Skandinaviens ledande gitarrportal

Georg Wadenius

Av Peter Almqvist

 

Georg ”Jojje” Wadenius senaste projekt är jazztrion Gejoma, tillsammans med trumslagaren Jonas Holgersson och basisten Mattias Svensson. I våras släppte trion albumet Saleya. Gejomas platta är helt analogt inspelad och endast utgiven på vinyl.

 

– Än så länge så finns den bara på vinyl, kommenterar Jojje det nya albumet med Gejoma, men förmodligen kommer man att kunna ladda ner musiken digitalt längre fram. Plattan distribueras av nystartade Figaro Music som drivs av bland annat Gert Palmcrantz son Eric.
Det var förra hösten när Jojje fick Cornelisstipendiet och i samband med prisutdelningen som han åter träffade ljudteknikern Gert Palmcrantz. Gert var nämligen den studiotekniker som spelade in Jojjes legendariska trio Made In Sweden i slutet av sextiotalet. Gert åtnjuter numera kultstatus bland ljudnördar och inspelningsmänniskor världen runt. Hans inspelningsfilosofi är avskalad. Han använder endast två mikrofoner och placerar ut musikerna på lämpligt avstånd och lyckas med detta koncept skapa en ljudbild som är väldigt mycket ”live”. 
Jojje berättade för Gert att hans nya trio skulle ut på turné och så hade de två plötsligt bestämt tid för en inspelningssession. Efter en veckas turné gick man in i en av Sveriges Radios studios tillsammans med Gert och hans två Didrik de Geer-mikrofoner. Gert är en av få ägare till dessa dyrgripar, de kostar närmare en kvarts miljon styck!
Berätta lite om låtmaterialet.
– Det är dels några originallåtar, två av mig och ett av Jonas. Sedan har Mattias gjort väldigt fina arrangemang på ett par gamla klassiker: Uti vår hage, Den blomstertid nu kommer samt Cornelis Somliga går i trasiga skor. Jag har också med ett arr av Kristallen Den Fina, den brukade vi förresten spela med Made In Sweden.
På Youtube ligger för övrigt flera videos från inspelningen av Gejomas platta. Bland annat just Kristallen den fina. Kolla: www.youtube.com/watch?v=0qA_aAsoKQU 
Det låter som ditt spel drar mer mot jazzen igen?
– Jag har gått tillbaka till jazzen mer och mer, det var ju där det startade. Jag lyssnade mycket på gitarrister som Wes Montgomery och Jim Hall. Speciellt Jim Halls sätt att kompa och lira melodier har inspirerat mig mycket. På sextiotalet såg jag honom flera gånger live i Stockholm och det var alltid en stor upplevelse. Annars tycker jag att mitt spel har mognat med åren, det är inte lika ettrigt och jag spelar mer melodiskt, vågar vila och använda mer pauser.
Vad använde du för utrustning på inspelningen?
– Jag lirade mest på min Yamaha SA2200. Den har en underbar ton och fungerar till det mesta. Gitarren förstärktes med två stycken Fender Hot Rod Deluxe. Jag använder inte så mycket effekter med trion, men en pedal som jag förälskat mig i är Rocketride Asteroid Chorus/Vibrato modifierad av Björn Juhl. Den ger en underbar svävande ton, lite som när man böjer halsen. Kör också med en Line 6 för delay samt en volympedal.
Ni valde att spela in på Sveriges Radio i Stockholm?
– Ja, de har ju helt fantastiska inspelningsstudios, akustiken är perfekt för den här typen av musik. Det är synd att lokalerna bara står och samlar damm, det spelas ju inte in så mycket live på radion nu för tiden.
Och körde rätt in på en tvåspårs analogbandare?
– Helt omixat rätt ner på en gammal Studer A820 Master Recorder, mest förstatagningar och ibland en andra och tredje. Helt analogt. 
Så här berättar Gert Palmcrantz själv om de speciella mikrofonerna som användes:
– Didrik de Geers mikrofoner är helt outstanding, de enda jag använder vid akustiska inspelningar. Det är dock absolut inga närbildsmikar som jag sett dem användas till av andra. Det fordras också lång erfarenhet av akustiskt lyssnande för att kunna placera dem i rätt fokus och få orkester och solister att klinga i harmoni med akustiken i rummet. 
– Sorgligt nog görs inte inspelningar på det viset längre idag, utan man närmikar nästan alla instrument i ett multikanals dataprogram som sedan mixas ner till önskad ljudbild. Varefter man lägger på en artificiell akustisk klang som man anser låter bättre. Nu har det soundet blivit norm så när dagens skivköpare får höra en levande orkesterklang tycker man det låter konstigt. För övrigt finns väl knappast någon idag som har referenser till hur musik låter utan högtalarförstärkning. Allt är mikat idag för ”det måste höras”.
Didrik de Geer handbygger själv sina mikrofoner, tidigare använde han en kapsel från AKG men har nu gått över till att bygga sina egna vilket betyder att han bygger hela mikrofonen från scratch. Hans ljudideal är inspelningar som gjordes mellan 1954-64 och han tycker att det låter bäst när man lyssnar i mono, stereo krånglar bara till ljudbilden. 
En annan lycklig de Geer-ägare är Benny Andersson som är en flitig användare av denna mikrofon. Mikrofonerna hyrs också ut, bland annat i Hollywood där de gjort stor succé. 
I slutet av åttiotalet fick Didrik i uppdrag av Polarstudion att modifiera deras Neumann skivgravering. Efter ett par år tyckte studiochefen Ole Ramm att Didrik borde bygga en egen skivgravering, från början till slut. Det gjorde han, bland annat graverades Roxettes The Look på den. Efter det fick han modifiera gamla mikrofoner, detta slog så väl ut att han bestämde sig för att börja bygga sina egna mikrofoner och på den vägen är det.
 
FUZZ 6/11

Fler artiklar

     Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
    ANNONSER
    banner