banner Skandinaviens ledande gitarrportal

BJ Cole - Steel guitar utanför countryn

Av Michael Dee

Pedal steel guitar är nog något de flesta associerar med country, men engelsmannen BJ Cole har hittat helt andra vägar att använda instrumentet. – Pedal steel har sådana enorma kreativa möjligheter och country är nog den genre jag ger mig in på mest sällan numera, säger BJ Cole till FUZZ.
BJ Cole är en legend i branschen. Han har genom 40 års tid gjort sessions åt bland andra Sting, Elvis Costello, Elton John, T Rex, REM, Spiritualized, Humble Pie, Scott Walker, The Stranglers och John Cale. Man kan nästan tala om “The BJ Cole Effect”. Ta till exempel hans insatser på Richard Ashcroft soloplatta Alone with Everybody där han lyfter förnämliga låtar ännu högre upp, till någonstans i stratosfären. 
BJ gör inte bara sessions. 
– Det är mitt sessionarbete som betalar räkningarna men däremellan håller jag på med eget. 
BJ Cole är aktuell med två skivor. Transparent Music 2 en platta han gjort med Guy Jackson, uppföljare till den han och Jackson släppte 1989. På den nya medverkar intressanta gästmusiker som Arve Henriksen, Mo Foster, Davy Spillane och Michael Messer. 
Dessutom medverkar BJ på Apollo med gruppen Icebreaker. Det är en liveinspelning de gjort av Enos klassiska ambientplatta från 1983. Och Apollo har varit av avgörande betydelse, berättar han. 
– I början på 80-talet drygade jag ut kassan genom att recensera plattor för HI Fi Magazine och bland dem fanns Brian Enos album Apollo, där Daniel Lanois spelade pedal steel till de ambienta styckena. Det förändrade mitt liv totalt faktiskt. Jag tyckte att det passade perfekt för den ambienta musiken, mycket bättre än en synt. Jag insåg att jag själv skulle kunna skapa långsam, ambient musik och det har bland annat resulterat i Transparent Music och en hel del annat. 
BJ är född 1946 och spelade vanlig gitarr innan han gick över till pedal steel. 
– Jag älskar countrymusik men jag upptäckte pedal steel innan jag upptäckte country. Det var en platta med Santo & Johnny som hette Sleepwalk (1959) och den var varken country eller hawaii. En instrumentallåt som blev en  stor hit. När jag sedan lärde mig mer om instrumentet upptäckte jag att alla de stora namnen jobbade inom country. Det ledande namnet på pedal steel här i landet var Gordon Humbley. Han hade spelat sedan början av 50-talet och jag hörde honom första gången live 1968. Han var fantastisk. Han hamnade sedan i Matthew Southern Comfort och spelade på deras cover av Woodstock. 
Att hitta en pedal steel i Storbritannien var inte det lättaste på 60-talet. 
– Jag fick faktiskt beställa en via musikaffären Selmer som importerade den från USA. En Fender 1000. Innan dess hade jag spelat lap steel. Jag gick med i ett band som hette Cochise. Vi gjorde tre album. De sålde inget vidare men det var fantastiskt kul att spela. Vi gjorde ofta gigs med Hawkwind eftersom vi hade samma bokningsagent. 
Under en av inspelningarna med Cochise stötte BJ på en då tämligen okänd Elton John som jobbade i studion bredvid. 
– Han blev fascinerad av mitt spel och det ledde till att jag gjorde en session åt honom, på Tiny Dancer närmare bestämt. Arrangemanget var utfört så att min pedal steel var integrerad i låten. Och det var faktiskt det som kickade igång min karriär som sessionmusiker. Tiny Dancer  signalerade till andra att pedal steel kunde användas till annat än country, och, ja så har jag fortsatt av bara farten i över 40 år. 
När man går man igenom BJ:s karriär slås man av de vilt olika genrerna och hur öppen han har varit för nya sorters musik. 
– I slutet på 90-talet jobbade jag med olika dj:s, bland annat Luke Vibert och det resulterade att vi gjorde plattan  Stop The Panic, följd av Trouble in Paradise. Projektplattorna ger mig möjlighet att utforska världar jag normalt inte kommer in på i mitt sessionarbete. 
Transparent Music 2 är nästan en uppvisning i de olika kreativa möjligheter som finns med pedal steel, i alla fall i BJ:s händer. 
– Många av ljuden man hör skulle man nog inte tro var pedal steel men jag har alltid gillat att leka med ljud, använt fuzzboxar och mycket annat. 
Albumet är som sagt gjort av BJ och Guy Jackson, med gästmusiker. Jag frågar BJ hur de skrev styckena. 
– Jag har utvecklat ett sätt att komponera, med hjälp av digitalinspelning. Jag och Guy improviserar och bollar idéer mellan oss. Det är en sorts konversation. Vi spelar in och redigerar sedan ihop det bästa. Därefter bjuder vi in andra musiker att delta i konversationen och göra pålägg. På så vis behåller vi spontaniteten. 
Eno var den som gick i fronten för den ambienta musiken men han hade en del inspirationskällor, till exempel den franske kompositören Erik Satie (1866-1925) och hans minimalistiska pianomusik. BJ har för övrigt givit ut en platta med Satie-tolkningar, The Gnossienne Suite. 
– Gnossienne-styckena var relativt lätta. Sedan dess har jag allt mer ägnat mig åt att överföra klassisk musik till pedal steel som jag framför med Emily Burridge som spelar cello. Vi framför Purcell, Copland och Ravel bland annat. Jag försöker hitta stycken som passar pedal steel. Det funkar till exempel inte med Bach. Det finns amerikanska pedal steel-gitarrister som gjort det men jag tycker inte att det passar. 
BJ berättar om sina steelgitarrer. 
– Det är främst tre jag använder. Dels en Kline, tillverkad av Joe Kline i Ohio 1982. Jag kör med E9-B6 stämning, universalstämning. Sedan en Williams byggd av Bill Rudolph, som jag köpte när jag skulle ut och turnera med Richard Ashcroft och så har jag en “replica” av en Bigsby, byggd av Paul Warnick i Kalifornien. Bigsby tillverkade svajsystem till elgitarrer men var också pionjärer på moderna pedal steel guitars. Jag har också en Rickenbacker från 1939 som jag kallar “pingvinen”, perfekt för hawaiistuk. 
BJ vårdar sina gamla förstärkare ömt. 
– Jag har en 1957 Fender Pro amp och det är den bästa förstärkare jag någonsin haft. Jag undviker att gigga med den så live kör jag med en Peavey Nation 112. Har också en Fender Deluxe från 1951. Vad gäller effekter så blir det mest mest delay och reverb, men har också en ebow och jag har använt den en hel del på nya plattan. Jag har försökt att skapa ljud som man inte direkt associerar med pedal steel.
FUZZ 3/13

 Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
banner banner banner banner

Countdown to Fuzz Guitar Show 2018
FUZZ GUITAR SHOW 2018
MAY 26-27, GOTHENBURG