banner Skandinaviens ledande gitarrportal

Line 6 James Tyler Variax JTV-69 & JTV-69US

Av Mats Nermark

 
Första generationen Variax lovade mycket men föll till korta i många gitarristers ögon. Nu kommer uppgraderingen som måste ses som ett helt nytt instrument.
När Line 6 första gången, 2003, visade sin Variax var det en enorm tankeomvälvning. De lovade att man med en och samma elgitarr skulle kunna låta som en mängd andra olika el- och akustiska gitarrer. Som om det inte var nog så skulle man även kunna få fram alternativa stämningar som 12-strängat och individuell transponering per sträng. Perfekt om man vill spela en SRV-cover i Ess för att i nästa nummer spela en blues i öppen D-stämning och resten av setet i normal stämning.
Line 6 slog ordentligt på reklamtrumman och byggde upp enorma förväntningar. När då gitarren till slut dök upp så var det en besvikelse för många. Den gjorde allt vad Line 6 lovade, fast med vissa brister. När man spelade en 12-strängad gitarrmodell och valde att stämma om den digitalt blev det en märkbar fördröjning i ljudet på grund av begränsad processorkraft och att den blev svårspelad. Piezomikrofonerna som levererade strängarnas vibrationer till processorn var heller inte så väl utvecklade och det skapade två problem. Det ena var något Line 6 själva kallar för ”clang tone” och är något som dyker upp när man spelar med mycket gain och dämpar strängarna med högerhandens sida. Det andra var att piezon fick alla ljud att ha ett klangförlopp över tid som liknade det som tidiga piezoutrustad akustiska gitarrer också hade, det vill säga lite komprimerad attack och en snabb avklingning. Dessutom tyckte många att gitarren var av mindre bra kvalitet. Line 6 sålde ett antal gitarrer men inte på långa vägar så mycket det man hoppats på (vilket var en succéförsäljning som liknade POD).
På Line 6 verkade man vara tämligen övertygade om att Variax var död fram tills att de anställde någon som trodde på produktidén bara man gjorde den rätt. Denna någon är Rich Renken. Han övertalade ledningen att man borde gå ut på Line 6 forum och fråga de som hade en Variax hur de ville att produkten skulle kunna utvecklas. Detta skapade återigen ett stort intresse och Line 6 fick en massa åsikter och idéer från gitarrister. Därefter kontaktades den legendariske gitarrbyggaren James Tyler och han fick i uppdrag att designa tre gitarrer med den nya och förbättrade Variax-elektroniken. En gitarr för var och en av de stora potentiella kundgrupperna. De som vill ha en gitarr av Les Paul-typ, de som spelar Fender samt hårdrockare som vill ha två humbuckers och 24 band. 
Man tog även in LR Baggs i samarbetet för att skapa en bättre piezomikrofon. I detta sammanhang fick Tyler uppdraget att designa nya stall som effektivt utnyttjade dessa nya piezoelement. Eftersom Line 6 ville nå så många gitarrister som möjligt bad man Tyler designa traditionella magnetiska mikar för samtliga modeller.
Rich Renken insåg att om Variax II skulle slå igenom måste det finnas ett alternativ för de riktiga proffsen och de med stor plånbok, men också ett fullgott alternativ för oss med mer begränsad budget. Dock skulle kvalitet alltid stå i första rummet när man diskuterade prisfrågan. 
Resultatet blev klart 2010 och Line 6 annonserade samarbetet under namnet James Tyler Variax för att verkligen få full utväxling av samarbetet med Tyler och tre modeller visade: JTV-59 som har limmad hals, 24 9/16” mensur och två humbuckers, JTV-69, en superstrata med en humbucker i stallposition och två singlecoils samt JTV-89 som är en ”shredder” med annan halsprofil, 24 band och två humbuckers.
Samtliga dessa modeller finns i två versioner. En serietillverkad i Korea och en tillverkad mer för hand i USA.  
 
