Jonny Johansson - Perfekta kvarter

Av Peter Almqvist

Att stämma gitarren i perfekta kvarter är något som blir allt vanligare. Vad är tanken med detta och hur fungerar det?

Jag kontaktade gitarrkollegan Jonny Johansson för att reda ut begreppen. 

Jonny bor sedan många år i New York där han förgyller jazzmetropolens jazzklubbar med sin niosträngade gitarr stämd i just perfekta kvarter. Innan Jonny hamnade i New York studerade han bland annat på GIT, Guitar Institute of Technology. Det här var i början på åttiotalet och en av hans lärare var gitarrlegenden Lenny Breau. Jonny hade lyssnat mycket på Lenny hemma i Sverige och blev överlycklig när han förstod att Lenny höll till i Los Angeles. 

Under cirka ett och ett halvt års tid tog han flera lektioner i veckan för Lenny både privat och på skolan. Lenny Breau körde med vanlig gitarrstämning men hade adderat en extra sträng på diskantsidan för att kunna ta mer pianolika klanger.

Det här inspirerade Jonny som så småningom skaffade sig en niosträngad gitarr. 

Fördelarna med att stämma i perfekta kvarter, eller symetrisk stämning som det också kallas, är att man kan använda samma fingersättning oavsett var man befinner sig på greppbrädan. Ett ackord som tas på de fyra lägsta strängarna har exakt samma form även när man tar det på gitarrens fyra högsta. 

Kvartsstämningen kan utföras på två olika sätt, antingen behåller man första och andra strängen, stämmer ner tredje, fjärde, femte och sjätte strängen ett halvt tonsteg. Eller så stämmer man upp första och andra strängen ett halvt tonsteg och behåller stämningen på tredje, fjärde, femte och sjätte strängen. 

Se ex. 1 och 2.

Så här säger Jonny om kvartsstämningens fördelar:

– Jazz harmonik är ofta baserad på symmetriska skalor som dim och heltoner. Dimskalor är baserade på alternerande hel och halvtonssteg och heltonsskalor på enbart heltonssteg. Med kvartstämningen har både dim och heltonsskalor samma fingersättning oavsett var man är på greppbrädan.

Se ex. 3 och 4:

Med vanlig gitarrstämning måste man alltid kompensera och gå upp ett band när man byter från G-tredje strängen till B-andra strängen när man spelar dessa skalor.

Min niosträngade el-gitarr med kvartstämning är utökad med en sträng ovanför och två strängar nedanför det vanliga gitarregistret. Min stämning ser ut så här: A, E, B, Gb, Db, Ab, Eb, Bb och F.

Denna stämning har öppna strängar för flera av de tonarter man ofta spelar inom jazz. Det hjälper för solo- och duospel.

Med traditionell stämning är kompositionerna oftast skrivna i tonarter där man använder öppna strängar maximalt. De öppna strängarna producerar övertoner som gör att gitarrklangen blir väldigt rik. Kvartstämningen ger inte samma rika resonans eftersom man inte har samma tillgång till öppna strängar. Eftersom min niosträngade gitarr har ett större register än vanligt så kompenserar detta och gör att klangen låter rik.

Jag spelar både traditionell stämning och kvartstämning. När jag spelar latinmusik använder jag nylonsträngad gitarr med traditionell stämning och när jag spelar jazz använder jag kvartstämd el-gitarr. Musiken får bestämma vilket instrument som fungerar bäst. Vill man veta mer om kvartsstämning rekommenderar jag den svenska gitarristen Mattias Windemo: www.windemo.se samt amerikanen Michael Coppola, www.9string.com

FUZZ 5/13