Donna Lee

Av Peter Almqvist

I mitten på sjuttiotalet skrämde basisten Jaco Pastorius skiten ur de flesta musiker. Aldrig tidigare hade man hört någon spela jazz med punkig rockattityd och dessutom vara fullständig virtuos på sitt instrument. Jag hör själv till den skara som brukar räkna mitt musikaliska liv före och efter Jaco. Första gången jag hörde honom var på radio och då spelade han beboplåten Donna Lee tillsammans med slagverkaren Don Elias på congas. Bara bandlös elbas och congas var ju stort men nu var det dessutom ett komplext beboptema med massor av harmonier och toner. Lite senare såg jag honom live med gruppen Weather Report och, javisst, han kunde spela den live också, och dessutom med helt nya linjer och massor av finesser.  Jaco Pastorius hade Donna Lee som första låt på sin första soloplatta och så här sa Pat Metheny om sin gamla kollega:

 “His solo on Donna Lee, beyond being astounding for just the fact that it was played with a hornlike phrasing that was previously unknown to the bass guitar, is even more notable for being one of the freshest looks at how to play on a well traveled set of chord changes in recent jazz history--not to mention that it’s just about the hippest start to a debut album in the history of recorded music.”

Vi aspirerande jazzmusiker ur min egen generation lyckades ofta planka temat men sedan visste man inte så mycket. Det var svårt att spela solo över alla dessa ackord, ofta blev det något modalt och sedan var det dags för det fräcka temat igen!

Improviserade Jaco över harmonierna eller var det bara fullt spräck? Jo, han improviserade ett helt fantastiskt solo som står sig otroligt bra snart fyrtio år senare. 

Låten i sig har en egen historia, ofta är det Charlie Parker som står som kompositör men det var egentligen Miles Davis som skrev den, eller var det verkligen det?  

Googlar man lite på ämnet så visar det sig att en trumslagare vid namn Tiny Kahn skrev en låt med namnet Tiny’s Con vilken han spelade in ett par år innan Charlie Parker och Miles Davis förevigade sin berömda version. Efter att ha lyssnat på Tiny’s Con som förresten finns på Spotify så kan jag konstatera att det mesta av Miles tema fanns redan på den här inspelningen. Men så där är det ju ofta med musik, alla stora kompositörer stjäl som Stravinskij brukade säga! 

Donna Lee bygger på en gammal amerikansk schlager som heter Back Home Again In Indiana skriven 1917 av kompositören James Hanley. Att Charlie Parker stod som kompositör från början berodde på att han var ett större namn än Miles Davis vid den tiden men så småningom lär detta ha rätats ut. 

I månadens FUZZ tänkte jag försöka reda ut hur man kan improvisera över ackorden i Donna Lee men temat får ni klura ut själva! Tänkte att vi börjar med kompet och dessutom kör den i ett coolt mediumtempo som alla kan hänga med i. Ackorden är lite i Freddie Greens och Herb Ellis anda, sparsamt men effektivt. I nästa nummer kikar vi på hur man kan lira solo över Donna Lee.

FUZZ 5/12