JTV-69. FUZZ fick ner två stycken gitarrer för test. En JTV-69 (Korea) och en JTV-69US (USA). Under de två åren jag har följt utvecklingen av dessa gitarrer har jag haft tillfälle att både närvara vid diskussioner och provat ett antal prototyper, som alla varit väldigt lovande. Det är dock skillnad på att testa nästan handbyggda prototyper och en serietillverkad gitarr så därför var jag mest nyfiken på den koreanska och började med den. Vid uppackningen fann jag först alla tillbehör. Här har Line 6 generöst försett kunden med allt som behövs för att utnyttja gitarrens funktioner förutom en gitarrsladd. Här finns uppladdningsbart batteri, batteriladdare, en Ethernet till XLR kabel, en USB-kabel och ett USB-interface till Workbench (mer om detta senare).
Gitarren levereras i en snygg gigbag och när jag öppnade den möttes mina ögon av en gitarr som jag tycker är både snygg och fräck, modern och retrolackad i en lite mörkare Candy Apple Red med vitt plektrumskydd. Jag är fullt medveten om att en gitarrs utseende är en smaksak men jag ger den toppbetyg för det estetiska.
Jag befarade att gitarren skulle kännas tung med all elektronik i, men troligtvis vägde trät de fräste ur för att få plats med elektroniken mer än själva elektronikkretsarna de satte dit.  
Ett av klagomålen som kom på den första versionen av Variax var att den saknade traditionella mikrofoner. Line 6 sa att de inte behövdes. Kunderna svarade att de struntar i om de behövs eller inte för de ville ha mikrofoner ändå. Nu sitter det mikrofoner på och dessa är också designade av James Tyler och tillverkade i Korea. Betatestare av JTV var överens om att de koreanska mikarna lät bättre än de Seymour Duncan som satt i de amerikanska JTV så därför tog man beslutet att mikrofonerna från Korea även skulle sitta i de amerikanska gitarrerna. 
En intressant observation på gitarrens svaj, som Jim Tyler designat, är att stängarna inte går genom ett block av metall utan de fästs i ovandelen av svajet. Svajarmen är finurligt designad och trycks först in en bit och skruvas sedan ner ytterligare för att inte trilla ur och kan därigenom justeras till den höjd på armen som man är bekväm med. Tycker man att armen löper runt för hårt eller för lätt justerar men detta med en liten skruv. Skruven sitter på ovansidan av svajet så man slipper hålla på att tycka ner svajet för att komma åt den vilket kan vara rätt irriterande. En genomtänkt design som jag tycker visar på Tylers designfilosofi är att allt kan göras bättre. 
Kroppen är av al med en lönnhals och rosewoodgreppbräda. Halsen har medium jumboband som är mycket snyggt monterade. Halsen förtjänar en särskild kommentar då Tyler är känd för sina fina halsar. Denna halsprofil är hans ’59 neck shape.
Stämskruvarna är låsbara och höjdjusterade för att slippa strängträd. Sadeln är en självsmörjande GraphTech Black Tusq. 
 
JTV-69US. När jag så plockade upp JTV-69US för att göra mina jämförelser blev jag väldigt överraskad. Den var nämligen i ett utförande som jag inte ens visste fanns. Här var kroppen av ask med en transparant röd lack och greppbräda av lönn. Vad som syns på Variax hemsida så finns inte denna gitarr utan de har samma träslag som den koreanska. Det som dock skiljer en amerikansk från en koreansk modell är att halsen är av quartersawn lönn, har Hip Lock stämskruvar, ett extra reservbatteri och levereras i en G & G hardcase. I övrigt är det samma mekanik och elektronik.  
Elektroniken är, som sagt, identisk på de amerikanska och de motsvarande koreanska modellerna. De magnetiska mikarna fungerar precis som de gör på en traditionell elgitarr och är helt passiva. Detta innebär att man kan spela på gitarren om batteriet skulle ta slut.
Man kopplar in Variax-elektroniken genom att trycka på gitarrmodellväljaren vilket bekräftas av att väljaren lyser upp och indikerar vilken modell man valt. Var modell har fem olika lägen och väljs av samma 5-vägsomkopplare som man använder till de magnetiska mikarna. Om man väljer modellen Spank så motsvarar de fem lägena på 5-vägsomkopplaren de som finns på en Stratocaster. Om man väljer modellen Special blir det intressant för en Les Paul Special har ju inte 5 lägen. Här är läge 1 en LP Junior och då logiskt den stallmik som finns. Läge 3 är en LP Special med båda mikarna på och läge 5 är samma Special med halsmiken. I läge 2 har Line 6 lagt in en Gibson Firebird med stallmiken och läge 4 är samma fast med halsmik. Liknande arrangemang finns på alla modeller där ursprungsgitarren inte har tre mikar. Det finns två positioner på modellväljaren som innehåller olika akustiska instrument som Martin, Gibson, Dobro och till och med en banjo.
När man valt modell har man också möjlighet att stämma om gitarren digitalt. Vad jag menar är att man med den digitala signalen själv kan bestämma hur gitarren skall vara stämd. Detta gör man med ratten som sitter i plektrumskyddet ovanför strängarna och halsmiken. Det finns ett antal förinställda stämningstyper i gitarrens minne och dessa är Standard, drop D, 1/2 Down, Drop Db, 1 Down, DADGAD, Open D, Blues G, Reso G, Open A och Baritone. Utöver dessa kan man själv snabbt och lätt bestämma egna stämningar och transponeringar och spara i något av minnena.
 
