Dregen - Dregen

Av Jerry Prütz

Andreas Tyrone Dregen behöver inte någon längre presentation utan är nuförtiden både folkkär och respekterad på samma gång efter sin långa tjänstgöring i egna bandet Backyard Babies och några år bredvid Nicke Andersson och Hellacopters. Numer är han även energisk parhäst och sidekick till den före detta Hanoi Rockssångaren Mike Monroe och som sådan dubbelt aktuell då både hans arbetsgivare och han själv är albumaktuella.

Mike Monroes platta Horns and Halos är i mycket ett verk av Dregen då han, förutom att vara gitarrist, även varit aktiv som låtskrivare i bandet som backar upp den finska rocklegenden. 

Men nu så skriver vi 2013 och Backyard Babies är lagda på is på obestämd framtid, han har blivit pappa, sagt farväl till spånken och fyllt 40. Då släpper han även en soloplatta som fullständigt osar rock’n’roll kryddad med lite blues och punkig glamrock som gör mig på gott humör redan i inledande Divison Of Me. Och så fortsätter det. Det är en varierad skiva men ändå väl sammanhållen och hundra procent Dregen. Hans solodebut känns ungefär som den devis han har när han brukar agera DJ och spela ”alltifrån Slayer till Public Enemy”. Minus rappandet då. 

Till sin hjälp har han haft Pär Wiksten (Wannadies, Amanda Jenssen) och gamle vännen Nicke Andersson som här främst spelat trummor och bas. Som vanligt så svänger det fint när Nicke sätter tempot. 

Dregen har inte sett någon anledning till att ändra ett vinnande koncept, utan kör som vanligt på sin Gibson 335 och sin Fendertopp, vilket fungerar ypperligt för den rastlöse rockaren. Riffen och låtarna är varsamt utmejslade och levereras så där härligt nonchalant som bara riktiga rockers som Keith Richards och Lemmy gör. 

FUZZ 7/13