Skandinaviens ledande gitarrportal

Duesenberg

Duesenberg korsar sin egen stil med mer traditionella material och konstruktioner när de nu utökar sitt basprogram.  Vi har tidigare testat den kortskaliga Starplayer-modellen som är halvakustisk. Den nya D-Bass däremot, är i mångt och mycket byggd i Fenders tradition med solid kropp, lång skallängd och skruvad hals. Materialvalet är också traditionellt med alkropp och lönnhals. Duesenberg har verkligen en egen stil. Personligen tycker jag att D-bass är urläcker. Det är mycket Art Deco-stil och man ser paralleller till Nationals sextiotalsgitarrer såväl som D´Angelicos legendariska archtopgitarrer. Trots detta finns något nutida och modernt i såväl kroppsform som dekorationer. Finish och utförande är i toppklass och det märks att detta inte är något budgetinstrument. Fender-basister känner sig hemma då strängbredd och halsprofil är mycket lik en P-bas. Halsens baksida är mattlackad och känns mjukt rundad medan greppbrädans kant är relativt skarp.
D-Bass och en Fender P-bas har fler likheter än namnet. Ljudet har en del gemensamt med Fendermodellen, men Duesenberg har ändå en egen karaktär. Det luftiga men fylliga trycket i botten och mellanregister ger ett relativt mjukt ljud som ändå har anslaget kvar. När det gäller fingerspel tycker jag att Duesenberg går fram lite bättre än en P-bas som ibland kan bli lite ihålig i karaktären och då har en tendens att försvinna i grötiga ljudbilder. Det är något förvånande att det inte finns mer diskant. Diskanten finns där, men är mycket anonym och är svår att få fram även med förstärkarens tonkontroller. Jag skall villigt erkänna att jag inte saknade toppdiskanten när jag testade på en spelning, men när man behöver mycket skramliga plektrumljud eller slapljud så är det bäst att hitta någon annan bas. Till vardags, vid vanligt plektrum- eller fingerspel, låter det utmärkt och jag kan tänka mig att de som ej saknar diskanthorn i högtalarna kan vara nöjda med diskantresurserna i den här basen.
Dynamiken är verkligen något extra. Kraftiga anslag lönar sig mer än på de flesta basar. De starkaste anslagen sticker ut rejält. Basspelet kan alltså bli mycket uttrycksfullt med varierat anslag. Detta gäller såväl fingerspel som plektrumspel. Kontrollerna är lite speciella. Volymen bjuder inte på några överraskningar, men mittenratten är en balanskontroll mellan singlecoil och humbucker. Ratten växlar alltså steglöst mellan humbucker och singlecoil-läge för varje mikhalva. Eftersom mikrofonen dessutom har två halvor som tillsammans släcker ut brum så blir alla lägen relativt brumfria. Humbucker eller dubbel humbucker skulle man kunna säga. Den nedre ratten är en tonkontroll som skär bort diskant på sedvanligt sätt. Tonratten har även en push/pull-omkopplare som kopplar mikhalvorna i serie eller parallellt.

Resultatet av alla möjligheter blir variationer på samma ljud. Det går alltså inte att få helt skilda ljud. Normalläget med allt på fullt är det tjockaste och fylligaste som också ger mest respons. För att likna en P-bas så mycket som möjligt bör ljudet tunnas ut lite. Dras push/pull-omkopplaren upp för parallell-läge blir ljudet tunnare och renare. Ungefär samma skillnad blir det med mittenratten nedskruvad för singlecoil-läge. Båda funktionerna tillsammans ger alltså tydlig skillnad på ljudet, men ändrar inte karaktären helt. Duesenberg själva skriver att man kan gå steglöst från p-basljud till j-basljud. P-basljudet är övertygande och går att variera mycket, men någon jazzbas blir det aldrig. Däremot går det att få extra kärnfullt p-ljud som är lite knorrigare.

Jag tog med D-Bass på en pubspelning med bluesrock, där gjorde den sig bra. Det var lätt att höra vad jag spelade, så ljudet har definitivt förmåga att tränga igenom och höras. Även här var responsen ett stort plus. Det var bara att gräva i lite extra så gav det mycket i extra volym och tryck i ljudet. Jag var mest nöjd med det tjockaste ljudet av seriekopplad humbucker. Det medföljande fodralet är osedvanligt rejält. Det är ett figurformat fodral som är mycket hårt och hela sju spännen håller locket på plats.

Slutomdöme

D-bass har en egen påkostad stil och är en mycket funktionell bas, såväl ljud- som spelmässigt. Dynamiken är verkligen något extra, det är inte många basar som svarar lika bra på anslaget. Spelar du hårt så smäller det verkligen till ordentligt i högtalarna. Ljudet är inte speciellt modernt eftersom det saknas en hel del toppdiskant. I ett band märks det inte speciellt mycket att den högsta diskanten saknas så de flesta är/blir säkert nöjda. En mycket välgjord bas som är väl värd sina tjugo tusen.

Fakta

Duesenberg D-Bass
• Solid alkropp
• Skruvad lönnhals med rosewoodgreppbräda
• 34” mensur
• Halsmått vid sadel 42 x 21 mm
• Strängbredd 10 mm vid sadel, justerbart 18,5-20,5 mm vid stall
• Mikrofon: Duesenberg Toaster, tvådelad humbuckermik
• Volym, balansratt singlecoil-hubucker, ton med push/pull för serie/parallell-läge
• Vikt: 4,1 Kg
• Kraftigt etui ingår

www.brinksmusik.se

FUZZ 7/09





D_Bass4_229pix.jpg

Fler artiklar

     Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
    ANNONSER
    banner