Line 6 jobbar vidare med att på digital väg efterlikna de klassiska ljuden från olika förstärkare och effekter. I testobjektet HD 400 har man byggt in dessa funktioner i en topp på 400w. LowDown har fem förstärkarmodeller plus syntbas. De inbyggda effekterna är envelopefilter, oktaver och chorus. Det finns också en separat ratt för kompressor. Med utveckling i USA och tillverkning i Kina blir inte prislappen så stor, så det är rätt mycket godis för de åtta tusenlapparna. Den första ratten sköter val av förstärkarmodell. Det finns sex grundljud: Clean som är baserat på Edens Traveller-förstärkare, R & B härmar en Ampeg fliptop och Rock är Ampeg SVT-ljudet. Brit-läget är taget från Marshall Superbass medan Grind är ett modernare distat ljud som är baserat på en Tech 21-distpedal in i en Ampeg SVT. Slutligen till Syntljudet som är taget från syntarna från 70-talet. Det senare är alltså ingen förstärkarmodell utan mer en ren effekt. Jag blir mest entusiastisk över rockljudet som skall efterlikna Ampeg SVT. Här finns en uppkäftig diskant som får plektrumljud att hoppa ut ur högtalaren, riktigt likt en rörtopp i diskantkaraktären även om responsen blir snällare och inte lika direkt. R & B har en mullig studsighet som är bra till fingerspel så länge det inte behövs så mycket diskant. Passar utmärkt till fingerspelsfunkiga ljud. Clean är ett vanligt transistorljud som är ganska mjukt och utmärkt att jobba vidare med. I motsats till namnet så blir det bra distljud även här om driveratten ökas. Brit-ljudet (Marshall Superbass) är lite dovare och tonkontrollerna är snällare så det kan vara svårt att få mycket botten. Distkaraktären är dock bra och ger morrande Jack Bruce-dist med högt underhållningsvärde. Grind är det elaka distljudet som har obegränsat med gain för riktig tokdist om man så vill. Syntläget härmar de klassiska syntbasljuden från 70-talet och framåt. Det låter som en taggigare variant av envelope-ljud. Här byter alla tonkontroller funktion och sköter resonans, enveolpe, attack, vågform med mera. En finstilt text under den vanliga ratt-texten beskriver funktionen för respektive ratt. Här går det att experimentera vilt. Det är också mycket roligt med allt från diskreta till helt sjuka distade syntljud. Syntljuden kan givetvis också kombineras med de inbyggda effekterna för ytterligare utsvävningar. Tonkontrollerna är hela tiden en fyrabands eq med bas, lo-mid, hi-mid och diskant. Dessa fungerar lite olika beroende på vilken förstärkarmodell man kör på, men jag tycker att man hela tiden hade nytta av framförallt balansen mellan lo-mid och bas. Det är mycket användbart att ha kontroll på såväl botten som lite högre basfrekvenser som lägger till fokus och gör ljudet mer genomträngande. En deep-knapp ger ytterligare botten när man så önskar. I manuellt läge låter det som reglagen står. Om man tryckt in en programknapp aktiveras det manuella läget genom att trycka ytterligare en gång så att knappen slocknar. Det kanske inte är så svårt att lista ut, men det hade varit välkommet med en egen manuell knapp. Man skall inte behöva kolla manualen för att köra manuellt. För att spara ett ljud är det bara att ratta tills det låter bra och hålla in önskad programknapp i ett par sekunder så blir ljudet sparat. Det finns en särskild volymratt efter tonkontrollerna för att anpassa volymen för varje sparat ljud. Mastervolymen går inte att programmera. Med alla effekter och olika simuleringar blir behovet av programplatser snabbt mer än fyra. Då blir det till att skaffa en FBV Shortboard, en stor pedal som ger 36 programplatser och många ytterligare möjligheter. Effektratten har tre effekter på samma ratt. En riktigt smidig lösning. Längst till vänster är effekterna av. Vrids ratten så börjar envelopefilter-lampan att lysa och önskad mängd envelope vrids på upp till klockan 