Programvaran. Inkluderat i priset för båda testgitarrerna är programvaran Workbench (Mac och PC). Den kopplas via Line 6-kontakten på JTV-69 via en specialkabel till det inkluderade USB-interfacet. Detta kopplar man i sin tur till datorn med den medföljande USB-kabeln.
I Workbench kan man sedan ”bygga” sin egen gitarr genom att kombinera 28 olika kroppstyper med 17 olika mikrofoner. Mikrofonerna kan man placera var man vill längst strängarnas sträckning. Till och med på halsen. Man kan vinkla dem i både positiv och negativ vinkel. Att koppla mikarna ur fas är också möjligt. De äventyrliga kan gå in och ändra värden på potarna, etc. Man kan spara hur många gitarrskapelser som helst i datorn och föra över ett utvalt antal till sin JTV. Det finns två lägen på modellväljaren som är förberedda på att ta emot dina egna kreationer. 
Workbench är ett grafikintensivt program vilket gör det lätt att förstå och arbeta med. Det är väldigt roligt att skapa egna gitarrer. Jag skapade en Gretsch med en Telecastermikrofon i stalläget och en vinklad P90 vid halsen och det blev en kul kombination. Det är väldigt lätt att bli sittande med Workbench och är man inte intresserad av gitarrkonstruktion innan så blir man det troligtvis efter en stund framför skärmen. Riktigt kul och med resultat som kan vara nog så användbara. Man kanske inte vill sätta sågen i sin Les Paul för att se hur den skulle låta med Telemikar?
 
Ljudet och spelbarhet. Så kommer vi då till kärnan. All elektronik i världen är ju ointressant om den inte går att använda. Och i detta fall är det ju lika viktigt att den sitter i en gitarr man vill spela på. Med tanke på mina erfarenheter av den första generationen Variax så var jag oerhört nyfiken på de nya. Speciellt eftersom en bekant i USA har varit betatestare och tycker att detta är bra.
Jag började med den koreanska JTV-69. Jag har spelat på många halsar i mitt liv men det är något visst med hur Tyler formar sina. Jag tror personligen inte på ”mojo” men här kan det finnas ett undantag. JTV-69-halsen känns nästan som en äkta custom made Tyler. Profilen har god substans utan att kännas stabbig. Banden är perfekt monterade och gitarren är hur skön som helst att spela på. Faktum är att jag tycker att gitarren är värd sitt pris även om inte Variax-elektroniken hade suttit i. Har man någon gång önskat sig en Tyler men inte haft råd så skall man definitivt prova denna. 
De magnetiska mikarna låter inte hypermoderna men å andra sidan inte helt vintage heller. Här tycker jag Tyler har gått en fin balansgång för att hitta mikrofoner som kan tilltala den största möjliga mängden smakriktningar. Här låter det som en riktigt bra HSS-Superstrat skall göra.
All är som det skall vara på den här gitarren. Svajet fungerar bra och tillsammans med de låsbara stämskruvarna och Tusq-sadeln och man kan unna sig rejäla svajutflykter utan problem.
Eftersom man nu har fyra gånger mer processorkraft och förbättrade piezoelement är jag inte överraskad över att gitarrmodellerna överlag låter avsevärt bättre och har klart förbättrad dynamik. 
Mitt personliga intryck är att Line 6 lyckats väldigt bra med sina modeller. Speciellt de med solid kropp såsom tele, strata, Les Paul och Firebird. Telemodellen (T-model) är helt underbar. Bra med tryck och kropp i ljudet och fungerar lika bra till rock som till country. Stratamodellen (Spank) är riktigt funkig i egglägena och stallpositionen som bara brukar vara spretig och skrikig har här en rejäl kärna att arbeta med. LP-modellen (Lester) är så fet som jag vill utan att den blir övertjock och Odefinierad. P90 låter som en P90 skall göra och Firebird minihumbuckers låter riktigt kul som alternativ och komplement till mer etablerade klanger. 
När vi sedan går till hollowbody-modellerna kan jag tycka att de inte är riktigt lika framgångsrika i sin modellering. R-billy med sina Gretsch-gitarrer låter bra och klart användbart. 
Modellen Semi innehåller en ES-335 och en ES-330 och som klar älskare av dessa gitarrtyper så tycker jag att det är något i som inte helt 100 % stämmer överens med min personliga vision om hur en 335 skall vara. Då vill jag dock i rättvisans namn påpeka att just denna modell i JTV kanske låter och känns exakt som den ES-335 Line 6 haft som förebild när de programmerat modellen. Instrument från den tiden kan ju variera kraftigt så min kommentar skall tas mer som en personlig reflektion än ett faktum. 
När modellerna får än större kroppar blir det lite svårare att fånga just den akustiska karaktären i förebilden. Jag tycker till exempel att Super 400-modellen inte känns så mycket likt de Super 400 jag provat.
Det finns även ett antal rent akustiska modeller i JTV såsom Martin, Gibson och Guild. Här tycker jag att man märker den största effekten av den ökade processorkraften för dessa modeller är avsevärt mer detaljerade och spelbara. Den latency jag uppfattade i första generationen Variax är helt borta här. Modellerna kanske inte lurar en gitarrist i ett solosammanhang men i en mix sitter de fint. Två roliga modeller som jag gick igång på är 1935 Dobro Alumilite och 1928 National Style 2 “Tricone”. Här kom verkligen de olika omstämningsmöjligheterna till pass när jag tog fram slide-röret. Jag trodde inte jag skulle nyttja dessa funktioner alls men nu när det är så otroligt lätt att ”stämma om” så kommer jag att utforska mer inom området alternativa stämningar.
Den amerikanska gitarren är ett litet snäpp upp i kvalité men skillnaden mellan den och den koreanska är inte stor. Med tanke på att man kan få en JTV-59 och en JTV-69 för ett lägre sammanräknat pris än en JTV-69US så tror jag att det kommer att bli en klart övervägande del koreanska gitarrer som kommer att säljas
 
