Limma fast lösa ribbor i akustisk gitarr
|
Att limma fast lösa ribbor inne i en akustisk gitarr kan vara mycket svårt om man inte kan komma åt med en tving. Även om man har tillräckligt långa tvingar kan det vara omöjligt att få in dom genom ljudhålet. I såna fall får man sätta in ett stöd mellan ribban och bakstycket och sätta tvingen på utsidan. Visst kan man tälja en liten sticka till rätt längd, men det kan bli tidsödande att få den till exakt rätt längd. Det blir mycket lättare med en justerbar ”strut jack” (”ribbdomkraft”). I över 25 år har jag använt jag ”strut jacks” efter modellen i Don Teeters fantastisk bok ”The Acoustic Guitar - Adjustment, Care, Maintenance and Repair” (Vol. 1)*. Dessa syns på bild 1. De är kullagrade i ena änden så att man kan justera dom med den genomgående pinnen utan att de vrider sig ur position. (De tillverkades av en mycket skicklig finmekaniker, den salige Birger Lémon, som även tillverkade ett gäng andra specialverktyg åt mig.) När längden inte räcker till är det bara att förlänga dom med ett cylindriskt träblock. Dessa ”strut jacks” underlättar betydligt, men är ändå ganska krångliga att justera djupt nere i magen på en ackegura. En ännu bättre lösning är ett nytt verktyg från Stewart-MacDonald Guitar Shop Supply (www.stewmac.com) som de kallar för ”Scissor Jack” (”saxdomkraft”) – bild 2. Detta genialiska verktyg är justerbart i längd från cirka 58 mm upp till cirka 120 mm medelst en ratt, och har även en flexibel axel som kan sättas mellan jacket och ratten så att man kan justera den utifrån. Bild 3 visar en närbild av ”saxjacket” i dess högsta läge. Det finns magneter nersänkta i bägge ändar – en motsvarande magnet utanpå gitarren kan användas för att hålla den kvar i korrekt position medan man har händerna upptagna med att justera den. ”Jack the Sax” är användbar till mycket mer än att limma fast lösa ribbor. Den är också bra för att limma fast små förstärkningar (”frimärken”) under en spricka, till exempel. Jag hade stor nytta av den nyligen när jag skulle laga en klassisk gitarr som hade tappats i golvet – fogen mellan sargen och bakstycket hade spruckit vid ändblocket, och sargen hade dessutom lossnat från sagda ändblock. Jag har visat förr i denna kolumn (FUZZ nr. 7/07) hur man kan använda en i längd justerbar ”domkraft” för att hålla ändblocket i rätt läge när man ska limma den mot sargen (man måste stödja den inifrån så att trycket från tvingen inte skiftar den ur läge). Men i detta fall kunde jag inte få någon av mina ”domkrafter” (bild 4) in i ljudhålet, så jag var tvungen att improvisera. Jag satte ett träblock på ena änden av en bit grov gängad stång, och använde ”saxjacket” för att spänna fast den emellan ändblocket och ett temporärt träblock som vilade mellan övre transversa lockribban och en av bakribborna (bild 5). Då var det en baggis att limma den spruckna sargen mot bakstycket, och sargen och bakstycket mot ändblocket, i en och samma operation. Fem tvingar användes för att limma sargen mot bakstycket, och en lång tving för att limma bakstycket mot ändblocket, som synes på bild 6. * Oklahoma University Press, 1975: ISBN 0-8061-1219-0 FUZZ 10/08 |
 |
Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