11. Därefter blir det oktaveffekt upp till maxnivån klockan två där choruset tar vid. De modellerade effekterna är Electro-Harmonix Q-tron som envelope-filter. Oktaveffekten är tagen från EBS Octabass och choruset är hämtat från den berömda TC Electronic-pedalen. Alla tre låter bra, även om man inte har så stort inflytande över effekterna, framför allt när det gäller originalet Q-tron som har många användbara ljud och lite mer liv i effekten. Det kan dock vara skönt att bara vrida på med en ratt där det faktiskt låter bra i alla lägen. Så när det gäller användarvänlighet är det faktiskt bättre än originalen. Stämapparaten aktiveras med en separat knapp som också stänger av ljudet. De fyra programknapparna blir nu stämapparat där de två mittersta lyser grönt när man hamnar rätt. Lysdioderna till väljaren för förstärkarmodell visar vilken sträng som spelas, såväl fyra som fem och sex strängar går bra. Däremot fungerar det inte om man kör med alternativ stämning. Kompressorn är modellerad efter studiokompressorn LA-2A. Det är ganska kraftig kompression som är aningen långsam så anslagen pumpar en hel del när man vrider upp mycket. Vid mycket försiktiga inställningar jobbar kompressorn mer omärkligt. Strömbrytaren sitter på bakpanelen, där är den lite svår att komma åt vid rackmontering. På bakpanelen finns också speakonuttag för högtalare, en XLR lineutång med jordlyft och inbyggd högtalarsimulering. Ett telejack för preamp out har ej högtalarsimulering och fungerar till såväl slutsteg som PA. Här finns också minitele-ingång för CD- eller MP3-spelare och en hörlursutgång. Kontakten till fotpedal använder en RJ-45 datakabel. Slutligen till ljudtrycket som är fullt tillräckligt för de flesta behov. Med 410-lådan blir det inte full effekt men det räcker ledigt till ordinära spelningar i mindre lokaler. Med en Warwick WCA 811 fyraohms 810-låda blir det full effekt, ett himla drag och ett argare sound med mer mellanregister. Framförallt blir det en helt annan botten och pondus med en så stor låda. Det skulle naturligtvis gå bra att komplettera med ytterligare en fyrtia för liknande effekt. När förstärkaren pressas hårt träder någon slags skyddskrets in och dämpar. Det blir kompression istället för överstyrning av slutsteget. LowDown 410 Detta är en 4x10” låda på åtta ohm. Den låter neutralt och tämligen mjukt. Det inbyggda diskanthornet har också en ganska mild karaktär och blir aldrig vass och jobbig men tillför ändå klarhet och briljans. Det är normalt mycket botten för en fyrtia, däremot klarar den relativt mycket förstärkning i basregistret utan att knäa. Testen gjordes med en gammal Jazzbas och en femsträngad Music Man. Slutomdöme Line 6 har lyckats klämma in många funktioner utan att belamra fronten med reglage. Det är tämligen billigt med åtta tusen för en programmerbar 400 W topp. Den ersätter givetvis inte bastopparna den simulerar, men ljudkaraktären kommer nära. Det är i respons och dynamik det skiljer mest, inte lika mycket i själva ljudet. De inbyggda effekterna fungerar bra och är en kul bonus som genast ökar behovet av fotomkopplare. Kraften räcker till det mesta, särskilt om två högtalare används. HD 400 är lättanvänd efter en kort titt i manualen och passar dig som behöver många olika ljud i samma paket. Fakta: Line 6 LowDown HD400 • 400 W i 4 ohm • 4 programplatser för sparade ljud, 36 med FBV pedalbord • Inbyggda effekter: chorus, envelope-filter, oktaver, kompressor, syntbas och stämapparat • 482 x 133 x 280 mm (BxHxD) • 9 kg • Fotkontroller: FBV2: 395:-, FBV Express: 1 395:-, FBV Shortboard: 4 495:- Line 6 LowDown 410 Cabinet • 4st 10” Eminence, 1 st. diskanthorn • 8 ohm • 600 W effekttålighet • Löstagbara hjul • 736 x 711 x 483 mm (BxHxD) • 40 kg www.luthman.se FUZZ 6/09 |  |
Fler artiklar
Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
