banner Skandinaviens ledande gitarrportal

Dregen - Lång resa mot solodebut

Av Jerry Prütz

Dregen vilar knappast på lagrarna efter Backyard Babies frånfälle. Förutom att spela i Hanoi Rockslegenden Mike Monroes band kommer nu första soloplattan. Detta i perfekt tajming med en biografi som också precis släppts.
Dregen behöver knappast någon presentation eftersom han, trots en relativt kompromisslös attityd, sedan en längre tid gått ifrån att vara gitarrist i ett enkelt rock’n’roll band till att bli en älskad folkhemshjälte. 
Bara det en bedrift men också en fara då man lätt blir en skojig krumelur och inte en respekterad musiker. Dregen är just det senare och detta är väl cementerat då han sedan en längre tid tillbaka är gitarrist och energisk sidekick till självaste Mike Monroe i dennes kompband. Men resan mot en solokarriär tog sin början backstage i en loge i Osaka, Japan.
– Vi i Backyard Babies hade bestämt att vi skulle ta en paus och alla hade väldigt bråttom ut till flygplatsen och sedan hem. Själv satt jag kvar och tänkte lite och det var där och då jag bestämde mig för att göra en soloplatta, berättar Dregen då vi pratas vid efter att inspelningen blivit färdigställd och ovantecknad fått ta del av det självbetitlade verket. 
Solodebuten är en varierad kompott låtar som mycket väl speglar den tatuerade gitarristen – och numera sångaren.
På plattan är det ganska få medverkande och själva stommen utgörs av Dregen själv och Nicke Andersson (Imperial State Electric, Hellacopters).
– Nicke spelar mest trummor på plattan och det vet nog de flesta att han gör bra men det instrument han är absolut bäst på är faktiskt, kanske något överraskande, bas, avslöjar Dregen om sin gamle kompis. 
Sedan har han kallat in vänner som Karl Rockfist från Mike Monroes band, Sami Yaffa, även han från Mikes band och Hanoi Rocks samt JC från Danko Jones band som spelar bas på en låt. Det som dock kanske överraskar många är att Dan Berglund, som spelat med Esbjörn Svensson, spelar kontrabas på en låt. 
På inspelningen har Dregen använt i stort sett samma utrustning som han alltid gjort i alla band och situationer han spelat i. Det är en Gibson 335 förstärkt av en Fender Super Sonic och en Fender Bassman som Tommy Folkesson modifierat. Dessa körs genom Fenders fyrtolvor. På golvet har han endast en Jim Dunlop Cry Baby wah wah och en MXR MC401 Boost.
– Jag minns när jag började spela och man fick råd att köpa ordentliga instrument. På den tiden skulle alla ha Marshall och Gibson Les Paul men det funkade inte för mig. Det lät helt enkelt för jävla illa och jag har aldrig kommit överens med vare sig en Marshalltopp eller en Les Paul. Efter mycket lirande och letande så kom jag på att Chuck Berry spelade på en 335:a och då ville jag prova, anledningen till att jag ville spela Les Paul är väl uppenbar då jag tycker att Ace Frehley i Kiss var bäst i världen på sin tid. Ett tag provade jag att spela på en Gretsch också men det fungerade inte särskilt bra. Jag köpte även en 60-tals Marshalltopp som John Norum (Europe) hade haft och som jag spelade på ett tag, men inte heller vi kom överens i någon vidare utsträckning. 
– Problemet med att en ihålig gitarr blir ganska känslig för rundgång har jag löst genom att stoppa en AC/DC-tshirt i en av dem och i en annan tror jag det finns en Bryan Adams-tröja, skrattar den godmodige gitarristen.
Skivan är väl sammanhållen även om den spretar från deltablues till punkrock, men det är så han är, allas vår Dregen. En ständigt nyfiken musikalisk allätare. men som också vårdar det gamla.
– Jag blir lite trött på den retrovåg som rasat ett tag. Självklart älskar jag ljudet från 1976–1977 men samtidigt tänker jag att om Led Zeppelin skulle spela in en platta idag så skulle de använda den senaste och bästa tekniken. Att bara titta bakåt när man skapar ett sound och bygger en platta tycker jag inte är rätt väg att gå. För mig blev det något av ett mellanting mellan modernt och lite mera retro och jag tycker det fungerade riktigt bra. Kort sagt så låter det 2013 och nu. Det är nog det enklaste sättet att beskriva min platta. Jag har även använt Pär Wiksten från The Wannadies som bollplank i studion vilket tillfört mycket och på många olika sätt, berömmer Dregen.
