Ekokammare

Av Erik Nordström

 

Vid mix finns vanligtvis ett behov av efterklang eller reverb som numera är den vanligaste benämningen. Reverb finns som pluggar i vartenda program för inspelning och många av er som varit med ett tag har ett eller annat rackmonterat digitalt reverb. Några klick på datorns tangentbord eller några kabelanslutningar och så finns reverb tillgängligt för dig. Ett alternativ till dessa är verklig efterklang, något som användes förut i stor utsträckning med hjälp av ekokammare. 

 

Många pluggar och digitala reverb låter mycket bra. Det finns därför sällan anledning att fundera över ett alternativ till dessa. För den nyfikne kan det vara en mycket intressant upplevelse att experimentera med en ekokammare. Ser vi tillbaka på inspelningsteknikens historia så finns ett kapitel om ekokammaren. Vi har hört den användas av populärmusikens störta artister. Allt handlar om att använda ett rums akustiska egenskaper för att ge mer liv och trovärdighet till en inspelning eller som en ren effekt.

Tidiga inspelningar gjordes i kyrkor, konserthus och andra lokaler med en välljudande efterklang. När orkestrar och annat blev inspelade fick mikrofonerna, eller snarare, mikrofonen beroende på placeringen höra en väl avvägd blandning av direktljudet från orkestern och lokalens efterklang. Senare placerades fler mikrofoner längre bort i lokalerna i syfte att ta upp rummets klang och därigenom skapa möjligheten att justera mängden efterklang vid inspelningen. När inspelningarna hamnade i de mer dämpade studiorna blev ljudet tort och tydligt – mycket bra i vissa sammanhang. Behovet av att kunna ge olika ljud olika mängd efterklang fanns också. Den första åtgärden för detta behov var ekokammaren. Tidigt användes vanliga lokaler som större badrum med självklara störningar som andra människor. Specialdesignade ekokammare gav olika typer av efterklang. Studior som EMI Abbey Road i London och Capitol Studios i Hollywood blev kända för ljudet i sina ekokammare. 

En del byggde riktigt speciella rum. Quad studios i Nashville har en färggrann ekokammare fomad som en lång krökt tunnel i en form som liknar kroken på en galge. En del av kammaren ses i bild 1.

 

 

Principen är enkel. Ljud skickas från en aux send i mixerbordet eller i programmet via ljudkort till en högtalare som spelar upp ljudet i ena änden av ett rum. På en eller flera platser i rummet finns mikrofoner (helst rundtagande) som tar upp rummets efterklang. Mikrofonerna ansluts till mixerbordet/ljudkortet och ljudet finns nu som en effektretur färdig att använda.

Praktiska justeringsmöjligheter finns i form av att rikta högtalaren olika sätt. Mot mikrofonerna så att de får mer direktljud eller mot en av väggarna för annan spridning av direktljudet. Mikrofonerna kan placeras var som helst i rummet så länge de tydligt tar upp efterklangen i rummet. I början användes en mikrofon i rummet. Blir det bättre eller sämre med klangen i stereo? På bild 2-4 ser vi hur ett trapphus används som ekokammare. En högtalare vid foten av trappan spelar upp ljudet och två mikrofoner tar upp ljudet. Högpassfilter används för att skära bort bas från fläkt i angränsande lokal. 

 

 

 

 

Fler justeringsmöjligheter finns genom att påverka signalen som går till högtalaren:

 

*Med hjälp av eq kan signalen justeras så att klangen i rummet passar det ljud du skickar dit. För mycket bas i signalen låter sällan bra så räkna med att den kan reduceras. För mycket diskant ger en skarp och obehaglig klang.

 

*Signalen kan fördröjas. Det gjordes redan förr med hjälp av en rullbandspelare som fördröjde signalen och du kan fixa det själv med ett vanligt delay. 

 

*Signalen kan komprimeras så att du får en jämnare nivå in i rummet. Denna åtgärd ger ofta en jämnare och mer ständigt närvarande klang när sådan är önskvärd.

 

Ljudet som mikrofonerna tar upp kan påverkas i mixen med eq, kompression och allt vad du känner för att prova.

 

I ett tidigare avsnitt av Studio (Harvest igen) beskrivs inspelningen och mixningen av Jonas Erikssons skiva If I had a story to tell. Målet med ljudbilden var att efterlikna den på Neil Youngs skiva Harvest. Några av låtarna på Youngs skiva är inspelade i en lada där mikrofonerna tar upp mer än vad som är önskvärt. Resultatet av allt läckage är en ljudsmet som är rätt tilltalande. På Erikssons skiva hade vi ingen lada att tillgå. Därför valde vi att använda studion som ekokammare för att efterlikna rumsljudet på Harvest (bild 5).

Två högtalare kopplades upp. En i ena änden av studion (närmast i bild) och en mitt i. Ljudet från två aux send i mixerbordet gick till respektive högtalare. Ljudet i studio togs sedan upp av två Neumann KM84, småmembrans kondensatormikrofoner med njure som karaktäristik. Ena mikrofonen var riktad uppåt och placerad ungefär mitt mellan golv och tak. Den andra mikrofonen var placerad mycket nära ett av studions fönster för en annan typ av klang (bild 6). Mikrofonerna anslöts till mixerbordet på var sin modul vilket gav möjlighet till vad som normalt erbjuds på ett mixerbord; eq, insert och panorering. När uppkopplingen var färdig arbetade vi snabbt fram en ljudbild genom att skicka olika ljudkällor till ena eller andra högtalaren samt att panorera mikrofonerna på olika sätt. Hela tiden jämförande med ljudet på Harvest. Så snart en fungerande klang fanns spelade vi in mixarna på en Studer ¼” rullbandspelare. Tidigare försök med digitala reverb fungerade överhuvudtaget inte. Ekokammaren gav den mest liknande klangen.

 

 

 

Möjligheten att använda en ekokammare finns i din omedelbara närhet. Trapphus är rätt intressanta om de går att använda utan att övriga hyresgäster lägger sig i. Töm badrummet på absorberande saker som gardiner, tvättkorg och handdukar för att få mer efterklang i rummet. Att använda lokaler med fuktproblem kan dock straffa sig. På EMI Abbey Road kunde alla se vilka mikrofoner och högtalare som använts i en ekokammare med fuktproblem. Rostiga mikrofoner och nätaggregat samt högtalare som det växte svamp på. Vilken svamp som gav bäst klang framgår inte.

Du kan ge dig av med dator, ljudkort, högtalare och några mikrofoner till närmsta välljudande lokal. Låt ljuden du tror behöver verklig efterklang strömma ut i lokalen och spela in.