Alice In Chains - The Devil Put Dinosaurs Here

Av Jerry Prütz

The Devil Put Dinosaurs Here är grungekungarna Alice In Chains femte album och det andra med sångaren William DuVall som ersatte avlidne orginalsångaren Layne Staley (1967 – 2002) när bandet återförenades 2005. Att ersätta en så pass karaktäristisk sångare som Layne Staley är inte bara svårt, det är nästintill omöjligt. Det har nog heller aldrig varit avsikten att få någon kopia vid sångmikrofonen, utan man har velat behålla bandets sound intakt men låtit William DuVall ha sin egen röst och personlighet i behåll. Det är klokt och vid de tillfällen jag sett bandet med denna sättning har det, trots kraxande olyckskorpar, låtit bra. Precis så är det också med nya plattan The Devil Put Dinosaurs Here, det låter bra och gitarristen och huvudsaklige låtskrivaren Jerry Cantrell har haft bra glöd i låtskrivarpennan även denna gång. 

Öppningen med Hollow (som även är första singel) påminner, till och med, om fornstora dagar med sitt malande riff och sina stämkorsningar. Mycket av Alice In Chains sound består just av långsamma och effektivt utmejslade riff samt deras karaktäristiska sångslingor där Jerry Cantrells röst är lika viktig som huvudsångarens. Han sätter också varje riff, varje ton och varje ackord i rätt sammanhang på ett omsorgsfullt sätt. 

Basisten Mike Inez (även hos Ozzy och Slash) är också mycket betydelsefull för bandet då han är en arrangör av stora mått samt hjälper till att bygga Alice In Chains stämningsfulla körer. 

Som fan till bandet känner man igen sig och i detta fall är det på intet sätt dåligt. Ibland vill man inte ha någon förnyelse utan bara en förädling vilket är exakt fallet denna gång. Jerry Cantrell har alltid varit en sentida gitarrhjälte för mig utan att shredda som en tok eller bryta ny mark. Han har kort och gott använt sin talang till att skriva feta riff, bra låtar och hitta breda refränger som mitt i det svarta ingjuter hopp, mod och ljus. Det räcker långt. 

FUZZ 5/13