Basriff - Less is more

Vi basister vet att ”less is more”, i synnerhet när det skall spelas rhythm and blues, funk eller vad som helst egentligen. Det viktigaste är att musiken svänger. Om jag jobbar med ett band eller musiker som jag inte har spelat med förut brukar jag alltid börja så minimalt som möjligt. Först lyssnar man ju på sammanhanget och trumslagaren. Är det en trummis som håller sig tätt till ”groovet” och markerar enbart sällan som markerar varannan takt eller var fjärde takt? Om trummisen inte tycker om att markera så mycket så är det fritt fram och du kan själv avgöra vad du vill göra och vad som tjänar musiken bäst. Här är det ju förstås mycket frågan om smak och vad solisten håller på med.

De vanliga reglerna när du lirar ett ackord-groove är ju att du håller ihop det hela tillsammans med trummisen så att bandet kan lira hur länge som helst utan att någon tröttnar på det hela. Hur skall man konstruera ett groove som består av ett ackord i X -antal takter? Det är viktigt att lära sig tänka i 2, 4, 8 och till och med 16 takters grupper.  

 

Alltså börja med en ”tight” basfigur (se exemplet) och spela första takten ”tight” utan variationer och i andra takten varierar du på tredje och fjärde taktslaget. Prova också att spela tre takter ”tight” och variera på figuren först på fjärde takten. På detta sätt får du konstruktion på det hela.

 

Samma sak gäller egentligen med bas- solon som främst baserar sig på ett ackord. Bygg up ett solo varav första takten är fritt fram och andra takten är en basfigur som du har spelat i låten tidigare, eller variationen: tre takter fritt fram och fjärde takten basfigur.