Skandinaviens ledande gitarrportal

Freak guitar - Målbrottstapping

Erik Saties Gymnopédies puttrar varsamt ut genom högtalarna i vår van medan Virginia susar förbi utanför fönstret. Freak Kitchen är på USA-turné. Kosan styrs nu norrut efter idel spelande i djupa Södern. 
 
Igår var det konsert i Norfolk, Virginia, i afton spelas det i Philadelphia, imorgon New York. Fullt spett. USA är onekligen i trubbel. Aldrig tidigare har jag sett så mycket nedlagda affärer, förfallna byggnader och allmän uppgivenhet. När vi körde igenom South Carolina är kyrkans närvaro precis överallt (jämte bluesspelande på sjabbiga verandor, rednecks, vapenhandlare och skumraskfirmor som köper guldet i dina tänder för en spottstyver. Klyschor som man ser på film, men högst verkliga 2011). Lilla Laurinburg i North Carolina har tretton tusen invånare och inte mindre än hundrafemtiosex kyrkor. Vi tvärnitade utanför ett skabbigt kapell med den härligt skam- och skuldbetungande skylten ”Dusty Bibles lead to Dirty Lives”. Jorå... (Får skynda mig hem och leta upp en Bibel att damma av, annars jävlar). 
Rick Perry, vansinnig, närmast parodisk, republikansk presidentaspirant och guvernör från Texas, lyckades dra ihop mer än trettio tusen människor på en arena för att be landet ur den ekonomiska krisen nyligen. Jorå, jorå... Polariseringen är starkare än någonsin och jag är lycklig över att vara svensk. 
Nåväl, spelningarna går fint, folk kör långväga för att höra mystisk svensk hårdrock. Man skall inte gny när det går bra. Utan någon som helst anknytning till USA skall vi kika på en tapping-harrang som höll på att driva mina vågade elever under sommarens Freak Guitar Camp till lätt vanvett. Att använda sig av oktaver och fylla i med en ton här och där med högerhanden är något jag gjort sedan urminnes tider och något som är väldigt naturligt för undertecknad. Vad som är naturligt för mig tycks dock inte vara naturligt för någon annan och det pustades en hel del över figurerna på lägret innan det föll på plats. Det är viktigt att hålla flödet jämt och rytmiskt. Högerhanden må inte besitta samma finmotorik på greppbrädan som vänsterhanden men skall ändå ha tonal koll (eftersom bägge armarna förhoppningsvis sitter på samma kropp och delar hjärna). Soundet påminner om min röst under tonåren när målbrottet riktigt nådde sin kulmen och jag inte kunde kontrollera vilken oktav jag pratade i.

FUZZ 8/11



Målbrottstappning.pdf Målbrottstappning.mp3





 
tavling_110719.jpg

 

 Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
banner