Ehrlund Acoustic Pickup och Preamp
| Trött på kasst ljud från din akustiska gitarr? Är du less på stickigt piezoplonk och sura ljudtekniker? Livet är aldrig svårare än när du kommer med ditt för dyra slantar nyligen inköpta instrument till soundcheck, kopplar in det i stageboxen och hör ljudet från en 500-kronors cigarrlåda och du vet att du ska utsätta dig själv, dina bandkompisar och publiken för en liten evighet av lidande. Men det finns lösningar, faktiskt alldeles runt hörnet. FUZZ kollar in Ehrlund Acoustic Pickup med till-hörande Preamp. Runt hörnet är ett litet understatement. Hemmaplan för Ehrlund Microphones är längst ner i backen efter byn Bispberg om du tar gamla vägen till Bispbergshyttan fem minuters bilfärd öster om Säter i Dalarna. Sisådär hundra meter innan galgbacken där gruvfogden hängde folk lite som han ville. Göran Ehrlund är studioägaren/ingenjören som med egna händer byggt upp en liten men mycket potent ljudande rörbaserad studio i bagarstugan på hemmanet där så vitt skilda artister som Sky High och indiebandet Yvonne huserat. Kombinationen ingenjör/studioägare är ju inte så dum och självklart har bägge världar blandats och goda idéer fått verklig form. Inte minst gäller det EAP, Ehrlund Acoustic Pickup, som är ett stycke unikt bygge i all sin enkelhet. EAP är en linjär kontaktmikrofon för akustiska instrument. Ingen mannamån här inte, låter det och finns det en någorlunda jämn och fast yta på din egenbyggda elefantofon kan du använda EAP. Du fäster den helt sonika med – fästmassa! Vidare i instruktionen läser jag att både mikrofon och preamp är extremt lågbrusiga och att du givetvis kan använda den senare till vadsomhelst som behöver förstärkas. Inget verkar konstigt eller udda, förutom den triangulära formen och priset ser ut att vara vettigt, 2 500:- för mikrofonen och 1 500:- för preamp. Paketpris och totalkostnad 3 500 kronor om du vill ha ett helt system och det fina i kråksången är att du inte behöver någon installation, inte heller behöver du borra sönder ditt instrument. Jag sätter mig i replokalen och rullar små kulor av fästmassan, trycker fast EAP rakt bakom stallet på en riktigt fet Martin dreadnought, kopplar in miken i preampen som är busenkel; ingång, utgång och volymratt, fasvändare och hi/lo-omkopplare, och vidare in på powermixern. Lägger insignalen på 0dB, slår ut equalizern och drar upp mastern. Och där hade min karriär som musiker/skribent kunnat vara över – maken till rundgång har inte hörts sedan bröderna Reid spelade in The Jesus And Mary Chains första singel. Ujj, nu pratar vi känsliga grejor och jag förstår att vrida ner insignalen till minus 6dB sedan upp med mastern försiktigt. Till min förvåning låter det inte bara bra utan mer än snarlikt gitarrens egenljud. Fast jag tycker nog att det är finns lite muddighet i ljudet som jag vill ha bort och jag flyttar mikrofonen nedåt mot kanten av stallet. Nu låter det ruskigt bra, och det tog mig sammanlagt trettio sekunder att hitta en sweetspot. Lite omtumlad är jag, låt mig förklara: den sammanlagda tiden jag spenderat med uppmikning av akustiska gitarrer i studio kan räknas i månader av mitt liv och nu kommer en teknik med minst sagt tvivelaktigt förflutet och ger mig en läxa jag sent ska glömma. Jag kan inte beskriva det bättre än att min gitarr låter i PA-systemet som den gör när jag sitter med den i knäet. Dags för en knepigare utmaning, min lilla Gibson B7 från -67 med angelhairsträngning, e-a-d-g är de tunna strängarna från ett tolvsträngsset, och här är det inte lätt att hitta en bra balans om man inte har tillgång till bra mikförstärkare, riktigt bra mikrofon och en bra kompressor i riktigt bra studio. Balansen mellan tonerna är i verkliga livet just lite änglalikt låtande, skirt och sprött, men gör man fel när man spelar in gitarren blir det inget häng och bara spretiga toner som låter illa. Alla tidigare försök med miksystem har misslyckats kapitalt. Förre ägaren satte i en piezomik för sisådär tjugo år sedan och den är det inte ens lönt att försöka använda. Jag fäster mikrofonen på, strax bakom, stallet i nederkant igen och drar på volym. Återigen blir jag mycket förvånad över naturligheten i ljudet, det skira finns där, separationen mellan tonerna finns där, hänget finns där. Finns det något negativt med Ehrlund Acoustic Pickup och Preamp? Kontaktmikrofoni är känsligt, du kan inte spela i en brôtigt popband eftersom ljud runtomkring läcker in. Du får vara disciplinerad och försiktig med att knacka i locket på gitarren eller på själva mikrofonen. Till och med kabeln till EAP måste du säkra i axelband eller liknande för att inte få missljud. Men det hör till mediet kontaktmikrofoner och den känsligheten EAP har är en konsekvens av att den är linjär och tillsammans med förstärkaren levererar en mycket sympatisk, stor och korrekt beskrivning av ditt instruments karaktär. Kul att något gott utöver Vikabrödet kommit från mina gamla hemtrakter och att det både låter riktigt bra och är mer än överkomligt i pris. Fakta Ehrlund Acoustic Pickup och Preamp • Linjär och triangulär kontaktmikrofon, linjär mikrofonförstärkare för akustiska instrument • In/out ¼” teleplugg, High/low in, Phase, Volume Out www.ehrlund.se FUZZ 4/09 |  |
Fler artiklar
Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
