Blues with a modal twist

Av Peter Almqvist

Ett bra sätt att krydda sin blues eller kanske snarare sitt blueskomp är att addera ett mer modalt sound. I FUZZ nr. 4 kikade vi på John Coltranes Impressions, ett perfekt exempel på det modala soundet. Om man för in de här klangerna i en blues så får den plötsligt en helt annan karaktär.

Min känsla är att en modal blues öppnas upp tonalt och ger en större frihet eller mångfald att improvisera över. Ett bra exempel är Miles Davis All Blues. Låten dök första gången upp på banbrytande albumet Kind Of Blue där också den modala jazzens prototyp So What återfinns. I månadens exempel har jag flitigt använt det typiska ”So What”-ackordet Cm7sus4 vilket enklast kan beskrivas som ett Cm7 med kvart i stället för kvint. Ta ett Cm7 i tredje läget, plocka bort ringfingret så har du ett Cm7sus4. Månadens exempel startar dock på ett F13, går därefter till ett Cm7sus4, Dm7sus4 samt Ebm7sus4, sedan samma sak fast från Bb13. 

Med så många ackord i kompet kan det snabbt bli för dominerande och låsa in solisten. Förslagsvis använder man det här som ett tema och lägger sedan tonvikten på Cm7sus4, Fm7sus4 och så vidare. Den uppmärksamma läsaren ser att detta lika gärna kan vara en mollblues i C. 

Lyssna på John Coltranes fräcka mollblues Equinox från plattan Coltrane Sounds.

För att ge månadens exempel en extra twist har jag stoppat in ett Abm7 med Db i basen. Tänk Abm7 när du improviserar över det. Ackorden i exemplet blir riktigt feta och för att variera behöver man exempelvis inte alltid ta med bastonerna i m7sus4 ackorden.

FUZZ 1/13