– Att jag kom till att använda Pär Wiksten var något av en lycklig slump. Meningen var att Nicke Andersson och jag skulle göra själva plattan och producera tillsammans, men Nicke är ju väldigt upptagen med en massa saker hela tiden. Sedan skulle Imperial State Electric göra en ny platta och det såg ut som min skulle dra ut på tiden. Då kom jag att tänka på att jag för länge sedan hade pratat med Pär Wiksten om att göra något ihop. Jag har alltid gillat Wannadies som vi hade träffat när vi var över i London och spelade och på den tiden bodde de ju där, så det blev naturligt att man sprang på varandra. Wannadies var ju ett indieband men stack ut från alla de andra banden som hängde på Hannas i Stockholm på den tiden. Det mesta i den vägen lät för jävligt om du frågar mig men jag och de andra i Backyard Babies gillade Wannadies skarpt. När jag sedan kände att jag måste ta tag i situationen så hittade jag en gammal lapp med Pärs nummer på och ringde upp och sa att nu är det dags att börja jobba ihop.
Dregen berömmer sin nygamle vän och menar att plattan skulle nog inte låtit som den gör om det inte varit för Pär Wikstens förnuft och känsla.
– Han fick verkligen mig att växa som sångare, det var kanske där han gjorde störst insats, men även när det kom till att utveckla mina idéer. Jag har minst sagt tummen mitt i handen när det kommer till teknik och mina demos brukar bestå av något jag spelat in på min iPhone under ytterst primitiva förhållanden. Dessa tog jag sedan till Pär och så gjorde vi en ganska enkel inspelning med trummaskin. Eftersom jag inte hade något band att ta hänsyn till kunde jag liksom skräddarsy en låt till, låt säga, Andreas Dahlbäck på trummor och som nog skulle passa att ha Sami Yaffa på bas. Vi försökte verkligen båda två att ge varje låt en så bra inramning som möjligt, säger Dregen som när du läser detta håller på att förbereda sig inför en turné som soloartist, men även att ge sig ut på vägarna med sin andre arbetsgivare Mike Monroe som även han är aktuell med ett nytt album, Horns and Halos, där Dregen självklart medverkar och även varit med och skrivit några låtar. 
Med sig ut på de svenska och europiska vägarna har Dregen ett nytt band utan kända vänner i leden.
– Ja, det är så jag valt att göra den här vändan. Detta är mitt band och mina musiker, och efter nyår kanske jag får lust att göra något helt annat. Det är Rickard ”Huxflux” Netterman på trummor, Martin Trondsson på bas och Michel Santunione, som är brorson till Franco i Electric Boys och lär vara en riktigt bra gitarrist. Vi har ännu inte spelat ihop men det känns väldigt bra på det personliga planet och det ska bli skitkul att få spela mina låtar på scenen. 
Dregen tycker sig dock skymta problem vid den annars så ljusa rock’n’roll-horisonten.
– De två olika turnéerna kommer att krocka med varandra och jag kan inte vara på två ställen samtidigt, även om jag skulle vilja så går det helt enkelt inte. I nuläget blir det nog så att jag får ta mina sologig i första hand, för jag tänker inte sluta i Mike Monroes band, aldrig i livet, men jag får nog se till ordna en ersättare till de spelningar jag inte kan ta. 
Det var när Ginger från The Wildhearts beslutade sig för att lämna Mikes band som Dregen fick frågan om att komma med i bandet som backar upp den rockande finnen. Han hade fått frågan en gång förut.
 Mike frågade mig när han skulle dra igång bandet första gången, då tackade jag nej och erbjudandet gick istället till Ginger som tog jobbet. När sedan han slutade så fick jag frågan igen och då kunde jag inte säga nej igen och sedan i maj 2011 är jag medlem i Mike Monroes band vilket självklart är jättekul, säger Dregen som dessutom är aktuell med en självbiografi som ligger ute på diskarna även den. Att Dregen vid 40 år fyllda är på gång och mer aktuell än någonsin tidigare är inte en underdrift precis.
Men Backyard Babies då?
– Vi har träffats och pratat lite om att göra något och suget har börjat komma tillbaka. När det blir och hur det kommer att bli, det har jag inte en aning om just nu, säger Dregen lite kryptiskt och lägger på luren för denna gång.
FUZZ 8/13

 Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
banner banner banner banner

Countdown to Fuzz Guitar Show 2018
FUZZ GUITAR SHOW 2018
MAY 26-27, GOTHENBURG