Slutomdöme. Efter att ha följt utvecklingen av James Tyler Variax på relativt nära håll och framför allt eftersom jag har höga förväntningar på allt som James Tyler gör så fanns det en reell risk att mina förväntningar inte skulle kunna mötas. Därför är det roligt att rapportera att mina förväntningar inte kom på skam. Båda gitarrerna är jättesköna att spela på och klarar utmärkt att stå på egna ben utan den digitala tekniken. Elektroniken i JTV är lättjobbad och låter generellt bra och tillför en massa som bara kan ses som en rejäl bonus. Om mina gitarrer försvann och försäkringspengarna bara räckte till en gitarr skulle det utan tvekan bli en James Tyler Variax JTV-69.
 
Fakta
James Tyler Variax JTV-69
• Solid elgitarr med modelingfunktion
• Kropp av al
• Hals av lönn 
• Greppbräda av rosewood
• James Tyler design svaj
• Låsbara stämskruvar
• Mikrofoner: Två singlecoil och en humbucker designade av James Tyler
• 28 olika gitarrer är modellerade
• Digitalt omstämningsbar med presets
• Inkluderar programvaran Workbench 
• Uppladdningsbart batteri och batteriladdare ingår
• Färger: Candy Apple Red, Lake Placid Blue, Black, 3-tone Sunburst
• Gig-bag
• Pris: 11 399:-
 
James Tyler Variax JTV-69US
• Solid elgitarr med modelingfunktion
• Kropp av al eller ask
• Hals av lönn 
• Greppbräda av rosewood eller lönn
• James Tyler design svaj
• Låsbara stämskruvar
• Mikrofoner: James Tyler design 2 st singlecoil, 1 st humbucker 
• 28 olika gitarrer är modellerade
• Digitalt omstämningsbar med presets
• Inkluderar programvaran Workbench 
• 2 uppladdningsbara batterier och batteriladdare ingår
• Färger: Candy Apple Red, Lake Placid Blue, Black, 3-tone Sunburst, Shoreline Gold, Olympic White, Natural Satin, White with tortoise shell pick guard, Candy Orange Pearl, Inca Silver plus ett antal andra custom colors
• G & G hardcase
• Pris: 29 999:-
FUZZ 9/11

Fler artiklar

     Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
    ANNONSER
    banner banner banner banner
    KATEGORIER
    Missa inte nyhets- brevet eller fuzz.se i de sociala medierna!
    Fuzz på InstagramFuzz på Facebook


    SÖK ARTIKEL / ARTIST / PRODUKT
    Sök
    banner